Vid 1965 års riksdag yrkades i ett antal motioner på
särskild utredning om låginkomsttagarna och deras
problem. Utredningen kom att få en central ställning i
samhällsdebatten när dess resultat nådde offentligheten
genom delbetänkanden (SOU 1970:34 och 1971:39) samt
utkast till kapitel i slutbetänkandet. Till uppmärksamheten
bidrog att utredningen förhindrades att lämna sitt
slutbetänkande.
Låginkomstutredningen tillkom vid en tidpunkt då den
ekonomiska tillväxten under flera år varit synnerligen god.
Många såg det som problematiskt att standardhöjningen
inte hade lett till minskade välståndsklyftor. Så utgav
exempelvis det socialdemokratiska studentförbundet en
antologi om detta med inlägg av bland andra Villy
Bergström, Kjell-Olof Feldt och Assar Lindbeck.
Vad har hänt sedan dess? Många statistiska sifferserier
pekar mot minskande skillnader under 70-talet men ökande
under 80-talet. Detta gäller både mellan olika
löntagargrupper, mellan kvinnor och män samt mellan
löntagare och kapitalägare. Under 80-talet har också
invandrarna fått en sämre ställning på arbetsmarknaden.
Allt större belopp betalas ut i socialbidrag.
Till skillnad från den gamla låginkomstutredningen bör
den nya också uppmärksamma höga inkomster och
förmögenheter. Vilka grupper fick det bättre under 80-
talet? Vilka vann och vilka förlorade på den avreglerade
penning- och kreditmarknaden samt på börsuppgången.
Utredningen bör kunna hämta sitt material till stor del
från redan gjorda undersökningar som Undersökningen av
Levnadsförhållanden (ULF) och av Hushållens Inkomster
(HINK) vid Statistiska Centralbyrån.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en
utredning om låga och höga inkomster enligt vad i motionen
anförts om behovet av att studera inkomstfördelningens
effekter i olika befolkningsgrupper.
Stockholm den 26 januari 1992
Johan Lönnroth (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)