med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
I regeringens proposition 102 beträffande totalförsvarets
utveckling m.m. föreslår regeringen att
värnpliktsutbildning skall få genomföras för fredstida
stödproduktion. Med andra ord skall värnpliktiga ersätta
civilanställd personal inom förråds- och
förplägnadsområdet samt inom den militära
administrationen inom ett förband. Detta innebär
exempelvis för luftvärnsregementet i Norrtälje att ett 25-tal
civilanställda måste avskedas. Detta är självfallet olyckligt
när arbetslösheten är stor och när den därtill kommer att
öka enligt prognoserna.
Men de argument som talar emot detta förslag och som
är tyngre gäller för det första att de värnpliktiga skall
utbildas för krigsuppgifter. I propositionen sägs att en
förutsättning för att detta förslag skall få genomföras är att
värnpliktsutbildningen samtidigt leder till en krigsplacering.
Detta uttalande lugnar dock inte. I praktiken kan det bli så
att 30.000 kockar utbildas under de närmaste åren, vilket
inte kan motsvaras av det verkliga behovet.
För det andra måste man i våra ansträngningar att spara
också räkna med att denna värnpliktsutbildning också
kostar.
Slutligen måste här framhållas att försvarsutskottet och
riksdagen för några år sedan uttalade sig för att en sådan här
användning av värnpliktiga skulle bli föremål för
försöksverksamhet. Såvitt jag vet har inte någon sådan
försöksverksamhet genomförts. I propositionen hänvisas
inte heller till någon sådan genomförd försöksverksamhet.
Mot bakgrund av vad som nu sagts bör regeringens
förslag omprövas och bli föremål för förnyad utredning.
Tanken på försöksverksamhet bör också prövas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att värnpliktiga skall ersätta
civilanställda inom förråds-, förplägnads- och det
administrativa området.