I den nya vapenfrilagen har prövningsförfarandet så gott som upphört för den som önskar vapenfri tjänst. Några unga män kommer även i fortsättningen att vägra utföra den vapenfria tjänsten inom totalförsvaret och vilja göra samhällstjänst som är helt bortkopplad från försvarsdepartementet och totalförsvaret. I Nederländerna kan vapenvägrare göra samhällstjänst som organiseras av socialdepartementet. Information ges av nederländska försvarsdepartementetet i skriften ''Die Wet Gewetensbezvaren Militarie Dienst''.
Den som väljer samhällstjänst bör få göra den på samma villkor som gäller för vapenfri tjänst (tid, ekonomi etc.). I en tid då nära 40 % av en årskull får frisedel från militärtjänst är det både felaktigt och meningslöst att sätta ungdomar i fängelse för deras inre övertygelse. Det hade varit lättare för dem att försöka få frisedel och de vägrar alltså inte för sin egen bekvämlighets skull.
Det vanliga straffet för totalvägrare är fyra månaders fängelse. Förutom rättegångskostnader är dygnskostnaden på öppen anstalt ca 1 000 kr. Kan kriminalvården vårda bort den ickevåldsideologi som totalvägraren dömts och bestraffas för? Är det vår önskan att göra om dessa unga män som ofta återfinns bland ungdomsledare eller som har planer på prästyrket?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om avkriminalisering av totalvägran mot värnplikt och om möjligheten att överföra handläggningen av totalvägran till socialdepartementet.
Stockholm den 10 januari 1992 Sigrid Bolkéus (s)