Inom ramen för totalförsvarets roll har det civila försvaret följande huvuduppgifter:värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja vårdupprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna under kriser och krigtrygga en livsnödvändig försörjning under kriser och i krigstödja försvarsmaktens krigsorganisering och försvarsförmåga
Det är av stor vikt att civilförsvaret har tillräckliga resurser för att kunna lösa dessa uppgifter. Ju större förmåga civilförsvaret får till detta desto bättre försvarsvilja erhåller allmänheten. Därav följer att försvarsmakten får lättare att fylla sin uppgift.
Beredskapen inför krig, krigsfara och andra säkerhetspolitiska hot bygger till stor del på samhällets inneboende styrka, stryktålighet och anpassningsförmåga. Till detta kommer beredskapsåtgärderna inom den civila delen av totalförsvaret.
Beredskapsåtgärderna måste så långt möjligt integreras som en naturlig del av samhällets fredstida utveckling. Regeringen har i totalförsvarspropositionen (91/92:102) betonat att förmågan hos civilförsvaret grundas på det fredstida samhällets resurser, dess handlingsberedskap och omställningsförmåga vid kriser. Ett starkt och allsidigt näringsliv tillsammans med effektiva, robusta och flexibla samhällsfunktioner har härvidlag en avgörande betydelse.
Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig. Regeringen menar att det är angeläget att medvetenheten om detta ansvar sprids i samhället. Om vi tidigt tar hänsyn till sårbarhet och risker minskar vi behovet av kostnadskrävande beredskapsåtgärder och ökar säkerheten i det fredstida samhället.
I propositionen anges att ''planeringen inom den civila delen av totalförsvaret skall främst utgå från dels de påfrestningar som Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp, dels de försörjningsproblem som kan uppstå i samband med allvarliga, krigshotande internationella kriser och i en neutralitetssituation''. Härav följer att samhällets vitala funktioner, främst elförsörjning, telekommunikationer och transporter måste ha en sådan robusthet och kapacitet att grundläggande behov kan tillgodoses.
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har angett inom vilka områden vår civila beredskap ej är fullt tillfredsställande. Det gäller bl.a. antalet skyddsrumsplatser och när det gäller sjukvården anges uthålligheten vara bristfällig för läkemedel och förbrukningsmateriel. ÖCB framhåller också att sårbarheten och den bristande funktionssäkerheten inom vitala samhällsfunktioner inte är acceptabel. ÖCB vill därför prioritera skydd, ledningssystem, tekniska kunskapsåtgärder, bevarad produktionskapacitet samt utbildning och övning. Detta är uppgifter som måste tillgodoses oavsett ekonomi. ÖCB menar att regeringens föreslagna nivå vad gäller medelsbehovet innebär en risktagning med hänsyn till främst bristerna i befolkningsskydd, sjukvårds- och transportberedskapen, och svag försörjningsuthållighet.
Med tanke på det moderna svenska samhällets sårbarhet är det befogat att ställa frågan om vi över huvud taget bryr oss om den civila beredskapen tillräckligt. Det räcker med ett kraftigt snöfall för att många av oss ska få uppleva hur det är att inte ha tillgång till elektricitet några timmar.
Samhällets sårbarhet har blivit allt större i bl.a. näringslivet och sjukvården, där utvecklingen gått mot specialisering, integrering och beroende av importerade datorer och elektronik.
Det faktum att vårt land får allt fler äldre människor ökar också kraven på civilförsvaret.
Behovet av information om totalförsvarets civila del är stort med tanke på alla de människor som invandrat till vårt land.
Det finns således många faktorer att ta hänsyn till och civilförsvaret bör få sin rättmätiga del av intresset i samband med ett försvarsbeslut.
På flera ställen i totalförsvarspropositionen hävdas att samhällsfunktionerna ska vara robusta. Vatten- och elförsörjningen kan lätt slås ut. Detta är något som bör noggrant beaktas.
Som ovanstående exempel visat är det av stor vikt ett en grundlig utredning får visa samhällets sårbarhet och konsekvenserna av detta för totalförsvarets civila del. Häri bör särskilt beaktas storstads- och tätortsmänniskornas livsvillkor.
Vårt samhälles förmåga att möta störningar är en angelägenhet för alla och en noggrann utredning skulle härvidlag öka förståelsen bland oss medborgare för civilförsvarets betydelse.
Den lokala förankringen av beredskapsarbetet är mycket viktig. Eftersom kommunerna i fred har det dominerande ansvaret för människors väl och ve följer att de också har viktiga beredskapsuppgifter. Sedan 1986 är kommunstyrelsen högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå. Med tanke på detta viktiga ansvar bör det statsbidrag som utgår ligga utanför den generella summan och således vara specialdestinerat för civil beredskap.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör tillsättas som belyser samhällets sårbarhet och civilförsvarets konsekvenser av detta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidraget till kommunerna för civil beredskap bör vara specialdestinerat.
Stockholm den 12 mars 1992 Fanny Rizell (kds) Margareta Viklund (kds) Åke Carnerö (kds)