med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Trafikutskottet och riksdagen har vid flera tillfällen de
senaste åren diskuterat frågan om en kommunalisering av
riksfärdtjänsten. Under tiden har kommunernas ekonomi
blivit allt sämre. I proposition 1991/92:150 föreslår
regeringen ytterligare försämringar av statsbidragen till
kommunerna med cirka 7,5 miljarder.

Detta betyder att sociala reformer om förbättringar i
äldre- och handikappomsorgen är i fara. Risken är nu
mycket stor att besparingarna i hårt trängda kommuner
kommer att gå ut över bl.a. färdtjänsten.

Riksfärdtjänsten skall ses som en del i en större
trafikpolitisk satsning, vars syfte är att göra det möjligt för
personer med funktionshinder att kunna resa på samma
villkor som alla andra medborgare. Det vill säga till samma
kostnad som 2:a klass järnväg, oberoende av om man på
grund av funktionshinder tvingas använda annat och för
resenären kostsammare färdmedel. Personer med
funktionsnedsättningar har svårare att färdas, men har
precis samma behov som alla andra att resa.
Riksfärdtjänsten skall underlätta detta resande.

Det är av stor betydelse för de funktionshindrades resor
att de inte skall vara beroende av enskilda kommuners
ekonomi. Det kan också vara en fördel att samla resurserna
hos en central myndighet. Men det finns också fördelar i att
kommunerna, som redan i dag i stort sett beslutar om
riksfärdtjänsten, får huvudmannaskapet men med ett
fortsatt statligt bidrag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att också framöver
garantera minst oförändrad standard på riksfärdtjänsten.

Stockholm den 7 maj 1992

Bo Nilsson (s)

Börje Nilsson (s)

Ingvar Björk (s)

Sten-Ove Sundström (s)