Under senare tid har det skrivits en hel del om hur synd
det är om storstäderna i Sverige. Hur mycket pengar de
bidrar med till det övriga landet och då framför allt till
Norrland, skogslänen i Mellansverige samt till sydöstra
Sverige.
När då ett sådant påstående tillbakavisats så har följden
blivit en rad reaktioner som inte har med verkligheten att
göra. Vem minns inte rubriken när en framstående politiker
i huvudstaden säger att ''Det är dags att stoppa lantisarnas
storstadsfientlighet''. Eller när överdirektören för Nutek
säger: ''Det är inte önskvärt att satsa på att få fler arbeten i
glesbygden. De som bor där får finna sig i att
samhällsservicen är sämre.''
Nu kan det sägas att ovanstående och andra uttalanden
får de personligen stå för, men frågan är inte så enkel. Det
hela handlar om en uppfattning, en attityd om att Norrland
är tärande, att landsdelen lever på bidrag och konstgjord
andning.
Skulle då detta vara farligt? Nej, om ovanstående synsätt
vore begränsat till ett fåtal personer och deras personliga
kunskap och uppfattning om Norrland skulle betydelsen
därav inte störa så mycket. Men nu handlar det om en
attityd och uppfattning som breder ut sig på allehanda
ställen, ja, t.o.m. i det folkvalda parlamentet.
Norrlandsförbundet har under lång tid uppmärksammat
detta, helt nyligen gjorde man ett långt uttalande där man
säger att ''Landets ekonomi och storstadsregionernas miljö
behöver ett välfungerande Norrland -- inte statliga
utredningar med begränsade synsätt och felaktiga
slutsatser''.
Uttalandet gjordes med anledning av
Produktivitetsdelegationens rapport ''Infrastruktur och
produktivitet'' och där man menar att rapportens
förutfattade mening var att ''flytta Norrland till
storstäderna''.
I en annan forskningsrapport, ''Geografin i den
ekonomiska politiken'' (ERU DS 1990:74) visar man att
varje invånare i Norrlands inland får 15 000 kronor per år
över statens budget. De som betalar är storstadsborna. Det
är i och för sig riktigt men berättar inte hela sanningen.
Rapporten har endast jämfört vad olika regioner får i
form av transfereringar över statsbudgeten med vad man
betalar tillbaka i form av skatter och avgifter. Man har inte
alls tittat på betydelsen av och bidraget från näringsliv och
naturtillgångar i olika regioner. Gör man det ser man snart
att Norrlandslänens bidrag till landets finanser är betydligt
större än de ''stödpengar'' som kommer regionen till del via
statsbudgeten.
För många förknippas regionalpolitik med bidrag från
staten till Norrland för hjälp att överleva. Då skall vi veta
att de regionalpolitiska satsningarna som görs i vårt land är
bara drygt 1 procent av alla resurser som fördelas över
statsbudgeten. Om man däremot ser hur olika statliga
satsningar gynnar orter så toppades den listan under 1990 av
i nämnd ordning: Arboga, Karlsborg, Solna, Uddevalla och
Vaxholm.
För att bemöta olika påståenden om att Norrland skulle
vara en tärande del av Sverige som skor sig på det övriga
landet har Norrlandsförbundet låtit göra en undersökning
om den betydelse som näringslivet i de fem nordligaste
länen, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten
och Norrbotten, har för övriga landet.
Resultatet av undersökningen, ''Norrland, en närande
del av Sverige'', visar att det bidrag som Norrland ger till
Sveriges finanser är betydligt högre än summan av de
stödpengar som går till Norrland. Helt klart är att utan
Norrland skulle vi svenskar få vänja oss vid en betydligt
lägre välfärdsnivå än vad vi har i dag.
Syftet med rapporten var att ta fram uppgifter som ger
en rättvis bild av det norrländska näringslivets betydelse för
den svenska ekonomin. Kontentan av denna rapport är att
de sysselsatta i Sveriges fem nordligaste län bidrar med
tillsammans 46,6 miljarder kronor tll exportöverskottet.
Man kan naturligtvis genom nyckeltal få fram att skogs-,
pappers- och massaindustrin i Norrland nettoexporterar för
ca 25 miljarder på ett år.
Det totala nettoexportvärdet per sysselsatt i Norrland
ligger på 19 000 kronor över riksgenomsnittet. Det är ca 60
000 norrlänningar som är sysselsatta inom skogs-, pappers-
och massaindustrin, var och en av dessa bidrar med drygt
335 000 kronor per år till det svenska exportöverskottet.
Drygt 80 procent av Sveriges vattenkraftproduktion sker
i de fem Norrlandslänen. Av landets totala
elkraftproduktion motsvarar det 40 procent eller 57 335
GWh. Av denna elproduktion ''exporteras'' drygt hälften
söderut.
Det här visar bl.a. att om Norrlandslänens betydelse för
ekonomi skulle styra återbäringen av ''stöd'' så skulle detta
vara betydligt högre. Den här slutsatsen innebär självfallet
inte att betydelsen av andra regioner i vårt land förringas,
tvärtom det måste vara helheten som är avgörande. Alla
regioner och län bidrar och får något.
Enligt min mening måste det senare beaktas i all
utrednings- och informationsverksamhet samt givetvis när
beslut skall tas i olika sammanhang. Ett snävt synsätt, som
vi så ofta ser, ger självfallet felaktiga slutsatser som i sin
förlängning kan få mycket negativa konsekvenser för vissa
regioner i vårt land. Någon form av nationalräkenskap bör
upprättas där materialet bryts ned på regional nivå. SCB
bör få i uppdrag att göra dessa nationalräkenskaper, eller
den myndighet som regeringen finner lämplig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nationalräkenskaper.