Hushållens finansiella sparande har under flera
decennier varit lågt och tidvis negativt. Ett ökat sparande i
hushållssektorn är angeläget såväl för samhällsekonomin
som för den enskilde. Ett ökat sparande ökar den enskildes
ekonomiska trygghet och möjligheter till god ekonomisk
planering.
Genom skattereformen har skett en väsentlig förbättring
av sparandets villkor. Sänkta skattesatser och en enhetlig
kapitalbeskattning har redan verkat stimulerande på
sparandet och motverkat benägenheten att låna.
Även om de allmänna sparvillkoren nu kraftigt
förbättrats bör detta inte utesluta särskilda åtgärder för att
ytterligare stimulera vissa långsiktiga och särskilt angelägna
sparformer.
Enligt vår mening är det målinriktade bosparandet ett
sådant område där kraftfulla selektiva åtgärder för att öka
sparandet är synnerligen väl motiverade.
Den övervägande delen av bosparandet är i dag
långsiktigt och målinriktat. Här kan som exempel nämnas
ett betydande bosparande till en första bostad dels direkt
bland barn och ungdom, dels indirekt hos föräldrar och far-
och morföräldrar för barn och barnbarns räkning. Andra
exempel är det omfattande likaledes målinriktade
sparandet hos äldre hushåll som planerar inför sin
pensionering och därvid ofta efterfrågar någon form av
''äldreboende''. En stor del av detta sparande organiseras av
de bostadskooperativa folkrörelserna HSB och
Riksbyggen.
Det är ingen tvekan om att det finns möjligheter att
kraftfullt öka det långsiktiga och målinriktade bosparandet.
Potentialen torde vara mycket stor.
Av samhällsekonomiska skäl borde ett ökat bosparande
vara angeläget. Särskilt viktigt är det att reducera den höga
skuldsättningsgraden, som hittills varit typisk vid förvärv av
såväl nyproducerade som befintliga egnahem och
bostadsrätter. Även från sociala utgångspunkter är
bostadsanskaffning ett sparmål som det borde finnas starka
skäl att särskilt stimulera.
Sedan 1991 har det sparande som sker hos barn och
ungdom kommit att beskattas hårdare än tidigare. Detta
beror på att sparavdraget tagits bort. Ett måttligt årligt
bosparande har hittills varit skattefritt, särskilt i de fall
övriga inkomster saknats.
Den 1 januari 1991 öppnades en möjlighet för barn och
ungdom att ansluta sig till ett bosparande enligt
allemanssparandets regler, dvs. med en 20-procentig
beskattning av ränteinkomsterna. Detta är i och för sig en
gynnsammare skattesats än normala 30 %. Det bör dock
noteras att beskattning av ränteinkomsten kommer att ske
redan vid det ringa bosparandet på 50--100 kr. per månad,
som är vanligt för barn och ungdom. Detta ger samhället
obetydliga skatteintäkter men kommer att ge fel signaler till
den berörda gruppen. Vi föreslår därför att skattefrihet
återinförs för barn och ungdom med ett bundet bosparande
av måttlig omfattning.
De vuxnas bundna långsiktiga bosparande behandlas
som allt annat sparande. Det är emellertid angeläget att
även vuxnas målinriktade bosparande ges en ställning, som
är minst lika gynnsam som övriga prioriterade sparformer,
t.ex. pensionssparandet och allemanssparandet. Vi föreslår
därför att även vuxna ges möjlighet till ett bosparande enligt
allemanssparandets regler.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkoren för målsparande inom
bostadssektorn.
Stockholm den 21 januari 1992
Sören Lekberg (s)
Nils T Svensson (s)