Den 11 juli 1991 vid statens geotekniska institut i Linköping gav dess automatiska larmslinga besked om hotande ras vid Kvistrumsälven, omedelbart söder om Munkedals samhälle i Bohuslän. Skredrisken bedömdes som överhängande vilket ledde till omedelbar evakuering av en familj. Detta var inledningen till ett ärende som under lång tid åsamkat den berörda familjen obehag men också övriga boende inom det område som kommunen har för avsikt att rassäkra.
Munkedals kommun tillhör de områden i landet som är mest drabbade av jordskred. Stora arbeten har tidigare utförts, för att rassäkra områden i anslutning till älven. Redan i början av 1991 ingav Munkedals kommun, tillsammans med 15 andra kommuner, begäran om extra skatteutjämningsbidrag för förebyggande av jordskred och liknande naturolyckor. Totalt äskade kommunerna 80 miljoner kronor hos finansdepartementet som har att fördela de tillgängliga medlen, 25 miljoner, på kommunerna.
Det skred som instrumenten varnade för den 11 juli 1991 har dessbättre inte inträffat. Vid kommunfullmäktiges decembersammanträde sattes punkt för inlösendiskussionen; beslutet blev att inlösa tre fastigheter inom det aktuella området. Ärendet är komplicerat och har lett till vissa efterspel. Kommunens beslut innebär att området rassäkras för 2 miljoner kronor. Kommunens avsikt är att gå in till staten med begäran om ytterligare anslag, utöver de 1,1 miljoner kronor man tidigare erhållit.
Under hösten 1991 har Vägverket i länet meddelat kommunen att man inte är intresserad av att hjälpa till med finansiering, med motivering att berörda riskområden inte synes påverka intilliggande Europaväg 6.
Jordskredslarmet i Munkedal och därmed sammanhängande händelser har initierat problem som drabbar både kommuner och enskilda berörda. Frågor som rör ansvar och ersättningsmöjligheter vid skredrisk synes sakna en adekvat beskrivning både inom försäkringsskyddet och inom det som benämns ''den kommunala kompetensen''. Tolkningar av lagar och avtalstexter komplicerar tillvaron för dem som tvingas lämna sina hus. Det är betydligt lättare att få ut ersättning om husen rasat. Det är rätt vanligt att familjer, som tvingats utrymma rasriskdrabbade fastigheter, kräver att kommunen skall lösa in husen -- men kommunen kan vägra detta då stöd härför saknas i lagen. För den enskilde kan en av flera komplikationer vara att tvingas betala hyra/kostnader för en tillfällig bostad men också för den man tvingats överge. I Munkedals fall har dock kommunen förskotterat likvid för hyreskostnaderna.
I denna motion har återgivits den situation som gäller för Munkedals kommun, men problemen med rasrisker finns på många håll inte minst i Lilla Edets kommun i Norra Älvsborg, som senast under 1991 drabbades av jordskred.
Då de frågor vi berört här har ett allmänt intresse av att bli penetrerade ur olika aspekter, vari den rättsliga delen inte är den minst viktiga, ser vi det som viktigt att statsmakten tar initiativ till att klargöra ansvarsförhållanden för såväl kommun och den enskilde som försäkringsväsendet i ärenden som är föranledda av rasrisker och därmed jämställda naturolyckor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att klargöra ansvarsförhållandena för berörda parter vid rasrisker och naturolyckor.
Stockholm den 24 januari 1992 Kenth Skårvik (fp) Elver Jonsson (fp)