med anledning av prop. 1991/92:92 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.
I löntagarfondsdebatten var högerns huvudargument att
löntagarfonderna innebar steget in i en öststatsekonomi,
taggtråden skulle rullas ut i vårt lilla land. Som vanligt när
högern försöker skrämmas för socialdemokratiska
demokratiserings- och jämlikhetsreformer visade
verkligheten att deras skräckpropaganda var just
skräckpropaganda och ingenting annat. Ingen av de
skräckvisioner som målades upp med breda och grälla
penseldrag har blivit verklighet. Varken ''onda
socialdemokratiska politiker'' eller ''enfaldiga fackpampar''
har tagit över svenskt näringsliv. Vi har inte heller fått en
kommunistisk kommandoekonomi. Däremot har det
rabiata löntagarfondsmotståndet gjort det mycket svårt för
företagen att utnyttja den resurs som fonderna skulle ha
kunnat vara.
I proposition 1991/92:36 påstår regeringen -- utan att
bevisa sina teser -- att löntagarfonderna inte levt upp till de
mål som riksdagen beslutade om hösten 1982. Det
paradoxala är att den borgerliga regeringen, vars motstånd
mot löntagarfonderna grundade sig på avståndstagande mot
såväl de fastställda målen som medlen för
löntagarfonderna, tar bristande måluppfyllelse till intäkt för
att avskaffa fonderna.
I denna som i så många andra frågor är den borgerliga
regeringen fången i sin egen myt. Resultatet blir en kamp
mot väderkvarnar, när det skulle behövas konkreta och
verkningsfulla åtgärder grundade på verkligheten och inte
på myter. Vad som behövs i Sverige idag är bl.a. åtgärder
för att öka samhörighet och samsyn i samhället och i
näringslivet, inte större klyftor och konfrontation.
I dagsläget är det av stor betydelse att de expansiva
mindre företagens behov av eget kapital tillgodoses. Detta
behov är mera akut i många livskraftiga småföretag än de
skattelättnader som regeringen tidigare drivit igenom.
Avskaffandet av löntagarfonderna tar bort en möjlig
finanseringskälla till förfång för utveckling och
sysselsättning. De mål som lades fast av riksdagen 1982 är
fullt relevanta också idag. Den marginella demokratisering
som löntagarfonderna innebar står inte i någon rimlig
proportion till det politiska ståhej de föranledde. Mot
bakgrund av den rådande politiken -- som ensidigt
favoriserar arbetsgivarnas intressen -- har
löntagarfondstanken fått ny aktualitet.
Löntagarfondstanken bör utvecklas i stället för att
avvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om löntagarfondernas utveckling för
att uppnå demokratisering och sysselsättning.