med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
Sammanfattning
I höstas talade den nya regeringen om nya vindar i det
nya Europa. Detta skulle bl a innebära en satsning på ''de
blå'' d v s marinen och flygvapnet. Dessutom kvalitet
framför kvantitet samt ökad förmåga till uppträdande i kris.
En inriktning alla egentligen är ense om. Och vad händer
när det kommer till handling? Jo det vanliga. Man vågar
inte ändra kursen tillräckligt. Exempel:Kvalitén ej
tillräckligt hög i armén p g a för stor kvantitet.Ej
tillräckliga besparingar genom att minska organisation.
Som vanligt är man inne och tafsar på stridskrafterna som
ju är grunden för försvarets existensberättigande.
Satsningen på ''de blå'', d v s de som kan agera i kris, var
blev den av. Jo flyget får JAS utom ram, men vad får
marinen? Ingenting, genom att den procentuella
fördelningen mellan försvarsgrenarna i det närmaste är
oförändrad, den s k ''påsfördelningen'' som gällt sedan
1958! Ett bra sätt hade varit att ge marinen ubåt 90 utom
ram.
Slutligen kan konstateras att regeringen inte förmår att
tänka nytt i tillräcklig grad. Rom byggdes inte på en dag,
men man måste koppla bort arvet när de långsiktiga målen
sätts.
Vi har kravet på oss att genomskåda
organisationsbevarare med andra motiv än försvarets bästa
för ögonen.
Svensk säkerhetspolitik
Det är väsentligt för vår trovärdighet utåt och inåt att vår
säkerhetspolitik är väl förankrad och har en bred politisk
uppslutning. Vi delar de förslag till inriktning av den
svenska säkerhetspolitiken samt de mål och uppgifter för
försvaret som redovisas i regeringens proposition 91/92:102.
Inriktning av det militära försvaret
De senaste åren präglas av en snabb förändringsprocess
i vår omvärld. Den tidigare statiska tvåblockssituationen i
Europa har ersatts av ett politiskt och militärt läge som är
rörligt och osäkert.
I vårt närområde finns fortfarande betydande militära
stridskrafter som, i och för sig, medför betydande
handlingsmöjligheter.
Den politiska, ekonomiska och militärstrategiska
utvecklingen i öst medför att risken för storkrig i Europa,
där Sverige skulle bli direkt berört, minskar. Vi bör kunna
utgå från att förvarningstiderna ökar i betydande
omfattning (år). Det är emellertid väsentligt att vi
vidmakthåller en god förmåga att möta det angreppssätt
som ger oss kortast tid för försvarsförberedelser --
strategiskt överfall. Resurser för denna typ av angrepp finns
i vårt närområde.
Vi måste också vara beredda på att lokalt beväpnade
konflikter snabbt kan blossa upp i öst. I en sådan utveckling
kan vi komma att bli mer eller mindre direkt berörda.
Sammantaget leder utvecklingen till att vårt försvar nu
skall inriktas mot integritet- och tröskelförsvar -- på
bekostnad av förmåga till uthållig försvarsstrid.
Ryggraden i vårt framtida försvar bör utgöras av
kvalificerade flyg- och sjöstridskrafter med hög
tillgänglighet redan i fred. Härtill kommer allsidigt
användbara fältförband med stor operativ rörlighet. Vidare
ingår lokalförsvarsförband och rörliga ka-stridskrafter för
uppgifter främst vid gräns och kust, flyg- och
sjöstridskrafternas baser m m.
Mot bakgrund av ovanstående gäller följande
övergripande krav och prioriteringar vid utformning av
försvaret:
Försvarsmakten skall ständigt besitta en trovärdig
förmåga att motstå strategiskt överfall samt kunna hävda
vår territoriella integritet under fred, krig och neutralitet.
Försvarsmakten skall också efter återtagning (ca 1 år)
kunna möta angrepp över gräns och kust. Härvid gäller att
stridande förband skall ha hög kvalitet (materiel och
personal).
Operativt rörliga förband med allsidig förmåga
prioriteras hårt.
Armén
Regeringen föreslår att krigsorganisationen skall
omfatta 16 brigader med höga krigsduglighetskrav. Vi anser
att antalet kvalificerade brigader skall begränsas till tio
varav tre sk Norrlandsbrigader. Under en kortare
övergångsperiod kan regeringens förslag godtas genom att
utbildade och utrustade brigader avvecklas stegvis. Vid
försvarsbeslutsperiodens slut bör antalet brigader uppgå till
högst 13. Detta innebär att ytterligare förband avvecklas.
Det bör ske genom att 116 Halmstad och 120 Umeå läggs
ner. Ytterligare fredsorganisatoriska förändringar med
anledning av det minskade antalet brigader bör utredas av
ÖB.
Vi anser att fältförbanden skall ha hög kvalitet både
materiellt och personellt. Stor vikt skall läggas vid rörlighet,
skydd och mörkerförmåga.
Uppbyggnaden av lokalförsvarsförbanden bör i första
hand ske genom avkastning från fältförbanden. Efterhand
som antalet fältförband minskar bör materielöverföring ske
till lokalförsvarsförbanden. Satsning bör ske på personligt
skydd.
Hemvärnet ges en fortsatt stor betydelse.
Marinen
Vi anser att ubåtsskyddsförmågan och krisberedskapen
bör prioriteras. En hög kvalitet bör vidmakthållas.
Regeringens förslag innebär en kraftig reducering av
marinens lednings- och underhållsorganisation. Det är
rimligt för att medge en ökad satsning på att vidmakthålla
prioriterade förband med stor mångsidighet och rörlighet.
Vi finner det däremot väsentligt att förmågan bibehålls
på en hög nivå vid såväl MKS som MKO. Ökad livskraft
erhålls genom att flytta all grundutbildning från Göteborg
och Härnösand till MKS resp MKO. På motsvarande sätt
bör förvaltningsorganisationen omstruktureras
(fjärrförvaltning).
Vidare bör den marinteknologiska verksamheten
kraftsamlas till Karlskrona bl a genom en koncentrering av
det kvalificerade systemansvaret både vad avser utveckling
och underhåll.
Vi anser att helikoptersystemet bör vidmakthållas på
nuvarande nivå. Robotbestyckning bör studeras.
Vi finner att inriktningen mot tre ytstridsflottiljer med
mångsidigt användbara fartyg är riktig. Detta bör ske
genom modernisering av ytterligare fyra patrullbåtar
samtidigt som robotbåtarna vidmakthålls.
En ny fartygtyp för ubåtsjakt, sjöbevakning, minering
och minröjning anskaffas och ersätter utgående patrullbåtar
och minsvepare.
Marinens kustrobotförband samordnas med
ytstridsförbanden.
Vi anser att planeringen avseende ubåtssystemet är
lämplig.
Med tanke på bl a hotbilden bör fort kustartilleri
successivt utgå. Omsättning planeras ej.
Påbörjad uppsättning av amfibieförband fortsätter.
Antalet begränsas till 4 bataljoner.
Flygstridskrafter
Vi delar uppfattningen att luftförsvaret är prioriterat.
Ledning
Vi delar uppfattningen att försvarets högre ledning skall
utgöras av ett högkvarter under ledning av ÖB.
Till skillnad från regeringens förslag anser vi att
milonivån skall utgå helt och ersättas av tre armékårer direkt
under ÖB med ansvar för produktion, taktisk ledning samt
territoriell samordning.
Vidare anser vi att antalet fo bör halveras.
Antalet flygkommandon begränsas till två (N resp S).
Samordning
Frågan om samordning av all statlig maritim verksamhet
bör studeras förutsättningslöst. Bästa effekt till lägsta
kostnad skall eftersträvas.
Personalfrågor
Personalminskning rimmar dåligt med höjd
pensionsålder. Regeringen bör omgående släppa kravet på
höjd pensionsålder. (Helst bör ett mer flexibelt system
införas i likhet med många andra länder. I t ex Italien avgör
den enskilde själv när han vill gå i pension efter 30 år i
tjänst. Ypperligt system.)
En nyckelfråga i omdaningen av svenskt försvar är
utvecklingen inom personalområdet. För att markant bryta
den negativa kostnadsspiralen inom försvaret måste både
värnplikts- och befälssystemet reformeras:Inriktningen
måste vara att endast kalla in de värnpliktiga som fyller en
kvalificerad plats i en bantad försvarsorganisation. Lika
självklart är att de värnpliktiga som kallas in ges en
utbildning, som fullt ut svarar mot krigets krav. I nuvarande
säkerhetspolitiska situation bör övervägas att endast
omsätta förband med krigsduglighetskrav fyra till fem
genom fortlöpande grundutbildning av värnpliktiga. Övriga
förband ''läggs i träda'' -- utom enstaka pilotförband som
vidmakthålls på en hög nivå som en ''kompetensbank'' inför
ev framtida lägesförändringar. Det nya utbildningssystemet
med förlängd grundutbildning för flottans värnpliktiga bör
bibehållas och fortlöpande anpassas till en
beredskapsflotta.För befälssystemets anpassning till en
minskad organisationsvolym krävs två strukturgrepp för att
balansen i befälspyramiden skall kunna återställas.
Införandet av ett system med korttidsanställda befäl i
kombination med ett utökat utnyttjande av
reservofficerare, som tjänstgör under längre
sammanhängande perioder, leder till att
rekryteringsvolymen avseende yrkesofficerare kan
reduceras.
Av stor betydelse för utvecklingen av befälssystemet är
också att chefs- och specialistbehovet blir ordentligt
tillgodosett. Utbildnings-/karriärvägar måste målinriktas på
ett mera direkt sätt än i dagens system.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stridskrafternas fortsatta
utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nedläggningen av I
16 och I
20,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av
militärområdesnivån,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vissa personalfrågor.
Stockholm den 11 mars 1992
Sten Söderberg (-)
Lars Andersson (-)