med anledning av prop. 1991/92:101 Värnpliktsutbildning
Den 16 maj 1991 tillsattes en utredning (Fö 1991:02) om
totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. I
direktiven anges att utredningen bl.a. skall undersöka
frågan om vilken åldersgräns som skall gälla för allmän
värnplikt, utbildningstidens längd samt antalet värnpliktiga
som bör utbildas för krigsplacering i det militära försvaret.
Regeringen har i de kompletterande anvisningarna för
programplanen för perioden 1992/93--1996/97 den 24
oktober 1991 anfört att en utgångspunkt i redovisningen av
en krigs- och grundorganisation med tillräcklig kvalitet ska
vara ett minskat värnpliktsuttag. I anvisningarna medges
överbefälhavaren, för perioden 1992 och 1993, undanta de
värnpliktiga som är uttagna till fem månaders utbildning
enligt lagen om försök med förkortad utbildning av
värnpliktiga. I beslut den 14 november 1991 avbröt
regeringen försöken med förkortad grundutbildning av
värnpliktiga och uppdrog åt överbefälhavaren att
hemförlova de värnplikiga som omfattas av försöken med
förkortad utbildning. Värnpliktsverket fick i uppdrag att
häva samtliga utfärdade inkallelseorder för alla berörda
med inryckning senare än den 1 januari 1992 och att ändra
uttagningen för de berörda värnpliktiga som då hade en
återstående grundutbildningstid som var 220 dagar eller
längre.
Som skäl för beslutet anförde regeringen dels behov av
besparingar, dels en utvärdering av verksamheten som
visade mindre goda resultat.
Försöken avbröts av regeringen utan riksdagens hörande
och utan att hänsyn togs till de berörda värnpliktiga, de
anställda på förbanden eller till synpunkter från
värnpliktsverket. Vi anser att ett sådant handlingssätt är
oacceptabelt. Anständigheten hade krävt rådrum och goda
övergångsmöjligheter.
Vi förutsätter att förhållandet mellan utbildningstidens
längd och utbildningens mål och innehåll i framtiden blir
avgörande för värnpliktsutbildningen och att frågan blir
föremål för beslut när pliktutredningen lämnar sitt förslag.
Försvaret är en angelägenhet för hela folket. Genom
allmän värnplikt och andra pliktlagar garanteras ett
demokratiskt inflytande över, och delaktighet i denna
viktiga verksamhet. Värnpliktslagen föreslås nu ändras så
att endast de värnpliktiga som behövs för försvarsmaktens
krigsorganisation eller fredstida beredskap tas ut till
värnpliktsutbildning. De värnpliktiga som inte tas ut till
utbildning föreslås bli uttagna till en utbildningsreserv. De
ska inte utbildas i fredstid. Regeringsbeslut fordras för att
ändra på detta. I avvaktan på pliktutredningens förslag
godtar vi denna förändring.
Hur en rättvis och lämplig uttagning ska göras studeras
av den sittande pliktutredningen. Propositionens förslag
kan tolkas så att man i utbildningsreserven vill placera dem
som bedöms mindre lämpliga än de som tas ut till
utbildning. Detta blir särskilt tydligt i regeringens
invändningar mot att Lagrådet motsatt sig det föreslagna
fullföljdsförbudet, som skulle hindra den enskilde att
överklaga ett beslut om uttagning till utbildningsreserven.
Här anför regeringen att svårigheter uppstår för en
överinstans att kunna avgöra om en värnpliktig som tagits
ut till utbildningsreserven ska anses lämpligare för en
befattning än den som tagits ut för utbildningen. Vi anser
att utbildningsreserven för alla befattningsgrupper ska
utgöra ett tvärsnitt av de uttagna. Alla i den gruppen ska
kunna svara upp mot de krav som ställs på befattningen.
Annars skulle svårigheter uppstå om situationen skulle bli
sådan att de värnpliktiga i utbildningsreserven behöver
kallas in till utbildning.
Det har under senare år rått oklarhet om hur
uttagningen till olika befattningar i krigsorganisationen för
värnpliktsutbildning kommer att ske. Försvarsministern har
i en tidningsartikel uttalat sig på följande sätt angående
uttagningsprinciper. ''Genom att höja ribban i fysiskt och
mentalt avseende kan vi sålla bort det antal värnpliktiga
som inte behövs på objektiva kriterier.'' Det är en för oss
oacceptabel princip. När plikturedningen avgett sitt
betänkande bör riksdagen ges möjlighet att återkomma till
frågan om hur formerna för en rättvis och lämplig uttagning
skall utformas.
Den nu aktuella omstruktureringen av försvarsmakten
kommer starkt att påverka förutsättningarna för de civila
anställdas möjligheter till yrkesmässig utveckling och
avancemang. Regeringen föreslår i motionen ändring av
värnpliktslagen i samband med ett förslag om utbildning av
värnpliktiga till mobiliserings- och förplägnadsförband.
Konsekvenserna därav blir att ca 1 500
civila tjänster ersätts. Förslaget har utsatts för kritik,
som vi i huvudsak anser berättigad. I kombination med en
ytterst ansträngd ekonomi har frågan tidigare hänskjutits
till pliktutredningen för genomlysning. Underlaget för
diskussionen om de värnpliktigas roll i stödproduktionen,
skulle på grund av propositionens förslag att i fred inte
utbilda alla värnpliktiga, bli helt annorlunda. Behovet av
särskilda förband för förplägnad och mobilisering har inte
heller kunnat styrkas av ÖB på ett övertygande sätt. Under
alla förhållanden är det i strid med andemeningen i
värnpliktslagen att söka besparingar i stödproduktionen
genom överutbildning av värnpliktiga.
Mot denna bakgrund avvisar vi förslaget att organisera
särskilda mobiliserings- och förplägnadsförband.
Pliktutredningens betänkande bör avvaktas innan frågan
om de värnpliktigas roll i stödproduktionen avgörs.
Mot propositionens förslag till ändrad tid för utbildning
av vapenfria värnpliktiga har vi i detta läge inget att
invända. Denna fråga kommer också att behandlas av
pliktutredningen och därefter bli föremål för ny diskussion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värnpliktsutbildningen.
Stockholm den 16 mars 1992
Sture Ericson (s)
Iréne Vestlund (s)
Ingvar Björk (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Christer Skoog (s)
Sven Lundberg (s)
Karin Wegestål (s)
Britt Bohlin (s)
Alf Egnerfors (s)
Owe Andréasson (s)
Bo Forslund (s)
Anita Persson (s)
Åke Selberg (s)
Gunnar Thollander (s)
Martin Nilsson (s)