I Räddningstjänstlagen regleras sotningen på ett detaljerat sätt. Dessa bestämmelser är otidsenliga.
Sotningsintervallerna upplevs av många fastighetsägare som alltför täta. Om man av hävd själv skött sin panna så att det knappast blir något sot, känns det kränkande att tvingas anlita och betala en skorstensfejarmästare helt i onödan. Det är en mänsklig rättighet att själv få bestämma och ansvara över sitt eget hus och hem och att själv få avgöra vem man vill släppa innanför sin dörr och vem som ska utföra arbeten på ens egendom.
Med nuvarande regler är den enskilde tvingad att anlita en bestämd person för sotning med av riksdagen fastställda mellanrum, antingen det behövs eller ej. Enligt uppgift har det förekommit att sotaren tagit hjälp av polisen för att tvinga sig in i en fastighet. Om det visar sig att det inte finns behov av sotning, har fastighetsägaren ändå fått betala. Saken blir inte bättre av att den privata företagaren skorstensfejarmästaren är knuten till den kommunala räddningstjänsten och därmed har en monopolställning. Om man har anledning att klaga över sotningen, finns ingen instans att vända sig till.
Sotningen är betydelsefull ur brandsynpunkt. Det är emellertid främst i fastighetsägarens eget intresse att undvika eldsvåda. Det är en fördel om den enskilde får ta på sig ansvaret. Saknar vederbörande kompetens, bör han eller hon kunna anlita den sakkunniga person som man har förtroende för. Självfallet skulle detta i de flesta fall bli just kommunens skorstensfejarmästare.
Den nuvarande monopolliknande ordningen för sotningsverksamheten är otidsenlig. Sotning bör i stället kunna utföras av fristående skorstensfejare som fastighetsägaren fritt kan välja eller av fastighetsägaren själv om denne har erforderliga kunskaper. När det gäller sotningens betydelse för brandsäkerheten, bör försäkringsbolagen kunna få en nyckelroll. De bör rimligen anpassa sina premier till hur sotning bedöms påverka risken för brand under olika betingelser, t ex typ av bränsle som eldas, sotnings- och kontrollintervall, hustyp m. m.
Regeringen bör pröva möjligheten att låta det reglerade kravet på sotning och regleringen av enskildas utnyttjande av sotningstjänster utgå ur räddningstjänstlagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i räddningstjänstlagen så att bestämmelserna om sotning utgår, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 10 januari 1992 Birgitta Hambraeus (c)