En betydande del av Sveriges materiella välstånd skapas
i storstadsområdena. Här finns en miljö som stimulerar till
effektiv produktion och tekniska och ekonomiska framsteg.
Det måste därför vara en nationell angelägenhet att
storstäderna också kan erbjuda goda livsvillkor för sina
invånare.
Storstaden måste fungera som en helhet där den
ekonomiska och tekniska utvecklingen går hand i hand med
utvecklingen av människors välbefinnande.
I storstäderna finns förutsättningar för ett bra liv.
Tillgången på arbetstillfällen är stor under normala
konjunkturer och de goda utbildningsmöjligheterna ger
förutsättningar för egen personlig utveckling och för
självförverkligande. Kultur- och fritidsutbudet är
betydande.
Men storstaden har också sitt pris. Många människor får
inte del av framstegen utan betalar dem med arbetsskador
och försämrad hälsa, med social isolering och utslagning ur
arbetslivet.
Belastningen på den yttre miljön är stor genom
koncentrationen av människor och verksamheter och
genom den omfattande trafik som alstras.
Dessa förhållanden är än mer tydliga i storstäder i andra
delar av världen. Men de avigsidor som vi har sett i svenska
storstadsmiljöer ger oss tydliga varningssignaler om en
utveckling som måste brytas.
Dessa signaler måste tas på allvar.
Göteborgsregionen och den industriella förnyelsen
Göteborgsregionen är ett av landets ledande industriella
centra. Enligt storstadsutredningens bedömning krävs en
fortgående industriell förnyelse såväl inom de traditionella
industribranscherna som inom tillverkningen av produkter
för expanderande marknader för att behålla denna position.
En sådan utveckling kommer endast att kunna ske om
Göteborgs stad har den ekonomiska kraften att medverka i
samhällsutvecklingen. Väl fungerande bostadsområden,
snabba och bekväma kollektivtransporter, investeringar för
bättre miljö, skolor, daghem och sjukhus är nödvändiga
delar. Det går inte att skapa tillväxt i ekonomin utan dessa
investeringar.
Betydande inkomster som kommunen tidigare kunde
använda för att bygga ut välfärden, skapa en fungerande
infrastruktur och upprätthålla den regionala funktionen
finns inte längre. Därför står Göteborg nu inför akuta
problem med eftersatt underhåll av broar, vägar och
byggnader. Det saknas resurser för nödvändiga
framtidsinvesteringar i kollektivtrafik och miljö.
Det är för hela vårt land viktigt att Göteborg kan återfå
förutsättningar för att långsiktigt klara rollen som en av
drivmotorerna i den svenska ekonomin. Det måste finnas
en balans mellan storstad och övriga landet som gör att
Sverige kan fortsätta att vara en välfärdsstat. Om
storstäderna inte ges den möjligheten kommer en alltför
stor del av den ekonomiska och tekniska utvecklingen att
ske utanför vårt lands gränser.
Av de strukturförändringar och omställningar som
ständigt pågår i det svenska näringslivet, och som är av stor
betydelse för dess vitalitet, har Göteborg fått svara för en
betydande del. Den strukturkris som drabbade
varvsindustrin som direkt sysselsatte uppåt 14 000 anställda
ledde nära nog till dess utplåning. All
nybyggnadsverksamhet har nu upphört och det som finns
kvar är reparationsverksamheten på Götaverken Cityvarvet
med några hundratal anställda. Cityvarvets verksamhet är
utsatt för konkurrens särskilt från tyska varv men också
andra EG-länder som har kraftiga direkta och indirekta
subventioner till sin produktion.
Dessa förhållanden bör uppmärksammas i regeringens
kontakter och förhandlingar med EG-länderna.
Trots de pessimistiska stämningar som rådde under
varvskrisens tid kunde staden med insatser från stat och
kommun medverka till en viktig strukturomställning i
stadens och landets industri, och genom en positiv
utveckling i vissa andra industribranscher kunde Göteborg
klara krisen.
Staden fick dock utstå betydande påfrestningar som var
så stora att de fortfarande ger effekter.
Göteborgs näringsliv har fortfarande ett antal obalanser
och problem. Näringslivet är exportberoende och det
brukar anges att tre av fyra industrianställda arbetar för
export och att betydande delar av stadens tjänsteföretag
också arbetar mot den internationella marknaden. Stadens
näringsliv är utsatt för internationell konjunkturpåverkan.
Industrisektorns struktur är ensidig. Den har ändrats
från det tidigare varvsberoendet till ett starkt beroende av
bilindustrin.
Sjöfart
Sjöfarten har fortfarande stor betydelse för Göteborg.
Vi avvisar förslagen om en s.k. särskild sektion av svenskt
skeppsregister. Detta förslag skulle innebära tusentals
arbetslösa svenska sjömän vilket i sin tur leder till stora
påfrestningar speciellt för Göteborg och Västkusten. En
direkt ekonomisk förlust för Göteborg blir ca 80 milj.kr. i
förlorade skatteinkomster från sjöfolket. Nyrekrytering av
svenska sjömän kommer att upphöra och sjöbefälsskolans
framtid hotas. Dessutom innebär förslaget att man
legaliserar en diskriminerande lönesättning på svensk
arbetsmarknad.
Arbetsmarknad
Arbetsmarknaden, som efter 80-talets högkonjunktur
med god sysselsättning men dock alltid med något högre
arbetslöshet än i riket, har på 90-talet gått in i
lågkonjunkturen med kraftigt ökad arbetslöshet.
Därvid har också kommunens verksamhet som under
80-talet växte med ca 1 % om året mot den genomsnittliga
tillväxten i riket på 2 % stor betydelse. Därtill kommer att
kommunens ekonomi uppvisar stora obalanser som hotar
bli än värre till följd av vissa effekter av skattereformen,
regeringens planerade indragningar av statsbidragen samt
kommunalekonomiska utredningens förslag.
I december var 11 485 arbetslösa motsvarande 4,1 %
(riket 3,5). Därav var 4 861 långtidssökande. Nyanmälda
lediga platser var i december endast 1 140 på en
arbetsmarknad med ca 280 000 i arbetskraften.
Den mest dramatiska ökningen av arbetslösheten sker
nu på byggarbetsmarknaden som fått stora svårigheter efter
de oklarheter och indragningar som präglar regeringens
politik. Här krävs det besked från regeringen om en rad
åtgärder inkl. införande av räntelånesystemet för
bostadsfinansieringen.
Göteborgs kommun drabbas hårt av den borgerliga
politiken
En minskad sysselsättning drabbar kommunen genom
att skatteunderlaget minskar kraftigt samtidigt som
kostnaderna för beredskapsarbeten, socialbidrag etc. ökar.
Avmattningen i konjunkturen kom redan 1990, vilket nu
visar sig i en lägre ökning av skatteunderlaget än för riket
totalt. Skillnaderna innebär lägre skatteinkomster jämfört
med riket, motsvarande 1 krona på skatten fr.o.m. 1992 (ca
400 milj.kr. per år).
Under 1980-talet utsattes Göteborg för kraftiga
indragningar. Speciellt allvarligt i detta sammanhang är
borttagandet av den kommunala beskattningen av juridiska
personer. Skatteintäkter som tidigare kunde användas för
att bygga ut och underhålla infrastrukturen, betala de
sociala merkostnaderna samt upprätthålla den regionala
funktionen kommer inte längre kommunen till del.
Uteblivna skatteintäkter från juridiska personer uppgick
år 1990 till ca 1.200 milj.kr. eller 3:50 skattekronor.
Det är i det perspektivet som regeringens sparplaner för
den kommunala verksamheten framstår som ett mycket
allvarligt hot. Om Göteborgs kommun skall ta sin del av 7,5
miljarder kronor innebär detta minskade
statsbidragsintäkter på drygt 400 milj.kr. per år, dvs.
ytterligare 1 krona på skatten.
Om dessutom kommunalekonomiska kommitténs
förslag blir verklighet och kommunen inte kompenseras för
skatteomläggningens effekter förvärras det redan nu
mycket allvarliga problemen för Göteborgs ekonomi.
I Göteborg har den borgerliga majoriteten fattat beslut
om 15 % neddragning i den kommunala verksamheten
under mandatperioden. Det säger sig självt att en
neddragning i denna storleksordning i en verksamhet som
sysselsätter ca 60 000 människor kommer att få stora
konsekvenser på arbetsmarknaden. Detta kommer främst
att drabba kvinnor och ungdomar. Ungdomsarbetslösheten
i Göteborg är redan nu en av de snabbast ökande i landet.
En överslagsmässig summering av olika åtgärder som
kan drabba Göteborgs kommun fr.o.m. 1993 visar att
varaktiga besparingsåtgärder i storleksordningen 1 900
milj.kr. per år behövs för att nå ekonomisk balans. Skulle
detta bli verklighet måste den kommunala verksamheten
minska med ytterligare 15 % eller 10 000 anställda.
n
Helårseffekt
1993 (milj.kr.)
Minskat skatteunderlag i jämförelse med riket
-- 400
Kommunalekonomiska kommittén
-- 455
Utebliven kompensation för skatteomläggning
-- 500
--------------
SUMMA
-- 1 355
Till detta kommer utfallet av årets budgetförslag:
* Statsbidrag till kommunerna aviserad minskning
-- 400
* Speciella statsbidrag
* -- skolan
* -- skolpeng
* -- företagshälsovård
-- 50
?
-- 20
* Införande av två karensdagar
-- 100
--------------
Budgetprop. SUMMA
-- 570
--------------
TOTALT SUMMA
--1 925
Med tanke på den moderata hetskampanjen under
valrörelsen på temat ''Socialdemokraterna kör storstäderna
i botten'' är det än mer anmärkningsvärt med en politik som
så ensidigt slår mot Göteborgs kommun.
Storstadskostnader
Göteborg har i sin egenskap av regioncentrum och till
följd av den sociala strukturen merkostnader. Göteborg och
Malmö har i gemensamma utredningar beräknat att dessa
kostnader motsvarar en utdebitering med i
storleksordningen 3:50 kr. per skattepliktig hundralapp,
jämfört med riksgenomsnittet för kommunerna.
Kommunförbundets utredning ''Bestämma i eget hus''
bekräftar i stort denna bild.
I olika hälsorapporter beskrivs storstädernas problem.
Det som är speciellt utmärkande är den höga sjukligheten,
den stora andelen förtidspensionerade, många
socialbidragstagare och hög vårdkonsumtion. I förhållande
till sin folkmängd har exempelvis Göteborg 26 % högre
sjuktal, 22 % fler förtidspensionärer och 30 % fler
mottagare av socialbidrag.
Det är dock inte storstaden själv som skapar alla
problem. Många människor söker sig också till storstaden.
Dess möjligheter men också anonymitet utövar en stark
dragningskraft. Även flyktinginvandringen har i hög grad
kommit att ske till storstadsområdena, med risk för ökad
segregation som följd. Att förhindra en sådan oönskad
utveckling kommer att kräva särskilda ekonomiska insatser.
En viktig del i den regionala funktionen är trafiken.
Hälften av allt transportarbete i Göteborg alstras av källor
utanför kommunens gränser.
Ett exempel på den hårda belastningen är tung
lastbilstrafik. Den åsamkar kommunens invånare stora
kostnader i form av slitage, buller och luftföroreningar
medan intäkterna i form av skatt på juridiska personer och
kilometerskatt inte kommer kommunen till del.
Samtidigt som vi under ett antal år hade en osedvanligt
intensiv och långvarig högkonjunktur har
storstadskommunernas ekonomi urholkats. Detta har nu
under lågkonjunkturen ytterligare förstärkts. Det har inte
varit möjligt att klara en nödvändig utbyggnad av barn- och
äldreomsorg. I jämförelse med övriga landet har
volymökningen varit svag.
Regeringens stagnationspolitik
Som tidigare visats innebär budgetpropositionen att
förutsättningarna för Göteborgs kommun och
kommunsektorn i övrigt förändras i grunden. Göteborgs
kommun förlorar ca 570 milj.kr. genom regeringsförslagen.
Göteborgs kommun har hitintills utgått från att staten
kompenserar de kommuner som förlorat på
skatteomläggningen. Detta med bakgrund av löftet om
kostnadsneutralitet.
Regeringens politik innebär en åstramning efter samma
mönster som tillämpats i bl.a. Storbritannien och USA.
Genom minskade offentliga utgifter och ökat privat
sparande skall inflationen bekämpas och
konkurrenskraften återställas i exportindustrin. Men denna
politik riskerar i stället att knäcka näringslivet i stället för
att skapa framtidsmöjligheter.
Strategin att föra över en allt större del av sparandet från
offentlig till privat sektor innebär att också
stabiliseringspolitiken hamnar i händerna på ''marknaden''.
När konjunkturen vänder och efterfrågan ökar är risken
stor att inflationen späds på ytterligare genom en kraftig
ökning av den privata konsumtionen som finansieras genom
minskat sparande.
Med regeringens politik kommer
konjunktursvängningarna att förstärkas. Det blir som att
åka berg-och-dalbana. Sämre förutsättningar för
näringslivets fortsatta utveckling kan man väl knappast
tänka sig.
Göteborgsregionen starkt exportberoende
Näringslivet i Göteborgsregionen är starkt
exportberoende. Här har den internationella
lågkonjunkturen redan slagit hårt. Arbetslösheten är hög
och ökar snabbt. Samtidigt minskar den inhemska
efterfrågan genom regeringens stagnationspolitik, vilket
innebär att regionens näringliv pressas från två håll. Får vi
inte den efterlängtade uppgången i den internationella
konjunkturen kan Göteborgsregionen råka riktigt illa ut.
Speciellt hårt slår regeringens politik mot bygg- och
anläggningsbranschen. Mot bakgrund av den lägre prisnivå
som etablerats inom branschen finns goda möjligheter att
göra framtidsinvesteringar inom infrastruktur med hög
samhällsekonomisk avkastning. Men regeringens
dogmatiska linje att till varje pris banta den offentliga
sektorn tycks ta överhanden framför ett sunt ekonomiskt
tänkande.
Socialbidrag i stället för arbete
Samtidigt som regeringen vill ge sken av att satsa på
arbetslinjen inom ramen för olika trygghetssystem innebär
budgetförslaget en återgång till ''kontantprincipen''. Denna
politik har prövats i Danmark med förskräckande resultat.
Nedskärningen inom vuxenutbildningen och den uteblivna
förlängningen av de tvååriga yrkeslinjerna i gymnasieskolan
är utslag av denna politik. Den redan höga arbetslösheten i
Göteborg riskerar att öka ytterligare med dessa åtgärder.
Risken är stor att människor slås ut från
arbetsmarknaden och att vi får en konstant hög arbetslöshet
i likhet med andra europeiska länder. Förutom de sociala
tragedier som följer av en sådan politik ger den inte det
bidrag till inflationsbekämpningen som regeringen önskar.
För hur skall arbetslösa, osäkra och outbildade människor
kunna konkurrera om nya jobb när konjunkturen vänder.
Den ''reservarmé'' som de borgerliga drömmer om som
en stabiliserande faktor existerar inte i verkligheten. Nästa
konjunkturuppgång kan mycket väl leda till en betydande
inflation genom bristen på utbildad och kunnig arbetskraft.
Därför måste riksdagen avvisa regeringens förslag om
neddragning inom vuxenutbildningen och förslaget om att
avvakta med förlängningen av de treåriga yrkeslinjerna
inom gymnasieskolan.
Chans att utvecklas
Som tidigare understrukits behövs investeringar om
Göteborgs stad även i framtiden skall kunna medverka i
samhällsutvecklingen.
Byggverksamhet
Inom kommunen finns ett ambitiöst
upprustningsprogram för skolorna, och en tidigareläggning
av detta borde vara möjligt.
Renovering och upprustning av nedslitna
bostadsområden är ex. på andra projekt.
Därvid skulle ett räntebidrag åt kommuner och landsting
för bygginvesteringar, ny eller ombyggnad, som
tidigareläggs, i likhet med vad som föreslås i den
socialdemokratiska motionen till arbetsmarknadsutskottet
kunna få effekter.
Även andra projekt kunde då komma igång.
Trafik
Vägverket visar i samråd med trafikkontoret i Göteborg
på en mängd exempel på vägprojekt som skulle kunna
tidigareläggas och som om de sätts igång kan ge viktiga
bidrag till sysselsättningen på byggsidan.
Göteborg är en av de kommuner som ingår i
storstadssatsningen ''Storstadens trafiksystem'' i vilken
Adelsohnska utredningen för Göteborgs del ledde till en
överenskommelse förra året. Syftet är att förbättra miljö,
öka tillgängligheten och skapa förutsättningar för regionens
utveckling. Detta syfte är om möjligt mer angeläget i dag än
när principöverenskommelsen träffades, inte minst av
arbetsmarknadsskäl. Vi förutsätter att den
överenskommelsen som träffats mellan
Göteborgsregionens kommuner och staten följs, både i
intentioner och finansiering.
Utbildning och forskning
En rad angelägna högskolelinjer och enheter som är av
betydelse för Göteborg behöver byggas ut.
Byggnadsstyrelsen bör kunna tidigarelägga projekt eller
delar därav.
Det är positivt med den satsning som regeringen föreslår
på elektronikenheten på Chalmers tekniska högskola. För
att denna enhet skall bli fullständig krävs dock en stor och
modern renrumsanläggning som är anpassad för forskning.
En annan nödvändig nybyggnad är en ny ingenjörsskola
på Lindholmen, avsedd för Chalmers 2-åriga utbildning. En
färdig detaljplan finns och vad som återstår är att få till
stånd ett hyresavtal mellan Byggnadsstyrelsen, Chalmers
och fastighetsägaren.
Kultur
Inom Europarådet har en expertgrupp granskat svensk
kulturpolitik. I stort sett får den under många år bedrivna
kulturpolitiken ett gott betyg i utvärderingen.
Granskningsgruppen anför dock en både kritisk och
konstruktiv synpunkt, nämligen att staten bör gynna
uppkomsten av nationella kulturcentra och
kulturinstitutioner utanför Stockholm.
I utvecklandet av nationella kulturinstitutioner har
Göteborg åtskilligt som kan vara av intresse.
Göteborgssymfonikerna torde vara den främsta
symfoniorkestern i Sverige. Den har de senaste åren vunnit
stora framgångar, genom turnéer och skivinspelningar, såväl
inom landet som internationellt.
Teatrarna lockar publik från hela regionen och
Stadsteaterns skolscen har fått utmärkelser som Sveriges
bästa barn- och ungdomsteater. Den inbjuds för övrigt ofta
att ge föreställningar i andra europeiska länder.
Den nya musikteatern kommer att medverka till att
Västsverige får ett kulturcentrum värt namnet.
Människors tillgång till olika former av kultur är viktigt.
Om flera nationella centra skall bildas måste det statliga
stödet fördelas rättvist över landet.
Det statliga bidraget utgår i form av grundbelopp.
Göteborg Konsert AB:s tilldelning under innevarande
budgetår är 135 grundbelopp och Stockholms
konserthusstiftelse får 170 grundbelopp. Motsvarande
ojämlikheter finns hos teatrarna.
Det finns ingen saklig grund för denna skillnad som
enbart är historiskt betingad.
Ett inslag i Europaanpassningen bör alltså vara en större
statlig satsning på både Göteborgssymfonikerna och
teatrarna.
Rättvis behandling
Som tidigare framhållits är indragningen av
beskattningsrätten för juridiska personer den helt
dominerande förklaringen till storstädernas försämrade
ekonomi under 1980-talet. Vi kan ha förståelse för att
denna rätt inte går att återföra till kommunerna fullt ut.
Den hade inslag av snedfördelning som inte kan försvaras.
Men eftersom det finns ett så tydligt samband mellan
kommunernas utgifter och den verksamhet som företagen
bedriver är det nödvändigt med någon form av
resursöverföring från företagen till kommunerna. Den
kompensation som utbetalas i dag motsvarar på inget sätt
de faktiska kostnaderna. Enbart inom trafikområdet krävs
investeringar i mångmiljardklassen i storstadsområdena
under 1990-talet.
Eftersom företagen genom sin verksamhet direkt och
indirekt medverkar till att kommunen ''drabbas'' av
kostnader är det rimligt att de på ett mer direkt sätt
medverkar till finansieringen av sådana utgifter som är
kopplade till trafikinvesteringar, påverkan på den yttre
miljön, arbetsskador etc.
En idé som bör prövas är en särskild skatt på fastigheter
i storstadsområdena där det bedrivs kommersiell
verksamhet. En sådan skatt skulle främst belasta företag
som etablerar sig i mycket attraktiva områden. Skatten
drabbar inte boendet. Skatten kan tas ut antingen av varje
kommun eller genom staten. Det bör finnas en möjlighet till
fördelning mellan storstäderna som tar hänsyn till behoven
och till den ekonomiska situationen.
I det ''åtstramningspaket'' som riksdagen fattade beslut
om 1989 tillämpades för första gången en teknik som visar
att det är möjligt att variera skatten.
Den statliga löneavgiften har hittills använts för att
sänka lönekostnaderna. Syftet har varit att stimulera
företagsamhet och sysselsättning i vissa regioner. En
höjning av löneavgiften i storstadsområdena skulle kunna
ha två syften. För det första kunde den bidra till att
finansiera kommunala utgifter på samma sätt som
fastighetsskatten.
För det andra skulle den kunna bli ett regionalpolitiskt
instrument som motverkar en överetablering av företag i
storstadsregionerna.
Göteborgs kommun har i olika sammanhang
uppmärksammat regering och riksdag på den ekonomiska
situationen. Vi tycker att det är rimligt att Göteborg i likhet
med övriga storstäder medverkar till välståndsutvecklingen
i hela landet. Vi kräver därför inte ökade statsbidrag på
bekostnad av andra. Däremot är det nödvändigt att
Göteborg får behålla en del av det överskott som genereras
inom stadens gränser. Statsmakterna bör framför allt
medverka till följande fyra förändringar i förutsättningarna
för Göteborgs kommunalekonomi.
1. Göteborg bör kompenseras för den bristande
neutraliteten i skatteomläggningen.
2. Ränte- och amorteringsfriheten bör förlängas i det lån
på 900 milj.kr. som Göteborg beviljats av riksdagen.
3. Det nya statsbidragssystemet till kommunerna bör ta
särskild hänsyn till de särskilda storstadskostnaderna.
4. I enlighet med storstadsutredningens förslag bör
kommunerna i storstadsområdena ha möjlighet att ta ut
fastighetsskatt på kontor och industrilokaler för att kunna
finansiera en upprustning av trafiksystemet.
Storstäderna står inför en utmaning, inte bara
ekonomiskt utan framför allt mänskligt och politiskt. Inför
en sådan utmaning kan det vara befogat att också ställa
frågan -- hur den nuvarande indelningen i
Göteborgsregionen vad avser län, landsting och
primärkommuner -- borde reformeras till en mer
ändamålsenlig förutsättning för detta storstadsområdes
framtid.
Om vi inte har förmåga att utveckla storstadens positiva
sidor, så att människor känner trygghet och tillförsikt, finns
inte heller förutsättningar för att storstäderna som hittills
kommer att vara en motor i svensk ekonomi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att förlänga ränte- och
amorteringsfriheten i det lån som Göteborg har beviljats av
riksdagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompensation för den bristande
neutraliteten i skatteomläggningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det nya statsbidragssystemet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal fastighetsskatt på
kontor och industrilokaler.1
Stockholm den 27 januari 1992
Inga-Britt Johansson (s)
Marianne Carlström (s)
Jan Bergqvist (s)
Sten Östlund (s)
Doris Håvik (s)
Torgny Larsson (s)