I regeringens förslag om nytt statsbidragssystem till kommunerna behandlas frågor rörande målstyrning, uppföljning och utvärdering i ett särskilt avsnitt. Vikten av att statsmakterna bedriver uppföljning och utvärdering såväl sektorsvis som mera övergripande betonas i förslaget. Statens uppföljning och utvärdering bör enligt propositionen följa ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor. Den statliga resultatanalysen blir därmed av mera övergripade art.
Varken i propositionen eller i den utredning som ligger till grund för propositionen (SOU 1991:98) behandlas den statliga revisionen av den kommunala sektorn. Vi utgår från att detta är ett förbiseende i arbetet med beredningen av förslaget till nytt statsbidragssystem.
För riksdagens revisorer är granskningsrätten avseende den kommunala sektorn knuten till det hittills gällande statsbidragssystemet. Det avsnitt i instruktionen för revisorerna som avses i detta sammanhang är formulerat på följande sätt:
Har statsmedel tagits emot som bistånd till en viss verksamhet, får revisorerna granska hur dessa medel används, i den mån redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda föreskrifter har meddelats om medlens användning. Vid sådan granskning skall revisorerna beakta de särskilda betingelser som kan gälla för verksamheten.
Instruktionen för riksrevisionsverket är formulerad på likartat sätt.
Vi anser att samma principiella resonemang som i propositionen förs om den statliga uppföljningen och utvärderingen också bör gälla för den statliga revisionen. Övergången från specialdestinerade statsbidrag till mera generella bidrag för det enligt vår uppfattning ännu viktigare att en effektiv uppföljning, utvärdering och revision bedrivs från statens sida.
Den statliga förvaltningsrevisionen från riksdagens sida bör utgå från de nationella mål som riksdagen fastställt både på ett övergripande plan och för olika sektorer som hälsooch sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola. Det handlar sedan om att granska hur dessa mål tolkats av regeringen i regleringsbrev och riktlinjer till statsförvaltningen och att i nästa steg följa upp hur olika myndigheter och andra organ i sin tur tolkat de nationella målen. I den statliga förvaltningsrevisionen på riksdagsnivå bör också ingå övergripande effektivitetsanalyser av sådana nationellt intressanta sektorer.
Den här beskrivna inriktningen av den statliga förvaltningsrevisionen överensstämmer i allt väsentligt med den förvaltningsrevision som under senare år bedrivits av riksdagens revisorer. Granskningen har till övervägande del avsett generella och principiella frågeställningar i enlighet med vad riksdagen uttalat vid ett flertal tillfällen och inte explicit hur statsbidragen använts i den kommunala verksamheten. I vissa av dessa ärenden t.ex. rörande revisorernas genomförda granskning av den svenska hälso- och sjukvården och de pågående granskningarna av gymnasieskolan och barnomsorgen berörs frågornas hantering på det kommunala planet. Granskningarna är emellertid inte inriktade på enskilda kommuner utan är av generell karaktär.
Vi vill klart markera vår uppfattning att revisionen från riksdagens sida inte skall avse specifikt kommunala angelägenheter eller förhållanden i enskilda kommuner. Sådana frågor är uppgifter för den kommunala revisionsverksamheten.
Mot denna bakgrnd anser vi att förslaget til nytt statsbidragssystem inte bör medföra någon principiell förändring av riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets granskningsrätt avseende den kommunala sektorn. Detta bör klargöras i instruktionerna för de båda myndigheterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ändra instruktionen för riksdagens revisorer så att revisorerna även fortsättningsvis skall kunna granska sådana sektorer av nationellt intresse som helt eller delvis hanteras på den kommunala nivån,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga revisionen.
Stockholm den 7 maj 1992 Alf Wennerfors (m) Kjell Nilsson (s)