Sjöräddningen längs den svenska kusten saknar fast och sammanhållen organisation. Insatserna vid haverier göres av Sjöräddningssällskapet, av Kustbevakningen och av Marinen. Ledningen sker ofta via Göteborgs radio. Polis, frivilligorganisationer och fartyg i närheten utnyttjas likaså. Handläggningen sker från ''fall till fall'', och en fastare organisatorisk ram saknas.
Det torde ur sjösäkerhetssynpunkt vara angeläget att utreda hur ett fastare ramverk för sjöräddningens organisation skall kunna skapas. Härvid synes Marinens ständigt bemannade övervakningscentraler kunna vara det centrala inslaget.
En sådan utredning bör startas snarast. I avvaktan på detta bör den aviserade nedläggningen av Bevakningsområde Malmö (BOMÖ) avvisas, eftersom landets tätast trafikerade farleder bevakas därifrån.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att skapa en effektivare sjöräddning med hänsynstagande till de i motionen anförda synpunkterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marinens bevakningsområde Malmö (BOMÖ).
Stockholm den 21 januari 1992 Bertil Persson (m)