Regeringen förutsätter i finansplanen att statsbidragen till kommuner och landsting minskar med 3,8 miljarder kronor l993. Avsikten är att härigenom uppnå nolltillväxt inom kommunsektorn. Beräkningar, som gjorts i flera kommuner tyder på att besparingen i stället leder till volymminskning.
Risken är stor att statsmakterna genom denna minskning av statsbidragen äventyrar både omfattningen och kvaliteten i vården, omsorgen och utbildningen. Det gäller särskilt den kvalitetsförbättring av vården om de allra äldsta, som det s.k. ÄDEL-beslutet förutsatte.
När verksamheten totalt minskar blir det närmast omöjligt att skapa utrymme för kvalitetsförbättringar inom något område. Kommunerna får genom de stora sparkraven inte möjlighet att spela den viktiga roll för sysselsättningen, som bl.a. angelägna investeringar inom kommunsektorn skulle betyda. Risken är i stället att kommunerna tvingas att minska antalet anställda och därigenom spä på en redan mycket allvarlig arbetslöshet.
Den kommunalekonomiska kommittén föreslår att kommunsektorn fr.o.m. l993 tilldelas ett allmänt, icke specialdestinerat statsbidrag, beräknat utifrån de enskilda kommunernas skatteunderlag och struktur. Förslaget underlättar för kommunerna att utforma sin verksamhet utifrån lokal kunskap och behov. Det försvårar dock för statsmakterna att vid budgettillfällena överblicka de praktiska konsekvenserna av olika anslagsnivåer för angelägen service.
Det är därför av största vikt att det nya statsbidragssystemet och statsbidragen i l992/93 års budget baseras på säkrast tänkbara uppgifter om budgetutrymmet för såväl kommunsektorn som helhet som enskilda kommuner.
Det finns idag en mycket stor skillnad mellan regeringens bild av kommunsektorns utrymme för 1993 och de uppgifter, som presenteras av Svenska Kommunförbundet.
Detta försätter riksdagsgruppen i en mycket svår situation. Det blir omöjligt att överblicka de faktiska konsekvenserna för kommunsektorn och därigenom för så viktiga delar av välfärden som barn- och äldreomsorg och skola.
Innan riksdagen slutligt tar ställning till statsbidragen för l993 måste en säkrare bedömning och analys av de kunskaper, som nu finns hos kommunförbunden och finansdepartementet presenteras för riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en säkrare analys av kommunsektorns utrymme för 1993.
Stockholm den 23 januari 1992 Inger Lundberg (s) Lena Hjelm-Wallén (s) Carin Lundberg (s) Sinikka Bohlin (s)