med anledning av prop. 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.

I regeringens proposition 1991/92:92 föreslås att en del
av löntagarfondernas tillgångar skall utskiftas för att
stimulera sparande i allemansfonder.

Ur ekonomisk synpunkt finns det inga bärande skäl till
sådana tillfälliga och riktade sparstimulanser. Om det
enskilda sparandet skall gynnas är det mer effektivt att
förbättra de allmänna villkoren för detta än att konstruera
tillfälliga bidrag som skapar ryckighet och obalans för
hushållens penningplaceringar. Det nysparande som ett
tillfälligt bidrag åstadkommer är sannolikt varken stort eller
permanent.

Snedvridning av kapitalmarknaden kan uppstå på grund
av bidrag till endast en sparform, då det föreligger en
uppenbar risk för att medlen släpps fria i en olämplig fas av
ett konjunkturförlopp.

Ekonomiska argument talar emot det föreslagna
bidraget till allemansfondssparare.

Om detta skulle vinna bifall i riksdagen vill vi framhålla,
då det gäller motivet att tillföra näringslivet riskkapital och
bredda ägandet, att näringslivet inte enbart består av
aktiebolag. Den kooperativa sektorn är också en viktig del
av svenskt näringsliv. Den samlade
konsumentkooperationen har över fyra miljoner
medlemmar och ca 85 000 
anställda. Kooperationen bedriver en viktig och
omfattande ekonomisk verksamhet som på ett påtagligt sätt
vitaliserar och förbättrar marknadsekonomin. De
kooperativa företagen har också levererat in medel till
löntagarfonderna. Det är då rimligt att även sparande för
denna företagsform gynnas i motsvarande omfattning som
ägandet av aktier.

De kooperativa organisationerna har ett omfattande
medlemssparande. Dessa har närmare tre miljoner
medlemmar, varav över en halv miljon står för ett sparande
på över fem miljarder. Det skulle vara orättvist och
svårbegripligt att staten kraftigt skulle gynna dem som
satsar sitt sparande i aktiebolag, medan de som sparar inom
kooperativ verksamhet inte skulle få någon stimulans och
delaktighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sparande inom de
kooperativa organisationerna jämställs med sparande i
allemansfonder då det gäller en premiering vid eventuell
utskiftning av löntagarfondernas tillgångar.

Stockholm den 21 april 1992

Anita Johansson (s)

Hans Göran Franck (s)

Mats Lindberg (s)

Håkan Strömberg (s)

Ulla-Britt Åbark (s)