Motion till riksdagen
1991/92:Fi37
av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd)

med anledning av prop. 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.


Propositionen
Regeringen har nu lagt sin proposition om utskiftning av
löntagarfondernas tillgångar utan att ha tagit något större
intryck av oppositionens synpunkter. Man framhärdar i sitt
ursprungliga förslag att starta ett ''premiegrundande
allemanssparande'', ett förslag som innebär att man plottrar
bort de ansamlade medlen. Våra kontakter med
medborgarna bekräftar detta vårt påstående. När man nu,
visserligen på felaktiga grunder, har ansamlat ett betydande
kapital, skall man inte skingra detta på föreslaget sätt utan
använda det med förnuft. Regeringen har vidtagit en del
betydelsefulla åtgärder för att förbättra förutsättningarna
att driva företag i Sverige, och det är bra, men dessa är i
huvudsak verksamma på längre sikt varför även andra
åtgärder behövs.
De små och medelstora företagen har med hänsyn till
dagens krissituation, som är både strukturell och
konjunkturbetonad, men som framförallt orsakats av
bankernas enorma felsatsningar på fastighetsfinansiering,
fått stora problem med sin kapital- och
riskkapitalförsörjning. Detta har tillsammans med
regeringens bristande åtgärder på kort sikt skapat en
ohållbar situation med tillhörande abnorma
konkursökning. Mot denna bakgrund måste något göras
NU för att förbättra de små och medelstora företagens
kapitalförsörjning. Regeringen säger i propositionen: ''En
ytterligare del av löntagarfondernas tillgångar bör användas
för främjande av de små och medelstora företagen.'' Men
inte, som regeringen föreslår, genom att tillsätta en
kommitté.
Som framgått av både propositionen och redovisade
remissvar anser man att löntagarfondsmedlen borde betalas
tillbaka till företagen, men regeringen anser inte detta
möjligt. Naturligtvis är det möjligt, ja till och med ganska
enkelt.
Inrätta en privat Investeringsbank
Ny Demokrati föreslog redan i höstas i sin motion med
anledning av proposition 1991/92:36 att inrätta en privat
investeringsbank. Vi upprepar därför nu vårt förslag att
använda en del av det samlade löntagarfondskapitalet till
egenkapital i en privat investeringsbank.
Vi föreslår därför att 50 % 
(c:a 11 miljarder kronor) av det samlade
löntagarfondskapitalet inklusive c:a 3,5 miljarder i likvida
medel överföres som egenkapital i en privat
investeringsbank.
Banken bör ha ett aktiekapital på c:a 1,3 miljarder som
till 50 % 
bör ägas av de som inbetalt löntagarfondskapitalet
(c:a 30.000) och som erhåller aktier till ett värde som är
proportionellt till deras insats. 50 % 
bör ägas av alla myndiga svenska medborgare (6 376
895 vid årsskiftet 91/92) som alla erhåller en aktie var.
Aktierna skall ha ett nominellt värde av 100 kronor.
Ytterligare aktieteckning kan och bör ske som bonus i ett
allemanssparsystem.
Styrelsen skall utgöras av välmeriterade och kreativa
bankmän samt näringslivsrepresentanter som kan de små
och medelstora företagens speciella behov och
arbetsvillkor.
Investeringsbanken skall i första hand tillgodose de små
och medelstora företagens kapital- och riskkapitalbehov
samt finansiera nyskapande innovationer och underlätta
nyföretagande. Banken kan även finansiera ett aktivt och
kostnadseffektivt miljöarbete.
Genom att använda löntagarfondsmedlen som
egenkapital, vilket till väsentlig del består av börsaktier, kan
dessa utväxlas vid en ekonomiskt fördelaktig tidpunkt och i
en omfattning som inte stör aktiehandeln. Även det angivna
problemet med de onoterade företagens aktier till ett
sammanlagt värde av drygt 700 miljoner kronor kan lösas
på ett elegant sätt genom införande av investeringsbanken.
Bolagsordningen måste utformas så att banken kan
arbeta på ett liknande sätt som den numera nedlagda
Sveriges Investeringsbank AB. Den kan även innehålla
röstbegränsningsregler t.ex. av liknande uppläggning som i
bolagsordning för Skandia Group Försäkringsaktiebolag
för att motverka ett maktövertagande.
Ett inrättande av denna Investeringsbank skulle
innebära att en väsentlig del av det ansamlade
löntagarfondskapitalet användes på ett förnuftigt och
samhällsnyttigt sätt. Det är särskilt viktigt nu när vi
upplever den djupaste lågkonjukturen i mannaminne,
förstärkt av den allvarliga bankkrisen. Inrättandet av
Investeringsbanken kommer dessutom att sända mycket
positiva signaler till näringslivet och innebär sannolikt att de
etablerade bankerna omprövar sin kreditpolitik. Det är
därför mycket viktigt att ett beslut fattas av riksdagen före
sommaruppehållet så att banken kan påbörja sitt viktiga
arbete redan i höst. En interimsstyrelse bör därför tillsättas
i samband med beslutet.
Hur de resterande 50 % 
av löntagarfondskapitalet skall användas vill vi
diskutera i utskottet för att finna den bästa och för
medborgarna och samhället mest kostnadseffektiva
användningen.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen beslutar att avsätta 50
% av det ansamlade löntagarfondskapitalet till
egenkapital i en privat investeringsbank att ägas till 50
% av dem som inbetalt löntagarfondskapitalet och till 50
% av alla myndiga svenska medborgare samt att tillsätta
en interimsstyrelse för att skyndsamt effektuera beslutet.

Stockholm den 15 april 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Bo G Jenevall (nyd)