med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
År 1988 fattade riksdagen beslut om en treårig
försöksverksamhet med särskilda skogsvårdsinsatser i norra
Sverige. Riktlinjer för verksamheten gavs i regeringens
proposition 1987/88:64. Skogsstyrelsen utvecklade i sin
förordning närmare bestämmelser för verksamhetens
bedrivande.
Uppläggningen av verksamheten skedde i samråd
mellan länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse och berörda
kommuner. Den verksamhetsidé som tillämpats har varit att
via fastighetsanknutna åtgärdsplaner åstadkomma en ökad
skoglig aktivitet i fråga om såväl skogsvård som avverkning.
Åtgärdsplanerna har upprättats i samråd med markägarna,
och de skogspolitiska medel som härvid nyttjats har främst
varit rådgivning och stimulansbidrag till
skogsvårdsåtgärder.
Denna verksamhet har nu utvärderats och några av de
positiva effekterna av försöksverksamheten som direkt kan
hänföras till stödet är:Ökad sysselsättning på orten, både
på kort sikt (skogsvårdsåtgärder, ökad avverkning) och på
lång sikt (bättre skogsvård).Åtgärdsplanerna ger
skogsägarna en helhetssyn på den egna skogsfastigheten.
Den rådgivning skogsägaren får i samband med planen
fungerar och blir som en fortbildning, både teoretiskt och
praktiskt.Ett utmärkt sätt att väcka intresse och göra
markägarna medvetna om naturvärdena och ta hänsyn till
miljön på sin fastighet.En satsning på ett mer
kvalitetsinriktat skogsbruk är mycket viktig om
skogsråvaran skall kunna konkurrera med andra material.
Det är således ett mycket positivt resultat som visas i den
genomförda utvärderingen och som rimligen då borde
föranleda en fortsättning av verksamheten.
I propositionen under bilaga 1:7 föreslås nu också att
försöksverksamheten med särskilda skogsvårdsinsatser i
Norrlands inland förlängs med ett år. Vi har självfallet inget
att erinra mot detta förslag -- tvärtom borde man med
anledning av den höga arbetslösheten utöka verksamheten
med skogliga beredskapsarbeten. Då menar vi att området
bör utökas till alla skogslän och att beredskapsarbeten
ordnas inom såväl skogsvård och naturvård som
skogsvägsutbyggnad.
Under tidigare lågkonjunkturer skapades många
beredskapsarbeten inom skogssektorn. Detta berodde dels
på att skogslänen drabbades svårt av arbetslöshet -- många
skogsarbetare blev arbetslösa -- och att det jämförelsevis
var billiga arbeten, i de flesta fall var det bara själva
arbetskraften som kostade. Till detta skall då också läggas
att det fanns behov av skogliga åtgärder, väl motiverade
både på kort och lång sikt.
Den bilden är i dag inte nämnvärt förändrad. Skogslänen
och skogsarbetarna har i dag en mycket hög arbetslöshet --
för skogsarbetarna närmar sig arbetslöshetstalet 20 %. Det
finns ett stort utrymme inom den skogliga sektorn att skapa
meningsfulla jobb, värdefulla investeringar för framtiden.
Bl.a. finns ett stort behov av att bygga skogsbilvägar --
enbart när det gäller Västerbotten finns det i 30 % av länets
skogsmark behov av skogsbilvägutbyggnad.
Förslag
Vi föreslår att skogliga beredskapsarbeten inom
skogsvård, naturvård och skogsvägsutbyggnad anordnas i
skogslänen. Kostnaderna för dessa beredskapsarbeten bör
kunna täckas genom de medel som avsätts för
arbetslöshetens bekämpande. Lämpligen bör
skogsvårdsstyrelserna få i uppdrag att planera och
administrera dessa beredskapsarbeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i
skogslänen.
Stockholm den 7 maj 1992
John Andersson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Bertil Måbrink (v)