med anledning av prop. 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.
Riksdagen bör besluta att bifalla regeringens proposition
samt därutöver besluta att vinstdelningsskatt ej skall tas ut
vid 1991 års taxering. Redan inbetalda vinstskatter
avseende 1991 års taxering bör snarast återbetalas.
I och med avvecklandet av löntagarfonderna har ett stort
hot mot svenskt företagande avvärjts. Det är nu viktigt att
fondernas tillgångar skyndsamt omvandlas från kollektivt
till individuellt ägande.
I proposition 1991/92:92 föreslår regeringen tre
huvudområden för användande av fondernas medel, dels
högre utbildning och forskning, dels stimulans till enskilt
sparande, dels främjande av små och medelstora företag.
Alla dessa områden är av stor vikt för framtida ekonomisk
utveckling.
Löntagarfonderna byggdes upp för att överföra makten
över produktionsmedlen från de ursprungliga ägarna till de
fackliga organisationerna. Konsekvensen av förkastandet
av denna idé borde vara att uttaxerade medel återförs till de
rättmätiga ägarna.
Denna princip ställer sig också regeringen bakom genom
att i propositionen framhålla att: ''Den uppfattning som
flera remissinstanser gett uttryck för, att
vinstdelningsskatten borde betalas tillbaka till de företag
som erlagt den kan i och för sig vara principiellt riktig. Att i
efterhand se till att företagen skattemässigt hamnar i samma
situation som de skulle om vinstdelningsskatten inte hade
införts, skulle emellertid vara förenat med betydande
komplikationer.''
Det hade varit bättre om regeringen förklarat varför
man föredrar att satsa på högre utbildning och forskning
samt stimulans till sparande, framför att med hänvisning till
komplikationer avvisa den återbetalning till företagen som
regeringen i princip är för.
De förslag regeringen nu för fram baseras på en
gemensam motion till riksdagen i januari 1991,
1990/91:Fi213, av Carl Bildt, Bengt Westerberg och Olof
Johansson. Det är denna lösning de tre partierna sökt
mandat för i valet och det är därför naturligt att nu i
regeringsställning framföra dessa förslag i
propositionsform.
Avvecklingsförslagen löser dock inte de problem som
orimligheten i vinstdelningsskattens utformning fört med
sig. Systemet har varit sådant att t.o.m. vissa företag som
gått med förlust tvingats betala vinstdelningsskatt. Det
gäller t.ex. företag med fastighetsinnehav som ökat i värde
med inflationen. I flertalet fall har, sedan uttaxeringen
gjordes, dessa fastigheter kraftigt sjunkit i värde.
Dessa orimligheter var kända av motionärerna Bildt,
Westerberg och Johansson som skrev: ''Skulle företagen till
följd av orimligheter i vinstdelningsskattens konstruktion
komma i stora svårigheter får särskilda åtgärder
övervägas.'' Något resultat av dessa överväganden
redovisas tyvärr inte i regeringens proposition.
I april 92 aktualiseras detta problem ånyo genom att
svenskt näringsliv tvingas avstå miljardbelopp i en sista
inbetalning till de löntagarfonder som redan avskaffats.
Medlen kommer att stanna i AP-fonden, som redan är
betydligt större än funktionen som buffert i
pensionsystemet kräver och som dessutom f.n. uppvisar en
snabb kapitaltillväxt. Med den bristande lönsamhet som
många företag har i dag kan denna kvarskattebetalning vara
tillräcklig för att somliga av dem tvingas i konkurs. Ett sätt
att undvika detta är att stå fast vid vad Bildt, Westerberg
och Johansson skrev i januari 1991: ''Fondskatterna bör
hanteras på följande sätt. Lagen om upphävande av lagen
om vinstdelningsskatt bör ändras så att den upphävda lagen
inte heller skall tillämpas vid 1991 års taxering.''
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att vinstdelningsskatt ej skall tas
ut vid 1991 års taxering,
2. att riksdagen beslutar att redan inbetalda vinstskatter
avseende 1991 års taxering återbetalas.