Öresundsregionen är i sin helhet ett expansivt
befolknings-
och industricentrum med bl.a. städerna Malmö,
Köpenhamn, Helsingborg och Helsingör. Sundet är trångt.
På sina ställen mycket trångt. Området är miljökänsligt.
Regionen genomlöps av ett av världens mest trafikerade
sjöstråk. Tvärs över den längsgående trafiken löper många
färjelinjer.
Längsgående trafik medför farligt gods i väsentliga
mängder. Även på tvärgående trafik förekommer farligt
gods. Transport av sådant gods till sjöss regleras genom
IMO:s IMDG-kod (International Maritime Dangerous
Goods Code). Svenska tullföreskrifter stadgar att fartyg
som skall anlöpa hamnar i Sverige skall anmäla detta till den
aktuella hamnen senast 24 timmar
i förväg. I övrigt finns ingen anmälningsplikt. I
sjöfartskretsar är det känt att IMO:s regler om farligt gods
inte alltid följs. Merparten av trafiken med farligt gods
passerar genom hela sundet.
Olycksrisken i Öresund är uppenbar. Det får tillskrivas
turen att ingen allvarlig olycka ännu inträffat. Tillbud har
förekommit. En olycka var som helst i sundet skulle inom
kort kunna få ödesdigra konsekvenser för vattnet och livet
i vattnet men också, om det bildas giftig gas eller rök, för de
tätt bebyggda kustkommunerna.
Det är ett samhällsansvar att sjötrafiken genom
Öresund, där mycket speciella förhållanden råder, görs så
säker som möjligt. Säkerhetsordningen i Öresund bör ses
över i takt med sjötrafikens utveckling. Anmälningsplikt för
fartyg med farligt gods skulle minska riskerna. Anmälan
borde lämpligen göras till någon myndighet vid sundet med
ansvar för sjötrafik och sjöräddning. Även
räddningstjänsten bör informeras, så att beredskapen kan
ökas när särskilt farlig last passerar genom sundet.
Av internationellt rättsliga och militära skäl måste
Sverige ha övervakning av Öresund. Av tullnära och
polisiära skäl finns likaledes krav på övervakning. Till detta
kommer behov av att övervaka farvattnen för att skydda
miljön. I samband med diskussionen om försvarsbeslutet
1992 har Malmö marina bevakningsområdes (BoMö)
lokalisering ifrågasatts. Övervakning och ledning av
verksamheten i Öresund kräver närvaro i området. Det
borde vara möjligt och samhällsekonomiskt fördelaktigt att
utnyttja BoMö även för andra ändamål än de rent militära.
Främst gäller det möjligheterna att säkerställa sjöräddning,
såväl liv som miljö, i området. Personella och materiella
resurser finns redan på plats. Räddningstjänst och militär
medverkan finns reglerad. I huvudsak går detta ut på att
militär myndighet skall bistå andra myndigheter och deltaga
med resurser så långt andra uppgifter medger.
Trafikintensiteten i Öresund gör att trafiken borde bli
föremål för reglering, inte minst med tanke på den ännu
mer komplicerade situation som kommer att uppstå i
samband med byggandet av en fast förbindelse över sundet.
På grund av Öresundstraktaten kan inte svenska
myndigheter själva bestämma om detta. Däremot kan
information utsändas om vad som händer i sundet. Den
tekniska utrustning som Marinens sjöbevakningscentral i
Malmö disponerar (radar, radio, datastöd m.m.) gör att
sjötrafiken genom sundet och i området i övrigt kan följas
minutoperativt. Malmö sjöcentral betjänar, förutom
marinen, sjöfartsverket och kustbevakningen och är därvid
en resurs som redan nu har såväl teknik som kompetens för
ändamålet. På längre sikt är en svensk-dansk
ledningscentral måhända den bästa lösningen. Detta bör
diskuteras inom ramen för Sveriges EG-förhandlingar,
varvid embryot kan vara Malmö sjöcentral.
Marinens närvaro i Malmö och Öresund är helt
nödvändig. De korta avstånden kräver korta besluts- och
insatstider. Marinen med dess sjöbevakningscentral är
oundgänglig för sjösäkerhet i området. Dess resurser borde
däremot kunna utnyttjas bättre inom den civila sektorn
genom att helt enkelt överta den operativa ledningen av
sjöräddningen. Den uppsplittring på olika huvudmän som i
dag råder avseende olika uppgifter i händelse av en
katastrof i Öresund är olycklig och försvårar i högsta grad
möjligheten till effektiv undsättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att säkerheten i Öresund bör främjas genom att marinens
bevakningsområde BoMö bevaras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att BoMö:s uppgifter utökas till
att omfatta den operativa ledningen av sjöräddningen i
Öresund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i internationella fora verka
för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla
transport av farligt gods genom Öresund och andra regler
som främjar sjösäkerheten i området.
Stockholm den 24 januari 1992
Karin Wegestål (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Jan Andersson (s)
Anita Jönsson (s)
Bengt Silfverstrand (s)