med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
Innehåll
1. Inledning och sammanfattning av våra förslag2 2.
Läget på arbetsmarknaden3 3.
Infrastruktur6 4.
Byggande14 5.
Utbildning och kompetensutveckling17 6.
Arbetsmarknadspolitik21 7.
Arbetslivspolitik26 8.
Regionalpolitik28 9.
Hemställan29
Bilagor
-- Förslag till projekt som inkommit från lokala
organisationer34
-- Projekt inom banverket och vägverket124
-- Projekt inom SJ och luftfartsverket138
-- Projekt inom byggnadsstyrelsen142
-- Kulturprojekt144
-- Förslag till ändring i lagen om socialavgifter146
Vägar till arbete 1.
Inledning och sammanfattning av våra förslag
Den viktigaste politiska frågan nu är att bekämpa den
ökande arbetslösheten. Inför hotet om att närmare 500 000
svenskar nästa år står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden måste en nationell samling ske. Det är nu
det avgörs om Sverige skall lämna den fulla sysselsättningen
och bli ett land med hög permanent arbetslöshet, sänkt
tillväxt, minskad framtidstro, ökade sociala klyftor och
problem samt sämre livskvalitet. Varje medborgare berörs
av detta val.
Regeringen har hittills förkastat praktiskt taget alla
förslag vi lagt fram för att minska arbetslösheten. Vi kan nu
se effekterna av regeringens politik. Arbetslösheten ökar
snabbt. På mindre än sex månader har regeringen skrivit
upp prognosen för arbetslösheten för nästa år med 35 %
eller med över 50 000 fler arbetslösa.
Detta medför också att kostnaderna för kontantstöden
ökar lavinartat. Varje procentenhet öppet arbetslösa, eller
45 000 personer, innebär utbetalningar från
arbetsmarknadsfonden med 5,5 miljarder kronor. Till detta
skall läggas bortfall av skatter och avgifter med cirka 2
miljarder kronor. Enligt AMS kommer kontantstöden nästa
år att överstiga 30 miljarder kronor, vilket är en ökning med
mer än 16 miljarder jämfört med förra året. Enligt
regeringens prognos kommer utgifterna i
arbetsmarknadsfonden under nästa budgetår att överstiga
intäkterna med 16 miljarder kronor. För att klara
utbetalningarna till de arbetslösa måste därför 10 miljarder
kronor lånas upp (6 miljarder finns i ingående balans).
Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera en sådan
utveckling. Den ekonomiska politiken måste läggas om. Vi
kräver att arbetslösheten bekämpas och att så många
arbetslösa som möjligt engageras i aktiva åtgärder, jobb
eller utbildning. Den lediga produktionskapacitet som finns
och de många arbetslösa måste tas till vara för viktiga
investeringar. Genom att jobb skapas åt fler arbetslösa
minskar behovet kraftigt att låna pengar för att klara
kontantstöden. På så vis aktiveras de passiva kontantstöden
och därmed kan viktiga investeringar genomföras.
Genom ett omfattande arbete av många människor i
lokala organisationer ute i kommuner och län har vi
dammsugit Sverige på jobb och utbildningsmöjligheter (se
Bilaga 1). Detta arbete visar på den stora framtidstro som
ännu finns ute i landet och de många viktiga investeringar
som kan göras för att göra ett fint land bättre.
Vi föreslår nu att ett investeringsprogram om 40
miljarder kronor huvudsakligen i offentlig sektor
genomförs över hela landet under de närmaste två åren,
ungefär jämnt fördelade över åren. Statens kostnad för
detta kan under nästa budgetår uppskattas till 3,5 miljarder
kronor utöver vad regeringen föreslagit. Programmet
omfattar bl.a. underhåll av gator, vägar, järnvägar, skolor
och andra kommunala anläggningar, tidigareläggning av
statliga byggen och infrastrukturprojekt, ombyggnad och
reparation av lägenheter, viktiga kulturbyggen samt
tidigareläggning av kommunala investeringar. Programmets
omfattning framgår av nedanstående tabell 1.
Samtidigt vill vi öka satsningarna på
arbetsmarknadspolitik, utbildning och
kompetensutveckling under nästa budgetår med cirka 1,6
miljarder kronor. Vi vill bl.a. satsa500 milj. kr. på att
skapa jobb eller utbildning åt kvinnor250 milj. kr. på
otraditionella insatser bland ungdomar525 milj. kr. på
kompetensutveckling inom industrin380 milj. kr. på ett
tredje gymnasieår för 10 000 elever110 milj. kr. på 2 000
fler elever vid högskolan350 milj. kr. på Komvux200
milj. kr. på folkbildningen330 milj. kr. på studiestöd för
vuxna70 milj. kr. på en bred språkutbildning för vuxna
Med dessa satsningar kan vi gemensamt vända
utvecklingen. Det ligger i allas intresse att så sker.
Arbetslösheten blir då 3,5 % nästa år i stället för 5 % som
regeringen anser. Det betyder i slutet av nästa år 100 000
fler i jobb eller utbildning!
I denna motion presenterar vi våra förslag närmare inom
områdenaInfrastrukturByggandeUtbildning och
kompetensutvecklingArbetsmarknadspolitik
ArbetslivspolitikRegional utveckling 2.
Läget på arbetsmarknaden
Bakgrund
Alltsedan den borgerliga regeringen började formulera
sin ekonomiska politik har vi Socialdemokrater varnat för,
att den enda vägens politik leder in i en återvändsgränd,
fylld av arbetslösa. Läget på arbetsmarknaden visar att vi
tyvärr fått rätt. För varje gång regeringen gör en prognos
över arbetslösheten tvingas man att skriva upp antalet
arbetslösa. Så här ser prognoserna ut.
h
Arbetslöshet i procent 1992
1993
Oktober
1991
2,6
3,7
Januari 1992
3,8
4,5
Mars 1992
4,2
4,8
April 1992
4,4
5,0
Det betyder att arbetslösheten för 1993 på mindre än sex
månader skrivits upp med 35 % eller fler än 50 000
nya arbetslösa. Nästa år kommer alltså enligt
regeringens egna beräkningar i genomsnitt 5 %, eller 220 000
personer, av arbetskraften att vara arbetslös.
Enligt AMS kommer dock arbetslösheten redan i
sommar att nå 6 % och nästa sommar 7 %.
För närvarande uppgår arbetslösheten till 4,2 %
eller cirka 185 000 personer. Samtidigt är ca 155 000
personer, eller ca 3,5 %, placerade i aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Närmare 8 % av
arbetskraften står därmed utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. Nästa sommar kan närmare en halv
miljon människor befinna sig i den situationen.
Arbetslösheten har hittills drabbat männen hårdare än
kvinnorna och de yngre hårdare än de äldre. Invandrare och
handikappade drabbas alltid när läget på arbetsmarknaden
försämras. Arbetslösheten ökar snabbt i storstäderna.
Antalet långtidsarbetslösa är nu ca 35 000 personer eller
ungefär en femtedel av alla arbetslösa. Antalet ökar snabbt
och därmed också riskerna för att antalet som utförsäkras
från arbetslöshetskasssorna snabbt kommer att stiga.
Därmed kommer också kommunernas kostnader för
socialbidrag att stiga kraftigt.
Antalet sysselsatta fortsätter att sjunka och på ett år har
antalet minskat med ca 175 000 personer, varav mer än
hälften inom industrin. Enligt AMS riskerar nästan 20 % av
alla industrijobb att försvinna inom loppet av ett par år.
Också utbudet av arbetskraft minskar, främst genom att de
yngre ungdomarna, och då särskilt flickor, väljer att studera
och därmed inte ingår i arbetskraften.
Vår syn på saken
Vad är det då som förorsakat denna allvarliga situation?
Vi har i tidigare motioner pekat på två förklaringar och
också understrukit den tidigare socialdemokratiska
regeringens ansvar för situationen fram till regeringsskiftet.
Den första förklaringen är den nedgång som skett i
världskonjunkturen, inte minst i länder som är viktiga
handelspartners till Sverige. Den andra är den försvagade
konkurrenskraften för svensk exportindustri. När det gäller
världskonjunkturen har läget inte försämrats under senare
tid, låt vara att uppgången i USA dröjt längre än väntat och
gått något långsammare än väntat. Den tidigare höga
inflationstakten i Sverige har brutits genom
stabiliseringsavtalen på arbetsmarknaden och en effektiv
prisbekämpning under den tidigare socialdemokratiska
regeringen. Inflationen i Sverige ligger nu på under 3 % och
svensk industri har därmed goda förutsättningar att
konkurrera på världsmarknaden.
Det som är nytt är emellertid de effekter på
hemmamarknaden som uppstår på grund av den borgerliga
regeringens ekonomiska politik. Därmed står det klart att
det är den borgerliga regeringen som har det fulla ansvaret
för den försämring av arbetsmarknadsläget som inträffat
under senare tid. Genom att dra in köpkraft från hushållen,
punktera byggsektorn och beröva kommunerna på stora
belopp har man stramat åt mer än två tredjedelar av
ekonomin. Detta har lett till att orderingången på
hemmamarknaden har rasat för företagen och dramatiska
nedskärningar är på gång inom kommunerna.
Dessa effekter framgår tydligt av AMS prognos. Enligt
denna kommer industrikonjunkturen att vända upp i slutet
av 1992 eller i början av 1993, men verksamhet som är
beroende av byggnation får räkna med en fortsatt nedgång.
Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn fortsätter
att minska och nedgången sker snabbare under det
kommande året. En kraftig minskning av de kommunalt
anställda förutspås under de närmaste två åren och de
statligt anställda minskar kontinuerligt.
I våra motioner i januari i år krävde vi att den
ekonomiska politiken skulle läggas om och att stora
satsningar skulle göras för att skapa jobb eller utbildning.
Vi vidhåller dessa krav. Hittills har regeringen inte velat
lyssna på oss, än mindre inleda en gemensam kamp mot
arbetslösheten. Därför riskerar nu upp mot 100 000
personer att bli arbetslösa helt i onödan, endast som ett
resultat av att regeringen vägrar vika av från den enda
vägens enkelriktade politik.
Regeringens politik kommer att leda till att
långtidsarbetslösheten ökar dramatiskt och att många
riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. Särskilt hårt
kommer ungdomar, handikappade och invandrare att
drabbas. Resultatet av detta kan bli en hög bestående
arbetslöshet i Sverige med allvarliga sociala konsekvenser
som följd. Det kan vi Socialdemokrater aldrig acceptera.
Vi vill också särskilt peka på riskerna för att kvinnorna
på sikt kommer att drabbas hårt av regeringens politik. Som
AMS framhållit kommer nedgången i offentlig och privat
serviceverksamhet att kraftigt accentueras, samtidigt som
en uppgång kan förväntas i industriproduktionen. Flertalet
kvinnor arbetar i servicesektorn och den gemensamma
sektorn, där de också är i klar majoritet. Många kvinnor
som drabbas kommer att ha stora svårigheter att få arbete
inom andra områden. Dessutom riskerar kvinnorna att
drabbas särskilt hårt av de nedskärningar inom
kommunerna som nu är på gång inom vård och omsorg, som
en följd av regeringens indragning av stora ekonomiska
resurser från kommunerna. Tidigare avlönat arbete riskerar
nu återigen att bli oavlönat. Kvinnornas möjligheter att
över huvud taget kunna ta ett förvärvsarbete kommer också
att försämras i samma takt som omsorgen om barnen och de
äldre blir sämre. Eftersom kvinnorna fortfarande oftast är
huvudansvariga för hem och familj, riskerar de att få bära
konsekvenserna av denna politik.
Våra förslag
I vår ekonomiska motion redovisar vi hur den samlade
ekonomiska politiken måste läggas om för att så effektivt
som möjligt bekämpa arbetslösheten. Vi säger nej till
indragning av resurser från kommunerna. I denna motion
redovisas vilka insatser som kan ske för att förbättra vår
infrastruktur, genomföra viktigt byggande, förbättra
utbildningen av våra ungdomar, stärka
arbetsmarknadspolitiken, förbättra jobben och göra
regionalpolitiken effektivare. Genom sådana samordnade
insatser kan jobb eller utbildning erbjudas tiotusentals
arbetslösa.
Särskilt angeläget är det att motverka
långtidsarbetslöshet, satsa extra i kampen mot
ungdomsarbetslösheten samt förbättra kvinnornas situation
på längre sikt.
Den borgerliga regeringens satsningar i
kompletteringspropositionen är långt ifrån tillräckliga och
kommer för sent. Vi kan inte förstå hur regeringspartierna
av politisk prestige först kan rösta ned förslag från oss i
riksdagen om att satsa t.ex. på vägunderhåll och ett tredje
gymnasieår, för att senare helt eller delvis lägga fram samma
förslag själva. Att ordna t.ex. ett tredje gymnasieår för
tusentals ungdomar tar tid. Många ungdomar riskerar nu
arbetslöshet, eftersom regeringen helt i onödan försenat
kommunernas planering i åtskilliga veckor.
Den borgerliga regeringen anser inte att kampen mot
arbetslösheten är en prioriterad fråga. Målet för regeringen
är endast att förhindra att arbetslösheten i Sverige når
samma nivåer som i omvärlden. För socialdemokratiska
regeringar har målet för sysselsättningen alltid varit arbete
åt alla. Med den skillnaden i syn på rätten till ett arbete är
det helt följdriktigt, att regeringen nu inte satsar tillräckligt
mycket på att bekämpa arbetslösheten.
3. Infrastruktur
Bakgrund
Samhällets förmåga att organisera transporter och
kommunikationer spelar en avgörande roll för tillväxten i
ekonomin. Goda kommunikationer är också ett väsentligt
inslag i välfärden och en viktig förutsättning för att landets
alla delar skall kunna utvecklas.
Varannan privatanställd vägarbetare är nu arbetslös.
Samtidigt finns angelägna projekt som behöver
genomföras. Det är därför viktigt att försöka tidigarelägga
sådana projekt för att ta tillvara ledig kapacitet. Detta
framhåller också regeringen, men gör inget.
Som en del i den socialdemokratiska regeringens
målmedvetna arbete med att skapa utrymme för ökade,
gemensamma investeringar till gagn för miljö och tillväxt
presenterades i februari 1991 ett investeringsprogram för
järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar för resten
av 1990-talet.
Riksdagen ställde sig bakom förslaget att tillföra
trafiksektorn minst 20 miljarder kronor under 1990-talet,
utöver ordinarie anslag. 10 miljarder kronor anvisades till
ett särskilt anslag. Resterande medel skall tillföras anslaget
under resten av 1990-talet. Syftet är att finansiera och
genomföra ett antal större, strategiska investeringsprojekt
vilka svårligen inryms i trafikverkens ordinarie budgetar.
Omfattningen av denna satsning framgår av tabell 2.
hTabell 2 Socialdemokraternas investeringsprogram för
90-talet
Ordinarie anslag
-- 52 500
Extra anslag
-- 20 000
Trafikantavgifter
-- 30 000
Regional och lokal medverkan
10 000--15 000
Summa:
112 500--117 500
Anm: Exkl. Öresundsförbindelsen
Källa: Tillväxtpropositionen (1990/91:87)
I enlighet med riksdagens ställningstagande beslutade
den socialdemokratiska regeringen under 1991 om ett antal
projekt finansierade med dessa medel, tabell 3.
Sammanlagt rör det sig om investeringar motsvarande
12 450 milj.kr. varav 1 680 milj.kr. avser extern
finansiering.
hTabell 3 (s)-regeringens beslut om investeringar med
delfinansiering via det extra anslaget
Den borgerliga regeringen fattade i november 1991
beslut om att finansiera upprustning av södra stambanan till
snabbtågsstandard med 263 milj.kr. från
infrastrukturanslaget. I mars 1992 använde regeringen
ytterligare 4 035 milj.kr. från detta anslag för att finansiera
vissa investeringar längs ett tiotal väg- och järnvägsstråk.
Sammanlagt har alltså 15 500 milj.kr. intecknats i
definitiva regeringsbeslut.
Till detta kommer utestående direkta och indirekta
löften av regeringen om ytterligare drygt 10 000 milj.kr.
bl.a. till storstadsregionerna, Arlandabanan, västkustbanan
och ostkustbanan.
Det betyder att staten direkt och indirekt gjort
utfästelser om investeringar i järnvägar, vägar och
kollektivtrafikanläggningar för sammanlagt 26 miljarder
kronor utöver ordinarie anslag, tabell 4.
hTabell 4 Direkta och indirekta åtaganden om extra
investeringsmedel
Milj.kr.
Direkta åtaganden (beslut)
(s)-regeringen 11
070
varav
Västkustbanan
900
Arlandabanan
200
Ostkustbanan
300
E4 Ångermanälven
170
Borgerliga regeringen 4
429
varav
Västkustbanan
532*
Arlandabanan
550
Ostkustbanan
374
Storstadspaket
131Indirekta åtaganden
Storstadsuppgörelserna 5
369
Västkustbanan (ca)
500
Arlandabanan (ca)
500
Ostkustbanan inkl del E4 (ca)
2 000
E4 Ångermanälven (ca)
2 000
Summa (ca)
25 868* Medlen utbetalas under förutsättning att
en uppgörelse träffas mellan Delegationen för
infrastrukturinvesteringar och regionen om regional
medverkan till utbyggnad av Västkustbanan.
För att finansiera dessa projekt måste alltså riksdagen,
utöver ordinarie anslag, bevilja ytterligare minst 16
miljarder kronor. Nu tillgängliga medel kommer att
förbrukas under det närmaste året.
Den borgerliga regeringens handlande
Regeringen har vid åtskilliga tillfällen handlat som om
det funnits obegränsade utrymmen för nya
infrastrukturprojekt. De beslut som den borgerliga
regeringen fattat har dock därefter varit av en långt mer
blygsam karaktär. Regeringen har dock ändå ökat behovet
av att fylla på de extra investeringsmedlen med åtskilliga
miljarder. Samtliga beslut som regeringen har tagit efter
tillträdet i oktober förra året har i själva verket varit
ofinansierade och är det fortfarande.
Kommunikationsministern har vid ett flertal tillfällen
markerat att finansieringen av dessa åtaganden kommer att
lösas genom utförsäljning av statliga företag.
Detta tyder på att regeringen ser investeringsbehovet i
järnvägar och vägar som något temporärt, övergående. De
behov som finns kommer enligt denna syn att kunna täckas
in med de intäkter som utförsäljningarna väntas ge. När det
inte längre finns något att sälja eller intäkterna behövs till
andra ändamål, behövs inte heller några investeringar.
Uppseendeväckande är också regeringens oförmåga att
genomföra de stora projekt som planerats. Man har vid
flera tillfällen hänvisat till administrativa problem som
orsak till att flera av de stora väg- och järnvägsprojekten
inte kommit igång.
I själva verket är det regeringen som orsakat problem
och förseningar. Allvarliga misstag har begåtts. Några
exempel:
-- Arlandabanan. Den socialdemokratiska regeringen
arbetade fram en lösning som innebär att banverket och
luftfartsverket skall bilda ett gemensamt bolag med ansvar
för byggande och drift av banan. Byggandet skall
upphandlas i konkurrens på entreprenadmarknaden och
huvudsakligen finansieras på den öppna kapitalmarknaden.
Likaså skall bolaget i fri upphandling sluta avtal om
trafikeringsrätten för pendeltrafik till Arlanda.
Men regeringen ansåg att ytterligare försök att finna en
helt privat lösning skulle prövas. Regeringen tillkallade
därför en utredningsman, vars slutsatser innehåller i stort
sett samma lösning som den socialdemokratiska regeringen
fastnat för. Detta misstroende mot den socialdemokratiska
regeringens beslutsunderlag har endast lett till att projektet
nu försenats mer än ett halvår. De senaste signalerna från
kommunikationsdepartementet tyder dessutom på att man
nu delvis överger planerna på att bygga Arlandabanan och
i stället försöker finna en ''krympt'' lösning, finansierad och
ägd av utländska intressen. Var finns det privata, svenska
kapitalet?
Arlandabanans tillkomst är ett villkor för att den tredje
rullbanan på Arlanda flygplats skall få byggas.
Banverket och luftfartsverket bör därför snarast ges i
uppdrag att bilda ett bolag, som har till uppgift att
projektera, låta bygga och driva Arlandabanan.
-- Tunnel genom Hallandsåsen (västkustbanan). Sedan
banverket sommaren 1991 tilldelats extra medel för att
bygga en dubbelspårig tunnel genom Hallandsåsen, dröjde
det till februari månad 1992 innan regeringen fattade det
sista formella beslut som krävdes. Enligt uppgift berodde
dröjsmålet på interna motsättningar i regeringen om vilken
slutlig sträckning som skulle fastställas. Projektet kom
därmed att försenas åtskilliga månader.
-- Mälarbanan. En förutsättning för att Mälarbanan
(norr om Mälaren) skall kunna byggas är, enligt det avtal
som slöts mellan banverket, Delegationen för
infrastrukturinvesteringar (Delfin) och MIAB
(Mälarbanans Intressenter Aktiebolag) i september 1991,
att MIAB och dess ägare lämnar fullgoda säkerheter för de
delar man åtar sig att bygga. Enligt banverkets styrelse
uppfyllde de säkerheter som föreslogs inte tillräckliga krav,
varför avtalet i princip föll. Efter ingripande från regeringen
''stannades'' klockan. Regeringen har nu fattat beslut som
innebär att Delfin övertar banverkets roll när det gäller att
värdera och acceptera de säkerheter som MIAB lämnar.
Därmed kommer eventuella kostnadsfördyringar som inte
täcks av utställda garantier att få bäras av Delfin.
Vår syn på saken
För att öka tillväxten och trygga välfärden måste stora
infrastrukturprojekt genomföras fram till sekelskiftet.
Därefter väntar nya behov. Det finns därför ett bestående
behov av att kunna finansiera dessa investeringar.
Vi menar att det är avkastningen från medborgarnas
gemensamma egendom som skall användas till
investeringar i vägar och järnvägar, om riksdagen så
beslutar. De tillgångar staten i dag äger kommer framöver
att ge en avkastning som är större än utförsäljningar av
statlig egendom kan ge. Vi menar därför att det är en
felaktig metod att sälja ut statlig egendom i syfte att
använda intäkterna till investeringar i infrastrukturprojekt.
Vi anser vidare att investeringstakten måste påverkas av
den djupa lågkonjunktur som Sverige nu befinner sig i.
Genom att investeringarna tidigareläggs kan de utföras till
relativt sett lägre priser, samtidigt som kostnaderna för
arbetslösheten kan begränsas.
Investeringar i vägar och järnvägar ger en relativt liten
direkt sysselsättningseffekt i förhållande till de resurser som
satsas. De indirekta effekterna är däremot betydande.
Många företag, som har problem på den ordinarie
marknaden, får en möjlighet att ta på sig ett
inkomstbringande arbete. Lastbilar rullar, diesel skall
säljas, bilar ges service, reservdelar behövs, materialet
produceras och levereras osv.
Vi menar att investeringarna på detta sätt får en mer
djupgående inverkan på ekonomin än om medel endast
anvisas för åtgärder med stor direkt effekt. Dessutom är
importandelen låg och det som skapas, vägar och järnvägar,
ger bestående värden för framtiden.
Därför behöver de stora projekten snarast genomföras.
Flertalet av dessa projekt har en varaktighet över flera år.
Under 1992 kommer cirka 3 700 direkta årsarbeten att
skapas till följd av de beslutade investeringarna. Det
allvarliga sysselsättningsläget inom anläggningsbranschen
gör att alla möjligheter att tidigarelägga delar av projekten
måste prövas. Om så krävs bör t.ex. en utökad andel
skiftarbete komma i fråga.
För att denna tillväxteffekt skall kunna tas till vara,
krävs framför allt på järnvägsområdet att hela stråk kan tas
i bruk. Nya trafikupplägg med modernt rullande materiel,
t.ex. snabbtåg, kräver att stråken i sin helhet färdigställs.
Det är därför synnerligen angeläget att det t.ex. nås en
uppgörelse för västkustbanan som möjliggör att
dubbelspåret i sin helhet kan färdigställas. På samma sätt är
det angeläget att t.ex. bärigheten på stambanan genom övre
Norrland och på norra stambanan förbättras längs hela
sträckan så att tågvikterna kan öka.
Våra förslag
En lång rad av de projekt som ingår i banverkets och
vägverkets ordinarie planer är så långt komna i planering
och projektering att de kan påbörjas under det närmaste
året.
Sammantaget finns i banverkets planer objekt för ca 3
500 milj.kr. vilka kan tidigareläggas och påbörjas under
budgetåret 1992/93. För vägverket uppgår motsvarande
belopp till drygt 5 500 milj.kr. Totalt kan alltså investeringar
i vägar och järnvägar för ca 9 miljarder kronor starta under
det kommande året. Flertalet av projekten är relativt små.
Dessa projekt har dock omedelbar sysselsättningseffekt och
genererar direkt många arbetstillfällen.
En summering av projekten länsvis finns i tabell 5.
I bilaga 2 redovisas alla projekten län för län.
hTabell 5 Länsvis sammanställning över investeringar i
vägverkets och banverkets nuvarande planer som kan
tidigareläggas och påbörjas under budgetåret 1992/93
Län
Vägverket
Banverket
Summa
AB
409
885
1 294
C
96
90
186
D
204
45
249
E
78
113
191
F
152
14
166
G
104
13
117
H
116 116
I
35 35
K
87
12
99
L
75
61
136
M
165
395
560
N
118
10
128
O
424 424
P
654
25
679
R
435
15
450
S
145
67
212
T
118
15
133
U
63
51
114
W
225
56
281
X
315
34
349
Y
177
213
390
Z
250
42
292
AC
395
311
706
BD
718
449
1
167
Övr*
384
384
5 558
3 300
8 858
* = Riksövergripande projekt
Vi menar att projekt för 9 miljarder kronor bör
tidigareläggas och genomföras under de närmaste två åren.
Däremot avstår vi från att göra definitiva prioriteringar
mellan olika objekt. I stället ansluter vi oss till den modell
för tidigareläggning som AMS föreslagit i sin
anslagsframställning inför kompletteringspropositionen. I
korthet går denna modell ut på att AMS tillförs medel
motsvarande räntekostnader för de projekt som
tidigareläggs. På så sätt kommer investeringarna igång
minst ett år tidigare än planerat. I praktiken kommer
trafikverken att låna upp medel på kapitalmarknaden och
AMS svarar för räntekostnaderna. Lånen amorteras vid
den tidpunkt då anslagen enligt ordinarie plan skall
utbetalas. Denna modell innebär visserligen en
koncentration av investeringar till de närmsta åren och
denna koncentration kommer att motsvaras av minskade
investeringar, finansierade via ordinarie medel, under
kommande år (förutsatt att inte nya medel kan anvisas). I
praktiken kommer dock investeringarna i vägar och
järnvägar att upprätthållas på en hög nivå även
fortsättningsvis, eftersom flertalet av de stora projekt som
nu startas kommer att nå sin kulmen byggnadsmässigt om
tre till fem år.
Under nästa budgetår bör enligt vår mening
tidigareläggning av investeringar för 4 000 milj.kr. kunna
genomföras.
Dessutom bör, såsom vi redovisat i tidigare motioner,
medel avsättas för ett utökat underhåll av vägar och
järnvägar över hela landet. Vi noterar att regeringen nu
slutligen också insett detta och föreslagit att 2 200
milj. kr. tillförs anslaget L 3. Vi menar att anslaget
bör tillföras 2 500
milj. kr. Beloppet bör fördelas så att 1 700
milj. kr. anslås för underhåll och reinvesteringar
inom vägverket och att 800 milj. kr. anslås till banverket för
motsvarande ändamål.
Även inom vissa affärsverk finns angelägna
investeringar planerade. Det gäller t.ex. fortsatt
upprustning av SJ:s stationer och standardförbättringar av
flygplatsernas rullbanor. I bilaga 3 finns en förteckning över
sådana investeringar för över 2,5 miljarder kronor.
Ytterligare finns att ta fram.
Även SJ och luftfartsverket bör erbjudas att få
räntebidrag av AMS om man tidigarelägger planerade
investeringar. På så vis kan investeringar för 1 500 milj. kr.
genomföras under nästa budgetår utöver tidigare planer.
Kommunerna har ansvaret för 51 000 km gator och
vägar, motsvarande ett värde i storleksordningen 150
miljarder kronor. Det är både god samhällsekonomi och
kommunalekonomi att underhålla gatu- och vägnätet.
Enligt en undersökning som gjorts av Kommunförbundet
finns det möjlighet att tidigarelägga projekt för nästan 6
miljarder kronor om tillräckliga medel anslås. Främst är det
beläggningar, broar, belysning och trafiksignaler som
behöver underhåll. Behovet av åtgärder varierar betydligt
mellan olika kommuner. Enligt bedömningar behöver
framför allt det gatunät som anlades i samband med
''miljonprogrammet'' nu börja underhållas i stor
omfattning.
Beläggningsunderhållet bör ökas med 70 %,
brounderhållet fördubblas och belysning och trafiksignaler
repareras för drygt en halv miljard det närmaste årtiondet.
Exempel på åtgärder inom detta område finns
förtecknade kommun för kommun i bilaga 1.
Vi föreslår att kommunerna får räntebidrag om de
tidigarelägger planerade underhållsinvesteringar. Medel
anvisas till AMS. På så vis kan investeringar för 1 500
milj.kr. genomföras under nästa budgetår utöver tidigare
planer.
Inom ramen för trafikverkens planeringsprocess
inventeras och analyseras varje år ett stort antal tänkbara
investeringsprojekt. Efter prövning fastställs trafikverkens
investeringsplaner. Omfattningen av dessa avgörs av de
finansiella förutsättningarna. Detta innebär att ett stort
antal angelägna projekt, till följd av att de inte kan betalas,
inte kommer till stånd eller placeras in i planerna längre
fram i tiden.
De olika åtgärder som såväl den socialdemokratiska som
den borgerliga regeringen önskat vidta för att öka
investeringsvolymen har stött på patrull i olika avseenden.
Ett problem har varit att identifiera och prioritera bland
angelägna investeringsprojekt som skulle kunna komma
igång om nya medel tillförs.
Vi anser att detta problem kan undanröjas om
trafikverken för de olika investeringsanslagen har en
framförhållning i form av en ''beredskapsbank'' som
motsvarar 100 % av ordinarie investeringsvolym.
Framförhållningen skulle bestå i att dessa projekt ur
plansynpunkt har sådan status att de kan påbörjas fysiskt tre
månader efter det att beslut fattats om att nya medel tillförs
anslaget. Verken bör inom ramen för de besparingar som
sker kunna utnyttja en del av dessa för att upparbeta en
sådan ''beredskapsbank''.
I mitten av 1980-talet fattades ett strategiskt beslut om
att anpassa stora delar av järnvägsnätet för ett svenskt
snabbtåg. Detta samarbete mellan staten och industrin
leder nu till att SJ tar marknadsandelar från flyget och att
snabbtåget med stort intresse studeras av internationella
köpare som ett lämpligt alternativ vid uppgradering av
persontrafiken.
Nu sker ytterligare en nysatsning på svensk järnväg, till
gagn för miljö och tillväxt. Den visar på en positiv
inställning till järnvägen från statens sida. Regering och
riksdag har under de senaste åren radikalt ökat anslagen till
järnvägsinvesteringarna.
Dessa signaler har tydligen inte nått den del av
svenskbaserad industri som förser järnvägssektorn med
såväl investeringsmaterial som rullande materiel. Flera
stora enheter inom såväl stålindustrin som
verkstadsindustrin har eller planerar att sluta med
tillverkning av järnvägsprodukter.
Det är fortfarande osäkert hur länge tillverkningen av
s.k. långa produkter, däribland järnvägsräls, vid Ovako
Profils anläggning i Luleå kommer att fortsätta.
ABB Traction, som under slutet av 1980-talet och början
av 1990-talet köpt upp i stort sett alla företag som tillverkar
rälsfordon i Sverige, har lagt ner Sveriges sista kvarvarande
tillverkning av godsvagnar i Gävle. Inom samma koncern
pågår också en omstrukturering som kommer att innebära
att man avvecklar tillverkningen av järnvägsutrustning i
Örnsköldsvik och i praktiken därmed inte kommer att
tillverka förortståg, tunnelbanetåg och liknande i Sverige.
Vi menar att regeringen snarast bör ta initiativ till
överläggningar med de företag som producerar material för
järnvägstrafiken här i landet. Syftet bör vara att säkra
tillverkningen av järnvägsprodukter samt samordna
resurser för att utveckla ny teknik och nya fordon för såväl
gods- som passagerartrafiken.
Sammanfattningsvis innebär våra förslag
följande:All kraft måste sättas in för att få igång och
snabbt fullfölja de stora strategiska investeringarna.Väg-
och järnvägsinvesteringar för 4 000 milj.kr. bör
tidigareläggas och genomföras under nästa budgetår, 9 000
milj.kr. under två år.SJ och luftfartsverket bör
tidigarelägga och genomföra investeringar för 1 500 milj.kr.
under nästa budgetår, 3 000 milj.kr. under två år.
Kommunerna bör stimuleras att tidigarelägga och
genomföra investeringar i gator och vägar för 1 500 milj.kr.
under nästa budgetår, 4 000 milj.kr. under två år.2 500
milj.kr. extra anslås till vägverket och banverket för
underhåll av vägar och järnvägar över hela landet.
Luftfartsverket och banverket bör ges i uppdrag att bilda ett
gemensamt bolag med uppgift att projektera, låta bygga och
driva järnvägen mellan Stockholm och Arlanda.
Regeringen skall för riksdagen presentera en likviditetsplan
för anslaget L 1
Investeringar i trafikens infrastruktur, för de
åtaganden, direkta och indirekta, som finns.
Trafikverken bör åläggas att hålla en ''beredskapsbank''
med investeringar motsvarande 100 %
av ordinarie investeringsanslag.Regeringen bör ta
initiativ till överläggningar med industrin för att samordna
de resurser som finns för att utveckla ny teknik och nya
fordon för såväl gods som passagerartrafik på järnväg.
4. Byggande
Bakgrund
Inom bygg- och anläggningsverksamheten har
sysselsättningsläget försämrats dramatiskt. Antalet
medlemmar i byggnadsarbetarnas a-kassa ökade kraftigt
under perioden 1984--1991, från ca 105 000 till ca 120 000. I
mars var 18,5 % av byggnadsarbetarna arbetslösa, eller
drygt 22 000 personer. Arbetslösheten bland
byggnadsarbetarna är alltså nu högre än det antal som kom
in i branschen under högkonjunkturåren. I november
beräknas arbetslösheten vara 24 %. Inom träindustrin är
arbetslösheten snart 10 %, bland arkitekter 15 %.
Det totala byggandet svarar för drygt hälften av landets
samlade investeringar.
Det är ett samhällsekonomiskt intresse att
byggproduktionen blir så jämn som möjligt. Tvära
omställningar med stora neddragningar i byggnadsindustrin
kan leda till att produktionskapacitet slås ut, som i ett längre
tidsperspektiv behövs. Det kommer då att föra med sig
stora kostnader att på nytt bygga upp motsvarande
kapacitet.
Tabell 6 nedan visar byggnadsinvesteringarna i procent
av BNP 1980--1991. Av tabellen framgår att
byggnadsinvesteringarna totalt varierar mellan 7,75 % 1980
ned till 6,63 % 1983. 1991 uppgick de till 7,22 % av BNP.
Tabellen visar också att under 7 av de 12 åren var det s.k.
övrigt byggande större än nyproduktionen av bostäder.
Åren 1980, 1981, 1982 och 1991 var produktionen av
bostäder högre än övrigt byggande.
hTabell 6 Byggnadsinvesteringar i miljarder kronor och
procent av BNP 1980--1991 (1985 års priser)
Socialdemokratins mål med bostadspolitiken är allas rätt
till en god bostad till skäligt pris. Detta kräver att staten
finansiellt stöder bostadsbyggandet för att garantera en
tillräckligt hög nyproduktion och en önskvärd sanering och
ombyggnad av äldre bostadshus. I en särskild motion
redovisar vi vår syn på bostadsfinansieringen.
I ett internationellt perspektiv har Sverige en mycket
hög bostadsstandard, även boendekostnaderna är måttliga.
Men Sverige är inte färdigbyggt.
Antalet tomma lägenheter, i dag ca 26 000 (ca 0,5 % av
antalet permanentbostäder), är en följd dels av att vissa
orter drabbats av hög arbetslöshet och därmed minskad
efterfrågan, dels av att priserna i nyproduktionen är mycket
höga. 1980-talets tomma lägenheter fanns i
miljonprogrammets områden. 1985 fanns ca 40 000 tomma
lägenher, 1987 var överskottet borta.
För att klara ett berättigat behov av omflyttning behöver
ca 1,5 % av lägenheterna vara lediga för inflyttning.
Boverket bedömer att det behövs 35 000--40 000
nyproducerade bostäder per år under 1990-talet. Prognosen
utgår från att minskningen av hushållsstorleken upphör,
men att familjer fortsätter att splittras, att invandringen
ligger på ungefär dagens nivå, att antalet äldre ökar och att
ca 400 000 personer över 18 år bor hemma hos föräldrarna.
Avgångna lägenheter behöver ersättas med ca 10 000 per
år. Kommunerna beräknas årligen ta emot ca 15 000
flyktingar. I dag finns ca 13 500 flyktinghushåll som saknar
bostad med eget kontrakt. Åldersgruppen över 80 år
kommer att växa till ca en halv miljon år 2000. För dessa
behövs ca 100 000 särskilt anpassade bostäder under l990-
talet. För att klara behovet av bostäder för ungdomar
behövs ca 10 000 bostäder per år.
Boverket beräknade i sin anslagsframställning för
budgetåret 1992/93 att antalet påbörjade lägenheter 1992
skulle bli ca 53 000 och för 1993 47 000.
Det försämrade konjunkturläget gjorde att boverket i
november justerade ner sina siffor enligt alternativ 1. I
alternativ 2 väger boverket dessutom in effekterna av
kraftigt försämrade finansieringsvillkor och/eller osäkerhet
om de framtida villkoren. Alternativen framgår av tabell 7.
hTabell 7
Nyproduktion
Ombyggnad
År
Alt 1
Alt 2
Alt 1
Alt 2 1991
53
000
53 000
21 000
21 000
1992
42 000
35 000
23 000
20 000
1993
35 000
25 000
25 000
14 000
Regeringens nya byggpolitik skakade om byggbranschen
ordentligt. Detta medförde att prognoserna för antalet
påbörjade lägenheter sjönk dramatiskt till ca 35 000 nya
lägenheter 1992 och 25 000 för 1993. Boverket har i senare
prognoser angett igångsättningen till ca 40 000 lägenheter
för 1992 och till 30 000--35 000 lägenheter 1993.
Boverkets prognoser anses av andra myndigheter och
branschföreträdare vara alltför optimistiska. Vår
genomgång av den aktuella situationen i kommunerna visar
att igångsättningen av nya bostäder 1992 kommer att uppgå
till ca 35 000 lägenheter och under 1993 till ca 20 000
lägenheter. Om regeringens förslag till nytt
bostadsfinansieringssystem genomförs, kommer
bostadsbyggandet att sjunka ytterligare.
Enligt folk- och bostadsräkningen 1990 finns ca 4
miljoner permanentbostäder, varav cirka hälften är byggda
före 1960. Sedan 1960 har ca 500 000 byggts om och
moderniserats. Mycket återstår alltså att göra.
Under åren 1960--1975 producerades drygt 800 000
lägenheter i flerfamiljshus. Många av dessa lägenheter bär
miljonprogrammets negativa förtecken både vad gäller
materialval och tekniska lösningar. Eftersom
ombyggnaderna begränsades åren 1988--1990 som ett led i
bekämpningen av överhettningen på byggmarknaden, finns
ett eftersatt ombyggnadsbehov.
Boverket bedömer att mellan 35 000 och 50 000
lägenheter kommer att börja byggas om under 1992 samt
mellan 25 000 och 35 000 lägenheter under 1993.
När det gäller det kommunala lokalbeståndet redovisar
Kommunförbundet i en rapport i juli 1991 att kostnaden för
att åtgärda eftersatt underhåll i detta beräknas uppgå till
330--430 milj.kr. årligen under en tioårsperiod.
Våra förslag
För att minska arbetslösheten och utnyttja dagens
relativt lägre byggkostnader bör angelägna ny- och
ombyggnader samt upprustningsåtgärder genomföras nu.
För att nå nybyggnadsbehovet krävs en igångsättning av
ytterligare ca 5 000
nya lägenheter 1992 och 10 000--20
000 1993. Detta förutsätter att staten medverkar
i ett finansieringssystem som omfördelar kostnaderna i
tiden och mellan årgångarna. Dessutom krävs att
investeringsbidraget höjs till 8,8 %, att kostnader för
parkeringsanläggningar skall ingå i låneunderlaget, att
begränsningen för räntebidragen för ny- och ombyggnad på
totalt 3,4 miljarder kronor inte genomförs, att även
allmännyttiga företag ges möjligheter att upprätta fonder
för att finansiera tomma lägenheter.
För att klara ombyggnadsbehovet av ca 500 000
lägenheter under 1990-talet behöver
ombyggnadstakten ökas. Då krävs att möjligheter för
tilläggsbelåning finns och att ramen för tilläggslån för
ombyggnad ökas med 250 milj.kr., att ramen för fonden
för fukt- och mögelskador ökas med 50 milj.kr.
När det gäller statliga investeringar har
byggnadsstyrelsen inventerat möjligheterna att
tidigarelägga olika bygginvesteringar. Inventeringen som
finns redovisad i Bilaga 4 upptar investeringar om drygt 4,3
miljarder kronor. Till detta kan läggas närmare 500 milj.kr.
i extra underhållsinsatser och handikappanpassning av vissa
fastigheter.
Regeringen har föreslagit att byggnadsstyrelsen under
nästa budgetår får tidigarelägga investeringar om 1 000
milj.kr. Vi föreslår att det beloppet utökas till 1 500
milj.kr. och under budgetåret därpå till 3 miljarder
kronor, det vill säga totalt 4,5 miljarder kronor på två år.
Staten bör tillföra AMS medel för att täcka räntekostnader
för den upplåning byggnadsstyrelsen måste göra för att
tidigarelägga dessa arbeten. Styrelsen återbetalar lånen
genom ordinarie anslag/intäkter.
Vid årsskiftet 1991/92 fanns ca 170 ansökningar
avseende nybyggnad, ombyggnad och
handikappanpassning av allmänna samlingslokaler till en
kostnad av ca 900 milj.kr. Samlingslokalprojekt är lämpliga
att genomföra i tider med vikande konjunkturer på
byggsektorn. Projekten kan ofta starta med kort varsel.
Ramarna för bidrag till samlingslokaler bör öka med 50
milj.kr. utöver regeringens förslag.
Inom kulturområdet finns det många viktiga
byggnadsprojekt som nu bör kunna förverkligas. I de
tidigareläggningar som kan ske inom byggnadsstyrelsen
finns bl.a. ett modernt museum i Stockholm och nya
förvaringslokaler vid naturhistoriska riksmuseet.
Därutöver vill vi uppnå investeringar för ytterligare 280
milj.kr. runt om i landet. Kostnaden för det senare blir 65
milj.kr. mer än de 100 milj.kr. regeringen föreslagit. Vi
anser även att riksdagen bör bestämma inriktningen av
investeringarna på kulturområdet, för att garantera att
olika angelägna behov runt om i landet kan tillgodoses.
Projekten redovisas i Bilaga 5. I detta sammanhang bör
betonas betydelsen av en ''kulturell infrastruktur'' för att
uppnå en balanserad regional utveckling och för att locka
fram framtidstro och nya initiativ.
Våra förslag inom kulturområdet presenteras utförligare
i en särskild motion.
När det gäller kommunala investeringar har vi
socialdemokrater som tidigare nämnts gjort en omfattande
dammsugning av byggnadsprojekt som kan komma igång
utan fördröjning. I bilaga 1 redovisas angelägna
kommunala investerings- och upprustningsprojekt i en
omätbar storleksordning. Projekten redovisar
nybyggnadsbehov, men främst upprustnings- och
reinvesteringsbehov vad gäller skolor, va-anläggningar,
vård- och förvaltningsbyggnader. Många av projekten kan
betraktas som mindre åtgärder, vilka kräver måttliga
ekonomiska insatser, samtidigt som de är arbetsintensiva.
För en del projekt har kostnaderna angivits, för andra inte.
Det är angeläget att ge kommunerna ekonomiska
incitament att starta en del av dessa projekt. Vi föreslår
därför följande.Stödet om 300 milj.kr. för upprustning
av skolor införs på nytt.Ett räntebidrag utgår till
kommunerna för deras kapitalkostnader under högst två år,
om man tidigarelägger kommunala nyinvesteringar.
Kostnaden för nästa budgetår uppskattas till 210 milj.kr.
AMS får bättre möjlighet att såsom beredskapsarbete
stödja kommunala ROT-projekt. Kostnaden för nästa
budgetår beräknas till 1 650
milj.kr.
Dessa förslag ger förutsättningar för ökade kommunala
investeringar inom en tvåårsperiod om ca 12 miljarder
kronor, varav ca 8 miljarder kronor under nästa budgetår.
5. Utbildning och kompetensutveckling
Bakgrund
Det svenska näringslivet befinner sig i en omfattande
strukturomvandling förorsakad av skärpt internationell
konkurrens. Vårt deltagande i det västeuropeiska
integrationsarbetet ställer nya och bestämda krav på
samhällets ekonomisk-politiska styrmedel. Insatser inom
utbildningsområdet kommer av dessa skäl att få en avsevärt
ökad betydelse. Trots att vi under decennier gjort stora
satsningar inom utbildningsområdet finns tecken som tyder
på att arbetskraftens kompetens inte höjts i samma grad
som viktiga konkurrentländer uppnått.
Även om det är mycket svårt att göra rättvisande
internationella jämförelser vore det fel att bortse ifrån den
OECD-statistik som visar att andelen av arbetskraften med
minst två års gymnasieskola eller motsvarande 1987 i
Sverige var påtagligt lägre än i Tyskland, Japan och USA.
När det gäller andelarna av arbetskraften med
högskoleutbildning om minst 3 år hade Sverige år 1987 en
sämre situation än Japan, Storbritannien och USA. Det
finns därför anledning att genom olika typer av
utbildningssatsningar bidra till att förstärka kompetensen
inom näringslivet.
Vår syn på saken
Den nuvarande lågkonjunkturen måste utnyttjas för att
genomföra kompetenshöjande utbildningsinsatser både i
näringslivet och i den gemensamma sektorn.
Det var ett stort misstag av regeringen att inte påbörja
genomförandet av gymnasiereformen. Vi socialdemokrater
anser att reformeringen av gymnasieskolan borde ha inletts
den 1 juli 1992 såsom riksdagen hade beslutat.
I dag går ca 26 000 ungdomar i åldern 18--24 år med
högst 2-årig gymnasieskola arbetslösa. Om en dryg månad
avslutar ca 40 000 ungdomar en tvåårig gymnasieutbildning.
Inom kort kommer alla gymnasieutbildningar som är 2-
åriga att bli 3-åriga enligt beslutet 1991. Den
kvalitetsförstärkning och ytterligare kunskaper som ligger i
detta har naturligtvis också de ungdomar som nu går 2-årig
utbildning behov av. Det kan både gälla allmänna ämnen
och kompletterande yrkesutbildning.
Av svaren på den sysselsättnings- och utbildningsenkät
som vi socialdemokrater tillsänt våra politiska och fackliga
företrädare i landets kommuner framgår att det finns en
utomordentligt stark uppslutning för vårt krav att erbjuda
ovan nämnda ungdomar ett tredje utbildningsår. Vi vill
särskilt understryka betydelsen av att uppmärksamma de
unga kvinnornas behov av utbildning. I det sammanhanget
är de landstingskommunala utbildningarna inom
vårdsektorn av stor betydelse.
Regeringens förslag till stora besparingar på den
kommunala vuxenutbildningen kan inte försvaras och
underkändes delvis av riksdagen. Om riksdagsmajoritetens
nuvarande uppfattning blir riksdagens beslut för 1992/93,
innebär detta att ''komvux-anslaget'' reduceras med 150
milj.kr. i förhållande till nuvarande nivå.
Av våra rapporter från kommunerna framgår att den
kommunala vuxenutbildningen allmänt värderas mycket
högt och att man mycket bestämt motsätter sig besparingar
inom detta område, i synnerhet i en lågkonjunktur som nu.
Vår vilja att slå vakt om komvux har också ett starkt stöd
från AMS som i sin anslagsframställning pläderar för att ''få
till stånd en så stor utbildningsvolym som möjligt inom den
kommunala vuxenutbildningen''.
Kommunerna har i skollagen ålagts att erbjuda
grundläggande vuxenutbildning till de kommuninnevånare
som inte har en utbildning som motsvarar vad som normalt
uppnås i grundskolan. Det innebär att besparingar endast
kan ske på de gymnasiala utbildningarna och
yrkesutbildningarna. Genom att 2 av 3 studerande är
kvinnor drabbar besparingarna i första hand deras
möjlighet att komplettera sin utbildning och stärka sin
ställning på arbetsmarknaden. I dagens konjunkturläge är
alternativet för många komvux-studerande arbetslöshet.
Den kommunala vuxenutbildningen spelar även ur
regionalpolitisk synvinkel en mycket betydelsefull roll.
Många personers bundenhet till en viss ort gör att komvux
representerar den enda möjligheten till höjd kompetens.
Rekryteringen till högskolan bl.a. till
lärarutbildningarna försvåras om komvux verksamhet skärs
ned. Stora grupper invandrare har skaffat sig en god
utbildning i de länder varifrån de kommer. De får genom
den kommunala vuxenutbildningen möjlighet att skaffa sig
en kompletterande utbildning så att de kan utnyttja sin fulla
kompetens till glädje både för sig själva och vårt samhälle.
Invandrarnas möjligheter försämras genom besparingarna.
I vissa kommuner försvåras situationen ytterligare genom
kommunala nedskärningar.
Kommunal vuxenutbildning är dessutom en för
samhället relativt billig utbildningsform. I många fall får de
vuxna studerande hålla till godo med lokaler och utrustning
av lägre standard än de unga. Dessutom har de vuxna krav
på sig att klara sina studier på en lärarledd undervisningstid
som endast är hälften av vad ungdomarna får.
Regeringens tidigare besparingar var felaktiga även
inom folkbildningens område. Av svaren på vår enkät till
kommuner och landsting framgår att studieförbund och
folkhögskolor drabbats i stor omfattning genom regeringens
besparingar på anslaget till folkbildningen. Deras situation
har ytterligare förvärrats av minskade kommunala bidrag,
regeringens reduktion av korttidsstudiestöden och
indragning av bidragen till fackliga studier.
Folkhögskolor och studieförbund är genom sina
speciella pedagogiska erfarenheter ett framgångsrikt
komplement till samhällets övriga utbildninganordnare. De
har också mycket goda möjligheter att anpassa
utbildningens innehåll till de behov och intressen som finns
bland de studerande.
Ett av många goda exempel på viktiga
utbildningsinsatser inom detta område är ABF-skolan. Det
är en sammanhållen baskunskapsutbildning på 240 timmar
som många korttidsutbildade sökt sig till. Det finns idag ca
325 ABF-skolor med ca 4 000
deltagare. Det är en stor efterfrågan och
utbildningen kan expandera ytterligare.
Våra förslag
Mot den här bakgrunden föreslår vi ett samlat program
för att öka utbildningsinsatserna och stärka de anställdas
kompetens.
* Så många ungdomar som möjligt med bara tvåårig
gymnasieskola bör erbjudas ''det tredje året'', med
allmänna ämnen som kärna samt yrkesinriktade studier.
Kursplaner för ett tredje år finns framtagna av skolverket.
Vi bedömer att det är möjligt för kommuner och landsting
att anordna minst 10 000 platser. Vi anslår för detta 300
milj.kr. samt studiehjälp för 80 milj.kr. Om det visar sig att
det går att anordna fler platser bör regeringen bemyndigas
att öka insatserna i enlighet med detta.
* Vi föreslår vidare att den kommunala
vuxenutbildningen budgetåret 1992/93 tillförs samma
belopp som under innevarande budgetår, dvs 150 milj.kr.
mer än vad regeringen vill satsa. Vi bedömer att ca 10 000
fler personer därmed skulle kunna få den kommunala
vuxenutbildning de efterfrågar.
* Vi anser också att 200 milj.kr. skall anvisas till
folkbildningen såsom en engångsinsats under nästa
budgetår till insatser för arbetslösa eller sådana som riskerar
arbetslöshet. Detta skulle innebära att folkhögskolor och
studieförbund kan ge mer än 5 000 personer en utbildning
motsvarande ett studieår på folkhögskola.
* Vi föreslår även att regeringen ges i uppdrag att
utarbeta och genomföra ett program för en bred
språkutbildning (främst engelska) för de arbetslösa, de som
riskerar bli arbetslösa eller som en del i systemet med
utbildningsvikariat. Vi avsätter 70 milj.kr. för ca 10 000
deltagare.
* En viktig förutsättning för många vuxna att kunna
studera är tillgången till studiestöd. Vi anser att 330 milj.kr.
ytterligare bör anslås för detta ändamål. Dessa medel bör
fördelas på följande sätt för att i rådande konjunkturläge få
störst effekt. Timersättning för studerande i grundläggande
vuxenutbildning 50 milj.kr., korttidsstudiestöd 230 milj.kr.
samt medel för uppsökande verksamhet och för utbildning
av studieorganisatörer 50 milj.kr. Det är vidare viktigt från
rekryteringssynpunkt att möjligheten att kollektivt ansöka
om korttidsstudiestöd återinförs. Vår tidigare framförda
uppfattning om regelsystemets utformning kvarstår.
* Dimensioneringen av högskolan bör öka ytterligare. Vi
framför åter vårt krav att tillföra högskolan ytterligare 2 000
nybörjarplatser. Vi accepterar regeringens fördelning av de
föreslagna 1 770 platserna, men beträffande det tekniska
basåret borde vissa praktiska och organisatoriska problem
ha belysts bättre. Utöver regeringens förslag föreslår vi 230
årsstudieplatser för ett tredje år som påbyggnad på den
tvååriga högskoleingenjörsutbildningen. På vissa högskolor
har de studerande redan nu erbjudits ett tredje år. Vi menar
att det i detta arbetsmarknadsläge finns skäl att pröva denna
modell på ytterligare ett antal högskolor. Detta tredje år bör
kunna utnyttjas till ämnesfördjupning eller utvidgning mot
ekonomi eller språk. Kostnaden beräknas överstiga
regeringsförslaget med 10 milj.kr.
* Kompetensutvecklingen inom tillverkningsindustrin
bör stödjas med 525 milj.kr. i enlighet med våra tidigare
förslag. 100 milj.kr. tillförs AMS för extra stöd vid
arbetsmarknadsutbildning inom tillverkningsindustrin.
Därutöver föreslås en tvåårig försöksverksamhet för
kompetensutveckling inom industrin med inriktning mot
små och medelstora företag. Arbetsgivarna får inom vissa
ramar göra avdrag med hälften av kostnaden för de
anställdas kompetensutveckling vid redovisning av de
sociala avgifterna. Kostnaden beräknas för nästa budgetår
till 425 milj.kr.
* Riksdagen bör slutligen uppdra åt regeringen att med
kompetensutredningens förslag som bas utarbeta ett
program för satsning på utbildning och andra
kompetenshöjande åtgärder.
I kompetensutredningen finns nämligen många goda
idéer som bör tas till vara. Utredningen pläderar bl.a. för att
skapa fler möjligheter att varva utbildning och arbete med
utgångspunkt i arbetsplatsens behov. Mycket angeläget är
också att förbättra förutsättningarna för väl genomförda
inventeringar av de anställdas utbildnings- och
kompetensbehov. I dag saknas denna kunskap i de allra
flesta företag. Medel för sådana inventeringar bör kunna
ställas till förfogande för företag under förutsättning att de
lokala parterna gemensamt svarar för ansökan.
Andra värdefulla idéer som regeringen bör pröva är att
öka omfattningen av lokala kunskapscentra, att öka antalet
korta utbildningar, att stärka distansutbildningen, att
stimulera branschorienterad yrkesutbildning i samverkan
mellan parterna och att skapa ekonomiska stimulanser till
självstudier på fritid samt att ge resurser för pedagogisk
forskning och utveckling med inriktning mot arbetslivet.
6. Arbetsmarknadspolitik
Bakgrund
Arbetsmarknadspolitiken kan inte längre ensam bära
bördan av den alltmer ökande arbetslösheten. För att få
bukt med denna krävs i stället samlade politiska insatser
inom olika områden, såsom redovisats tidigare. För
närvarande omfattar de aktiva åtgärderna ca 155 000
personer, varav merparten deltar i olika former av
arbetsmarknadsutbildning. AMS har tidigare förklarat att
man knappast klarar av att på ett effektivt sätt ta hand om
fler än 135 000 personer i genomsnitt per månad. Detta
motsvarar det medelsbehov som AMS hittills föreslagits få
för nästa budgetår.
Arbetslösheten bland ungdomarna mellan 20 och 24 år
är nu 10 %, vilket ytterligare understryker behovet av
särskilda insatser för dessa. Den ökande
långtidsarbetslösheten är dock kanske den allra viktigaste
varningssignalen. Risken för ökad utförsäkring och social
utslagning är därmed överhängande.
Även den utveckling som kan befaras för kvinnorna är
alarmerande. Redan befinner sig tusentals deltidsarbetslösa
kvinnor i en omöjlig valsituation, nämligen mellan hel
arbetslöshet eller en deltidslön som inte går att leva på.
I takt med att arbetslösheten ökar stiger också
kostnaderna för kontantstöden dramatiskt. Samtidigt
minskar statens intäkter från skatter och avgifter. Detta
framgår av nedanstående sammanställning. Den baserar sig
på en löntagare som har en genomsnittlig a-kasseersättning
om 475 kr. per dag. Det motsvarar en lön om 525 kr. per
dag. Av sammanställningen framgår statens kostnader om
denne är arbetslös, är i arbete eller deltar i ett
beredskapsarbete med ett bidrag från staten om 60 %.
Det bör också noteras att en person i beredskapsarbete
är billigare för staten än om vederbörande går arbetslös.
Förtjänsten är 60 544 kr. per person.
En person som utförsäkras från a-kassan har rätt till
sociala bidrag och bostadsbidrag av kommunen. För en
ensamstående utan försörjningsansvar uppgår detta belopp
till ca 42 000
kr. Detta belopp ökar snabbt ju tyngre
försörjningsansvaret är. Om kommunen i stället anställer
vederbörande i beredskapsarbete, blir kommunens kostnad
för detta endast 37 192 kr. efter avdrag för statsbidrag och
influten kommunalskatt, men produktionsresultatet
oräknat.
Kompletteringspropositionen
I kompletteringspropositionen får bara AMS en bråkdel
av de medel myndigheten begärt. För att ta hand om fler
ungdomar får AMS inga som helst nya medel vare sig för
åtgärder eller personal. Därmed visar regeringen med all
önskvärd tydlighet att man inte tar ungdomsarbetslösheten
på allvar. Detta understryker ytterligare vikten av att
riksdagen ställer sig bakom vårt förslag om ungdomsjobb.
Några satsningar på de långtidsarbetslösa eller
kvinnorna finns inte heller med undantag av 500 milj.kr. för
beredskapsarbeten av investeringskaraktär. Detta förslår
inte långt för att bekämpa den redan alltför höga
långtidsarbetslösheten.
Dessutom vill den borgerliga majoriteten i riksdagen
minska anslaget till AMS med 300 milj.kr. för att finansiera
kostnader inom utbildningsområdet. Det innebär att AMS
i stort sett får samma ram för nästa budgetår som
innevarande, trots den ökande arbetslösheten.
Vår syn på saken
Regeringen överger nu den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Aldrig tidigare har de passiva
kontantstöden uppgått till så stor andel av de totala
arbetsmarknadspolitiska resurserna. Det är inte bara en
dålig politik för de arbetslösa utan också statsfinansiellt
förkastligt. Som redovisats ovan lönar det sig för samhället
att satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, även om
man inte beaktar de långsiktiga vinsterna som uppstår på
grund av minskad ohälsa och utslagning och en väl
fungerande arbetsmarknad.
Dessa effekter visar sig också tydligt när det gäller
finansieringen av arbetslöshetsersättningen via
arbetsmarknadsfonden. Enligt regeringen kommer fonden
att ha en ingående balans vid början av nästa budgetår den
1 juli 1992 om ca 6 miljarder kronor. Med den prognos som
regeringen har för arbetslösheten under budgetåret,
kommer dock fonden att gå med ett underskott på 16
miljarder kronor. Det betyder att, såsom regeringen också
föreslagit, fonden måste låna upp 10 miljarder kronor för
att klara utbetalningarna till de arbetslösa. Budgetåret
därpå har fondens underskott stigit till 25 miljarder kronor.
Med våra förslag minskar arbetslösheten så mycket att
fondens underskott under nästa budgetår blir mindre än 5
miljarder kronor och det ökar knappast sedan. Det betyder
att vår satsning på aktiva åtgärder minskar statens utgifter
för de arbetslösa med stora belopp.
Detta visar tydligt hur viktigt det är att satsa på den
aktiva arbetsmarknadspolitiken. Detta är en investering för
framtiden. Det är dock viktigt att resurserna kan användas
på ett så enkelt sätt som möjligt vid arbetsförmedlingarna
och att onödig hantering och administration undviks.
Likaså måste AMS i allt högre utsträckning prioritera de
utsatta grupperna, dvs. ungdomarna och de
långtidsarbetslösa. Utförsäkring från arbetslöshetskassorna
måste undvikas, genom att beredskapsarbete alltid erbjuds
den som hotas av utförsäkring.
För kvinnornas del är en av de viktigaste frågorna att
inte kommunerna tvingas till nedskärningar av vård och
omsorg. Sådana planeras i många kommuner av
ekonomiska skäl. Det är därför viktigt att regeringens
planerade indragning av miljardbelopp från kommunerna
inte blir av. Men många borgerligt styrda kommuner
minskar också verksamheten av ideologiska skäl eller för att
betala gjorda eller planerade skattesänkningar. Här blir
kvinnorna förlorarna men i förlängningen också
kommunerna själva.
Våra förslag
Såsom redovisats tidigare är det möjligt och nödvändigt
att tidigarelägga satsningar på infrastruktur och liknande
statliga investeringar. Dessa finansieras genom att berörda
verk får låna upp pengar till tidigareläggning och sedan
betala tillbaka lånet med ordinarie medel eller intäkter
något år senare. Verken kompenseras för räntan på
upplånat kapital genom ett räntebidrag. Detta bör
administreras av AMS, på sätt myndigheten angivit i sin
anslagsframställan. För nästa budgetår beräknas
kostnaderna för räntebidraget uppgå till 660 milj.kr.,
exklusive den tidigareläggning av en miljard som regeringen
föreslagit.
Det är också viktigt att kommunerna utnyttjar
konjunkturläget till att tidigarelägga viktiga kommunala
investeringar. Som framgår av bilaga 1 har vi kunnat
kartlägga betydande kommunala investeringar som kan
tidigareläggas. Vi menar att det är angeläget att staten
bidrar till detta genom följande insatser.
Regeringen föreslår att 7,5 miljarder kronor skall dras
in från kommunerna under nästa år. Vi motsätter oss detta.
Kommunernas möjligheter att tidigarelägga investeringar
ökar därmed.
Vi vidhåller vidare vårt förslag från i januari om att ge
räntebidrag till kommunerna vid tidigareläggning av
investeringar. På samma sätt bör räntebidrag ges vid
tidigareläggning av underhåll av kommunala gator och
vägar. Bidrag på 390 milj.kr. bör ge sammanlagda
investeringar under nästa budgetår om 3 miljarder kronor.
Såsom AMS anfört bör kommunerna dessutom få
möjlighet att genomföra beredskapsarbeten av ROT-
karaktär. Till sådana bör under nästa budgetår anslås 1 650
milj.kr. Detta bör ge ROT-investeringar om 6
miljarder kronor.
När det gäller utbildning har vi tidigare i motionen
redovisat våra förslag på detta område. För att bibehålla det
extra stöd som AMS kunnat ge till företag inom
tillverkningsindustrin för utbildningsinsatser bör anslaget
till AMS öka med 100 milj.kr.
När det gäller den alltmer ökande
ungdomsarbetslösheten har vi sammanfattningsvis lagt
följande förslag i riksdagen inom det
arbetsmarknadspolitiska området.
-- Särskilda ungdomsjobb erbjuds alla ungdomar under
25 år. Arbetsgivarna uppmanas att erbjuda ungdomarna
sådana tillfälliga jobb med avtalsenlig lön. I gengäld får
arbetsgivarna dra av större delen av lönekostnaderna
genom ett avdrag på 415 kr. per dag på
arbetsgivaravgifterna. De avtalade inskolningsplatserna,
handledarbidragen samt beredskapsarbeten och
rekryteringsstöd för ungdomar under 25 år tas bort.
Satsningen finansieras dels av befintliga medel, dels av att
passiva kontantstöd förvandlas till aktiva insatser.
-- De särskilda inskolningsplatserna finns kvar såsom nu
som en garanti för de yngsta ungdomarna och unga
arbetshandikappade.
-- AMS får 250 milj.kr. för otraditionella insatser bland
arbetslösa ungdomar.
En huvuduppgift för den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är att bekämpa
långtidsarbetslösheten. Denna stiger nu tyvärr snabbt.
Därmed kommer också antalet personer som hotas av
utförsäkring från arbetslöshetskassorna att öka. En viktig
del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är den
arbetslinje som gäller i arbetslöshetsförsäkringen. Den
försäkrade är skyldig att ta anvisat arbete eller utbildning
och den tid under vilken man får ut ersättning enligt
försäkringen är begränsad. Därmed finns ett starkt tryck på
aktivitet för den försäkrade och berörda myndigheter.
Den som i dag hotas av utförsäkring har rätt att få ett
erbjudande om beredskapsarbete enligt 4 § förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete. Detta innebär också att
AMS är skyldig att tillse att åtgärdsmedel finns reserverade
för detta ändamål. Detta har också verkets styrelse
meddelat länsarbetsnämnderna. Ändå beräknas i år upp
mot 10 000 arbetslösa utförsäkras. Nästa år beräknas detta
antal öka. Det tyder på att nuvarande regler inte är
tillräckligt effektiva. En del av dem som utförsäkras har
tackat nej till olika erbjudanden, andra kan ha sociala
problem. Men en del utförsäkras också av det skälet att
AMS har svårigheter att få fram tillräckligt antal
beredskapsarbeten. Kommunerna t.ex. ställer inte upp i
tillräcklig omfattning.
I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att
även de som utförsäkras måste få sin försörjning tryggad.
Detta är kommunernas ansvar. Den arbetslöse har rätt till
bostadsbidrag och socialbidrag. För en tvåbarnsfamilj med
en hyra på 4 000 kr. uppgår det totala bidraget till ca 150
000 kr. per år, om båda vuxna är arbetslösa. Om en av dem
arbetar deltid 80 % sjunker bidraget till 70 000 kr. En
ensamstående utan barn med en hyra på 1 800 kr. behöver
ca 42 000 kr. för sin försörjning.
Vi har tidigare pekat på att en genomsnittlig arbetslös i
beredskapsarbete kostar en kommun ca 37 000 kr. per år.
Det är uppenbart att detta är ekonomiskt mer fördelaktigt
för kommunen om alternativet är att utbetala socialbidrag.
Därför bör det enligt vår uppfattning övervägas om inte
kommunerna skall vara skyldiga att tillsammans med
arbetsförmedlingen erbjuda beredskapsarbete åt dem som
hotas av utförsäkring. Eftersom beredskapsarbetena skall
ligga vid sidan om den ordinarie arbetsmarknaden, kan inte
de ordinarie jobben hotas av detta. Regeringen bör få i
uppdrag att utreda detta och snarast återkomma till
riksdagen med ett förslag.
För att kunna bedriva uppsökande verksamhet bland
långtidsarbetslösa i samarbete med t.ex. de fackliga
organisationerna bör AMS tillföras 40 milj.kr.
Som vi tidigare påpekat är arbetslösheten fortfarande
klart lägre bland kvinnorna än bland männen. Men det kan
bara vara en tidsfråga innan bilden blir en annan. En kraftig
nedgång i sysselsättningen i typiska kvinnoyrken är att
vänta. Dessutom har redan deltidsarbetslösheten stigit
kraftigt. I mars är 72 000 personer deltidsarbetslösa. En stor
majoritet av dessa är kvinnor.
I år kommer ca 8 000--10 000 deltidsarbetslösa att stå
inför det omöjliga valet att antingen säga upp sig helt från
sin anställning och stämpla på heltid eller försöka leva på
en alltför låg inkomst. Situationen för dessa, oftast kvinnor,
måste nu lösas. Vi har lagt ett förslag om förtursrätt till
anställning med mer tid, som skulle vara en hjälp för en del
kvinnor. Tyvärr har den borgerliga majoriteten i
arbetsmarknadsutskottet röstat ned detta. Men det finns
fortfarande chans för riksdagen att acceptera vårt förslag.
I övrigt måste regeringen ta sitt ansvar för att lösa detta
allvarliga problem. Regeringen har gömt sig bakom den
utredning som tillsatts om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Det finns dock ingen som helst
skrivning i direktiven till denna utredning som antyder att
den skulle ha i uppdrag att lösa detta problem. Det är nu
dags att regeringen snabbt kommer med en lösning på
problemet.
En lösning är att ändra reglerna. En annan är att rätten
till ett beredskapsarbete eller en arbetsmarknadsutbildning
också gäller dem som riskerar att stämpla ut på grund av
150-dagarsregeln.
Enligt vår uppfattning är det dessutom nödvändigt att
AMS lägger upp en strategi för hur man på sikt skall
motarbeta den ökande arbetslösheten bland kvinnor med
arbetsmarknadspolitiska eller andra insatser. Var finns
jobben för kvinnorna i framtiden, varför sjunker
förvärvsfrekvensen bland kvinnor, hur ser kvinnornas
utbildningssituation ut, hur kan kompetensen bland
kvinnor förbättras, vilka beredskapsarbeten finns för
kvinnor, hur kan man få in fler kvinnor resp. män i yrken
som domineras av det motsatta könet -- det är några av de
frågor som borde analyseras i en sådan plan. Regeringen
bör ge AMS i uppdrag att ta fram en strategi med denna
inriktning.
Redan nu bör dock en viss del av AMS resurser i första
hand användas för att skapa jobb, utbildning eller
beredskapsarbeten åt kvinnor. Det gäller så mycket mera
som omfattande resurser inom andra områden sätts av för
att skapa en rejäl ökning av viktiga investeringar. Dessa
kommer i första hand mansdominerade yrkesgrupper till
del. Den ökning av anslaget som regeringen föreslår bör
därför inte användas för de syften regeringen angivit. I
stället bör dessa 500 milj.kr. användas i första hand för
kvinnor enligt det syfte som nyss angivits.
Sammanfattningsvis innebär detta att anslaget under B 2
bör öka med 2 000
milj.kr. utöver regeringens förslag.
Arbetsmarknadsläget gör också att det blir allt svårare
att få ut arbetshandikappade på arbetsmarknaden. Det
finns nu 3 000 färre arbetshandikappade som har anställning
med lönebidrag jämfört med för ett år sedan. Anslaget bör
därför öka med 200 milj.kr. såsom regeringen föreslagit.
7. Arbetslivspolitiken
Bakgrund
Vi socialdemokrater har som mål att alla som vill skall
ha ett arbete. Men vi vill också gå längre och sträva efter
att så många människor som möjligt får ett gott arbete. Ett
arbete där risken för ohälsa är minimal och där
möjligheterna till personlig utveckling är stora.
I den takt jobben förbättras och blir mer innehållsrika
kommer utslagningen från arbetslivet att minska,
produktiviteten på arbetsplatserna att öka samt
konkurrenskraften att stärkas. Likaså minskar samhällets
kostnader för ohälsa och utslagning.
Det krävs kraftfulla politiska insatser för att uppnå en
utveckling som leder till bättre arbetsmiljöer och mer
innehållsrika arbeten. Det var därför den
socialdemokratiska regeringen inledde en offensiv för
arbetslivets förnyelse. Denna offensiv har redan lett till
många positiva resultat och ett intensivt förändringsarbete
inleddes på många arbetsplatser.
Vår syn på saken
En fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse kräver
politiska initiativ på ett antal områden, framför allt
inomkompetensutvecklingarbetsorganisation och
arbetsinnehållaktivt arbetsmiljöarbetearbetstider
arbetsrätt
I en lågkonjunktur ökar riskerna för att
förändringsarbetet ute på arbetsplatserna stannar upp och
att arbetsmiljöarbetet nedprioriteras. Riskerna för att detta
skall hända ökar, om inte det politiska trycket är fortsatt
hårt för att få en förändring till stånd.
Detta har uppenbarligen inte den borgerliga regeringen
förstått eller så struntar man helt i arbetsmiljöfrågorna. På
något annat sätt kan man inte tolka det faktum att
regeringen över huvud taget inte talar om att utveckla
jobben, än mindre gör något för att få positiva förändringar
till stånd. Tvärtom röstar regeringspartierna ned alla förslag
som syftar till att förbättra arbetsmiljöerna. Dessutom
punkterar man företagshälsovården, försämrar
arbetsskadeförsäkringen och vill minska löntagarnas
inflytande på arbetsplatserna. Följden av detta kommer att
bli mycket negativa för de anställda, men också för
produktiviteten ute på arbetsplatserna och för
samhällsekonomin.
Våra förslag
Vi har i en tidigare motion presenterat ett program för
en fortsatt förnyelse av arbetslivet. Det är ett bra program
som bör genomföras.
Med propositionen som bakgrund säger vi nej till
regeringens förslag att dra in 2 miljarder kronor från
arbetslivsfonden till statsbudgetens intäktssida. Skälet
anges vara att medlen skall användas för
sysselsättningsskapande åtgärder. Men förslagen om sådana
är begränsade. Medlen används huvudsakligen till att
bekosta olika skattesänkningar som görs. Det är
oacceptabelt.
Om regeringspartierna accepterar att satsa på det
investeringsprogram som vi föreslår, kommer saken i ett
annat läge. Det finns då skäl att i det bekymmersamma
budgetläget låta medel från fonden delfinansiera satsningen
som en engångsåtgärd.
Vi ställer oss vidare mycket tveksamma till
möjligheterna att snabba upp användningen av fondens
medel som regeringen vill. Fondernas administration är
med avsikt begränsad och de arbetar redan för högtryck
med att försöka snabba upp sin handläggning. Vi menar att
en ''uppsnabbning'' inte får ske genom att bidragsnivåerna
höjs, att nya kostnader täcks eller genom att kvaliteten i
projekten försämras.
Vi är positiva till att fonden på olika sätt försöker få fler
småföretagare att delta i projekten. Däremot kan vi inte
förstå varför regeringspartierna vägrar att gå med på att
fonden får engagera sig extra i speciella kvinnoprojekt. Vi
återupprepar därför vårt krav på att fonden bör få möjlighet
att inom ramen för sina resurser vid sidan av gällande regler
satsa 50 milj.kr. per år i projekt som syftar till att på ett
genomgripande sätt förändra kvinnors arbetssituation.
8. Regionalpolitik
Bakgrund
Den växande arbetslösheten drabbar i första hand de
svaga regionerna i landet. Behovet av regionalpolitik blir
särskilt utpräglat under lågkonjunkturer. Samtidigt är det
också svårare att förmå företag att flytta verksamhet under
lågkonjunkturer. Det blir färre projekt och när tidigare
överhettade regioner får en allt svagare arbetsmarknad
bortfaller motivet för många företag och organisationer att
utlokalisera verksamhet.
Vissa orter drabbas hårdare än andra. Ett exempel på
detta är de orter som drabbas av den borgerliga regeringens
förslag till femårigt försvarsbeslut. Det kommer att drabba
orterna Karlsborg, Gävle, Kristianstad, Södertälje,
Karlstad, Göteborg, Karlskrona och Härnösand.
Sammanlagt beräknas ca 6 000
anställda på dessa orter mista sina jobb. Regeringen
har ännu inte avsatt några medel för att motverka den
negativa utvecklingen på dessa orter.
Vår syn på saken
I den uppkomna situationen är det utomordentligt
viktigt med offensiva satsningar i olika regioner. Det
handlar om att utnyttja lågkonjunkturen för investeringar i
om- och tillbyggnader, infrastrukturprojekt och utbildning i
de regioner som har den svagaste arbetsmarknaden. Men
det krävs också att traditionella arbetsmarknadspolitiska
medel används.
Genom att dammsuga landet på jobb och utbildning har
vi tagit fram massor av projekt som kan genomföras under
de närmaste åren. I våra tidigare förslag i denna motion har
vi konkret visat i region efter region hur angelägna
verksamheter som skapar jobb kan genomföras.
Arbetslöshet och bristande framtidstro går att bekämpa,
om bara viljan finns.
Vi vidhåller den syn på regionalpolitiken som vi
redovisat i vår motion i januari. Det är också angeläget att
lösa frågorna om riskkapital till företagen i dessa regioner
på ett tillfredsställande sätt.
När det gäller försvaret är den principiella inriktningen
för regeringens försvarspolitiska proposition att
effektivisera försvaret. Genom att minska grund- och
krigsorganisation kan ekonomiska resurser frigöras för
satsningar på ökad kvalitet. Vi delar denna principiella
hållning. En minskning av försvaret är nödvändig för att
bättre balans mellan långsiktiga investeringar och
verksamhet skall uppnås. Men regeringens förslag är
otillräckligt. Vi socialdemokrater har därför gått ett steg
längre och föreslagit mer långtgående strukturförändringar
i vår försvarspolitiska motion. Men vi tar också
konsekvenserna av våra förslag. Vi har därför kompletterat
de försvarspolitiska förslagen med ett program för
arbetsmarknads- och regionalpolitiska satsningar på de
orter som drabbas. För detta program satsar vi 4,5 miljarder
kronor under femårsperioden.
Våra förslag
Våra krav på regionalpolitiken kan sammanfattas på
följande sätt.En samordning måste ske av statens
insatser inom och mellan olika samhälls- och
politikområden så att de regionalpolitiska målen främjas.
De regionalpolitiska medlen skall i ökad utsträckning
användas för utbyggnad av infrastruktur. De projekt vi
redovisar i bilagor till motionen visar att det finns
investeringar med anknytning till infrastruktur som kan
göras i alla regioner.Vi upprepar vårt förslag om att öka
anslaget ''Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder''
med 20 milj.kr.
En del av dessa extra medel bör användas för att bygga
upp en kontaktlänk i ett av länen. Det avser en
försöksverksamhet där småföretagare kan vända sig till en
instans för hjälp med insatser av finansiell natur, men också
för kontakter med patentverk och stödgivande
myndigheter. Denna kontaktlänk kan bli ett delvis nytt
inslag i en näringspolitisk satsning för ökat småföretagande.
Ofta är det tyvärr finansiella problem eller byråkratiska
vägar för kontakter med myndigheter som sätter hinder i
vägen för utveckling av produktidéer.Regionalpolitiken
bör i mindre utsträckning användas för direkta bidrag till
befintlig verksamhet och sysselsättning. Vi anser därför att
den av riksdagsmajoriteten beslutade utvidgningen av
användningen av nedsatta socialavgifter är olycklig.Vi
vill satsa 170 milj.kr. mer på regional utveckling.
Regeringen bör i ökad utsträckning försöka uppnå en
utlokalisering av tjänsteföretag till regioner med stora
problem på arbetsmarknaden.Medel bör satsas på
upprustning av skolor och andra offentliga lokaler. Detta
ger lokal sysselsättning och är väl använda pengar i en
situation då arbetslösheten växer.Vi anvisar för nästa
budgetår 500 milj.kr. för projekt som främjar
sysselsättningen på de orter som drabbas negativt av det
försvarspolitiska beslutet. Det är främst de tidigare nämnda
orterna som drabbas. Regeringen bör ge länsstyrelserna i
berörda län i uppdrag att snarast inkomma med förslag på
vilka satsningar som bör göras i länen för att långsiktigt
stärka sysselsättningen.
Ett naturligt användningsområde är att skapa ny,
permanent sysselsättning av olika slag. Detta kan ske såväl
genom förbättrad infrastruktur som genom extra
stödåtgärder åt viss verksamhet. Den närmare fördelningen
av medlen mellan orterna får vid den aktuella tidpunkten
ske dels mot bakgrund av hur situationen då ser ut, dels
vilka förslag till insatser som finns. Självfallet åligger det
därutöver staten som arbetsgivare att bidra till att mildra
problemen genom styrning av statlig verksamhet.
Med denna inriktning kommer sysselsättningen i hela
landet att främjas.
9. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett kraftfullt
investeringsprogram för att bekämpa arbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att med all kraft få i
gång och fullfölja de stora, strategiska
infrastrukturinvesteringarna,
3. att riksdagen bemyndigar vägverket att för budgetåret
1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom
en ram om 2 500 milj.kr.,
4. att riksdagen bemyndigar banverket att för budgetåret
1992/93 uppta lån för tidigareläggning av investeringar inom
en ram om 1 500 milj.kr.,
5. att riksdagen till anslaget L 3 Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1992/93 anvisar 300
milj.kr. mer än vad regeringen föreslår,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av medlen under
anslaget L 3,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av tidigareläggningar av
investeringar inom SJ och luftfartsverket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ''beredskapsbank''
inom trafikverken för att underlätta planeringen,
9. att riksdagen hos regeringen begär att överläggningar
upptas med de företag som producerar material för
järnvägstrafiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att få en
likviditetsplan för anslaget L
1 Investeringar i trafikens infrastruktur avseende de
direkta och indirekta åtaganden som finns,
11. att riksdagen hos regeringen begär att luftfartsverket
och banverket får i uppdrag att bilda ett gemensamt bolag
med uppgift att projektera, låta bygga och driva järnvägen
mellan Stockholm och Arlanda,
12. att riksdagen beslutar att investeringsbidraget för
bostadsbyggande skall utgå med 8,8 % fr.o.m den 1 januari
1992,1
13. att riksdagen beslutar att återinföra anslaget
Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder
för hyres- och bostadsrättshus som är yngre än 30 år med en
beslutsram på 425 milj.kr. för budgetåret 1992/93,1
14. att riksdagen beslutar att ramen för bil. 1:11 anslaget
F
3 Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret
1992/93 ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag,
således till 96 milj.kr.,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att även allmännyttiga
bostadsföretag ges möjligheter att inrätta fonder för att
motverka problem med outhyrda lägenheter,1
16. att riksdagen beslutar att ramen för Bidrag till fonden
för fukt- och mögelskador för budgetåret 1992/93 ökas med
50 milj.kr., således till totalt 455 milj.kr.,1
17. att riksdagen bemyndigar Byggnadsstyrelsen att för
tidigareläggning av investeringar under budgetåret 1992/93
låna upp 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast påbörja projektering
för ett modernt museum på Skeppsholmen i Stockholm med
sikte på en byggstart hösten 1993,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av förrådslokaler för
naturhistoriska riksmuseets spritsamlingar,
20. att riksdagen avslår propositionens förslag om att
anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för
investeringar inom kulturområdet i enlighet med vad i
motionen anförts om att riksdagen bör ange inriktningen på
dessa investeringar,
21. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget
Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93
höjs med 75 milj.kr. eller således till 100 milj.kr.,
22. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet:
Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 anvisar 90 milj.kr.
utöver vad som tidigare beslutats för att möjliggöra
tidigareläggning av investeringar inom kulturmiljöområdet
i enlighet med vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1992/93 anslå
minst 300 milj.kr. till stöd för förbättringar av skolornas
fysiska arbetsmiljö,
24. att riksdagen beslutar anslå 300 milj.kr. till driften av
det kommunala offentliga skolväsendet för att kommuner
och landsting skall kunna anordna minst 10 000 platser för
ett tredje år på gymnasieskolan under budgetåret 1992/93 i
enlighet med vad som anförts i motionen, dvs. 34 milj.kr.
utöver vad regeringen föreslagit för likartad satsning,
25. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att vid
behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje
gymnasieår under budgetåret 1992/93 utöver de 10 000
platser för vilka medel begärts ovan,
26. att riksdagen beslutar anslå 80 milj.kr. till Studiehjälp
m.m. för budgetåret 1992/93, dvs. 15 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslagit,
27. att riksdagen beslutar att till driften av det
kommunala offentliga skolväsendet för kommunal
vuxenutbildning anslå 150 milj.kr. mer för budgetåret
1992/93 än vad regeringen föreslagit,
28. att riksdagen beslutar anslå 200 milj.kr. mer än
regeringens förslag för folkbildningen för budgetåret
1992/93 till insatser för arbetslösa eller sådana som riskerar
arbetslöshet,
29. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än
regeringens förslag för budgetåret 1992/93 till timersättning
för studerande i grundläggande vuxenutbildning,
30. att riksdagen beslutar anslå 230 milj.kr. mer än
regeringens förslag till korttidstudiestöd för budgetåret
1992/93,
31. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. mer än
regeringens förslag till medel för uppsökande verksamhet
eller för utbildning av studieorganisatörer för budgetåret
1992/93,
32. att regeringen beslutar anslå 70 milj.kr. till ett
program för bred språkutbildning i enlighet med vad som
anförts i motionen,
33. att riksdagen beslutar att till reservationsanslaget
Lokala och individuella linjer samt fristående kurser för
budgetåret 1992/93 anslå 10 milj.kr. utöver regeringens
förslag för 230 årsstudieplatser i enlighet med vad i
motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kompetensutredningens
förslag bör ligga till grund för ett program från regeringen
avseende en satsning på utbildning och andra
kompetenshöjande åtgärder,
35. att riksdagen beslutar godkänna förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter enligt bilaga 6,
36. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 2
000 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
37. att riksdagen beslutar att till Räntebidrag för ny- och
ombyggnader av vissa statliga och kommunala investeringar
för budgetåret 1992/93 till Arbetsmarknadsstyrelsen anvisa
ett reservationsanslag på 1 050 milj.kr.
38. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa 40
milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
39. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs
av garantiregeln mot utförsäkring från a-kassa i enlighet
med vad som anförts i motionen,
40. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs
av de deltidsarbetslösas situation i enlighet med vad som
anförts i motionen,
41. att riksdagen hos regeringen begär att AMS får i
uppdrag att ta fram en strategi för kvinnornas situation på
arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförts i
motionen,
42. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om
tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift,
43. att riksdagen hos regeringen begär att
arbetslivsfonden får i uppdrag att satsa på särskilda
kvinnoprojekt i enlighet med vad som anförts i
motionen,2
44. att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser
anvisar 170 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
45. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska
infrastrukturåtgärder m.m. anvisar 20 milj.kr. utöver vad
regeringen har föreslagit,
46. att riksdagen godkänner att en försöksverksamhet får
inledas för att stödja småföretag finansierad från anslaget
för Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
Stockholm den 8 maj 1992
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Odd Engström (s)
Ewa Hedkvist Peterson (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 12, 13, 15, 16 hänvisade till BoU
2 Yrkande 43 hänvisat till AU