med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
Säkerhetspolitiken
Det kalla kriget är slut. En dramatisk och positiv ändring
i internationella relationer har inträffat i Europa.
Sovjetunionen är upplöst och Warszawapakten existerar
inte längre. Tillbakadragandet av sovjetiska trupper och
upplösningen av Sovjet har lett till en totalt förändrad
situation i Europa. Mycket kraftig konventionell
nedrustning pågår, liksom kraftig nedrustning av
kärnvapen.
Något reellt militärt hot mot Sverige kan inte längre
redovisas varken av ÖB eller regeringen.
En ny säkerhetsordning för Europa, baserad på
gemensam säkerhet i stället för hot om ömsesidig förintelse,
skrevs under i Paris i november l990. Alla länder i Europa
jämte USA och Kanada har förbundit sig att lösa konflikter
på fredlig väg. Sakligt samarbete och växande ömsesidig
förståelse har kommit att ersätta den tidigare
misstänksamheten och rivaliteten.
Förutsättningarna för fredlig konfliktlösning och fortsatt
kraftig nedrustning är därmed unikt goda, något som
avspeglar sig i NATO:s kraftiga minskningar -- mellan l990
och l99l med l6,2 % -- liksom Tysklands och OSS mycket
kraftiga minskningar som omfattar såväl militärutgifter som
styrkornas numerär.
I propositionen speglas denna utveckling som mycket
positiv utifrån svensk säkerhetspolitisk utgångspunkt. Där
sägs bl.a. att det överraskande storanfallet mot
Centraleuropa numera är avskrivet, att Natos och västs
minskade militärutgifter kommer att bestå och följas av
ytterligare nedskärningar. Där framhålls också att
Rysslands möjligheter att attackera Sverige från hav eller
över land knappast finns längre och att de ryska styrkorna i
norr är otillräckliga för mer omfattande offensiva
operationer.
Att i detta läge realt öka de direkta försvarsanslagen i
Sverige med 7,3 miljarder kronor under fem år och göra
låsningar för mycket kraftigt höjda försvarskostnader
därefter i form av JAS delserie II, nya ubåtar och ytfartyg
och nya stridsvagnar, går på tvärs med utvecklingen i hela
det övriga Europa. Den borgerliga regeringens avvikande
politik i fråga om militära kostnader urholkar arbetet för
gemensam säkerhet och nedrustning och ökar
försvarsutgifterna.
Denna politik väcker förvåning och uppseende i
omvärlden, där Sverige presenteras som ett land som går
mot strömmen i tider av internationell avspänning och
nedrustning.
Regeringen har i propositionen inte kunnat redovisa
några hot som motiverar dessa kraftigt höjda militära
anslag. Att motivera den med instabilitet och osäkerhet är
inte heller godtagbart. Det är svårt att sia om framtiden,
men det minst troliga framtidsscenariot är dock att världen
om 20 år liknar den värld som det nuvarande svenska
försvaret byggs upp för; det kalla kriget.
Det kalla krigets slut gör det möjligt att frigöra enorma
resurser -- pengar, människor och materiel, som fortfarande
är nerplöjda i överdimensionerade militärapparater. Lika
viktigt är att det kan frigöra många människors tankar som
har fjättrats av steril konfrontation.
Det finns emellertid en risk att social oro, etniska och
nationella motsättningar, fattigdom, protektionism,
handelskrig och miljöförstörelse skapar nya oroshärdar och
konfliktrisker i det nya Europa. Men de kan inte mötas med
militära metoder. Ekonomisk utveckling, försvar av
mänskliga rättigheter och miljösatsningar är i stället
instrumenten.
Inom den militära sektorn finns adekvata resurser såväl
inom infrastrukturen som inom den militära forskningen,
katastrofberedskap etc., som kan användas för att skydda,
förbättra och återställa förstörd miljö. Detta har utvecklats
i motion Fö 3l3. I ett läge där en förändring och minskning
av fredsorganisationen genomförs, bör regeringen överväga
hur motionens internationella förslag kan överföras på
Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
En kraftig satsning på uppbyggandet av de
östeuropeiska länderna skulle minska den sociala oron och
därmed minska instabiliteten och de framtida hoten.
Sverige bör därför framöver avsätta ytterligare medel för
uppbyggnaden av de östeuropeiska länderna. Detta bör ges
regeringen till känna.
Däremot finns ingen anledning att realt höja de militära
anslagen. Vår slutsats är att den ekonomiska ramen för det
militära försvaret kan hållas oförändrad i jämförelse med
dagsläget. Riksdagen bör därför avslå propositionens
förslag om en ökning av försvarsramen med 7,3 miljarder
kronor under femårsperioden.
Sverige bör också vara aktiv i att stötta FN i dess nya
kommande roll. Att förebygga regionala konflikter och att
bidra till att de globala miljöhoten avvärjs är nya uppgifter
som FN måste ägna sig åt. Förslagen i Stockholmsinitiativet
''Gemensamt ansvar inför 1990-talet'' och i FN-studien om
hur militära resurser kan användas till civila strävanden för
att skydda miljön, båda tillkomna på svenskt initiativ, måste
förverkligas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det militära försvaret
Den tidigare försvarsplaneringen utgick från hotet om
ett utdraget invasionskrig till följd av en stormaktskonflikt.
Den politiska och säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa
har gjort detta scenario inaktuellt.
Den framtida försvarsplaneringen måste istället utgå
från den nya situation som framförallt de radikalt
förändrade relationerna mellan stormakterna medfört. Det
svenska militära försvaret behöver mot denna bakgrund
inte byggas för att möta stora invasionsstyrkor eller
storangrepp av andra världskrigets format.
Den instabilitet som finns i Sveriges närområde ställer
krav på en ny typ av försvarstänkande. Det bästa sättet att
förhindra att instabiliteten i vårt närområde utvecklas till
reella militära hot är att framförallt kraftfullt stötta den
återuppbyggnad som sker i de f.d. kommunistiska staterna
runt Östersjön.
Det militära svenska försvarets organisation måste utgå
från den nya hotbild som Sverige står inför. Enligt
regeringen och ÖB finns idag inget militärt hot riktat mot
Sverige. Slutsatsen av detta skulle kunna vara att det
militära försvaret därför kan avskaffas. Den instabilitet och
osäkerhet som finns i vårt närområde gör det dock
nödvändigt att upprätthålla ett militärt försvar. Det måste
till skillnad från tidigare ges en ny karaktär.
Scenariot med ett stort invasionsanfall mot Sverige
avfärdas således idag som helt osannolikt. Om den rådande
instabiliteten i vårt närområde skulle medföra snabba
politiska omvälvningar är det andra typer av militära hot
som eventuellt kan komma att riktas mot Sverige.
Den svenska försvarsplaneringen bör framöver utgå från
de förändrade säkerhetspolitiska förhållandena i vårt
närområde och den snabba vapenteknologiska
utvecklingen.
Av detta följer att vår nuvarande militära
försvarsstruktur är föråldrad. I regeringens proposition dras
tyvärr inte de nödvändiga slutsatserna av det nya
säkerhetspolitiska läge som Sverige befinner sig i.
Dimensioneringen av det militära försvaret utgår
fortfarande från tanken om en framtida stormaktskonflikt.
Regeringens förslag om att behålla 16-armébrigader är en
del i detta tänkande.
Även i förslagen om anskaffning av ny utrustning
återspeglas detta föråldrade tänkande. Regeringen vill
fortsätta satsningen på de gamla vapenplattformarna JAS,
ubåtar och stridsvagnar. Detta trots att deras betydelse i en
framtida eventuell konflikt kan förmodas bli ytterligt liten.
Trots att regeringen föreslår att anslagsramen för
försvaret ökas med 7,3 miljarder kronor under
planeringsperioden kommer denna inte att räcka till.
Alltför mycket har förts in inom för små ekonomiska ramar.
Regeringens proposition är därför inte trovärdig. Håller
man fast vid allt det som ingår i regeringens plan kommer
man med största sannolikhet att behöva tillföra väsentligt
mer resurser.
Vi anser det nödvändigt att nu göra en mer långtgående
omstrukturering av den föråldrade fredsorganisationen.
Antalet brigader inom armén bör i en första omgång
minskas till 13. Beredskap bör finnas för ytterligare
minskning av antalet armébrigader under slutet av
planeringsperioden. Marinen och flygvapnet bör också
minskas något mer än vad regeringen föreslagit.
Vi vill också se en modell där den militära
fredsorganisationen minskas för att ge plats för satsningar
på det civila försvaret och en aktivare säkerhetspolitik.
Omstruktureringen bör inriktas mot ett ''lättare''
försvarssystem. Fler och mindre försvarsenheter med bättre
teknik vore på längre sikt önskvärt.
Propositionens förslag om inköp av nya stridsvagnar,
inköp av ubåtar och utveckling av ubåt 2000 samt inköp av
140 JAS-plan låser fast oss vid det gamla
plattformsförsvaret. Mot bakgrund av den
säkerhetspolitiska och den tekniska utvecklingen inom det
militära området är det ytterst tveksamt om detta är riktiga
satsningar.
Stridsvagnar
Förslaget om att importera nya stridsvagnar utgår från
föreställningen om en stormaktskonflikt och storanfall. Vad
stridsvagnarna skulle användas till i en framtida eventuell
konflikt är mycket oklart. Erfarenheterna från Gulf-kriget
visar dessutom att denna vapenplattform har mycket svårt
att hävda sig mot den nya robot-tekniken. Enligt uppgift
skulle de planerade stridsvagnsinköpen kosta 6--9 miljarder
kronor.
Propositionens förslag om inköp av nya stridsvagnar bör
därför avvisas.
Ubåtar m.m.
Regeringens förslag om att upprätthålla en ubåtsflotta
med 12 ubåtar bygger också på det gamla
försvarstänkandet. Dessa stora och dyra båtar har en
begränsad användning. Deras uppgifter kan idag skötas på
annat sätt. Riksdagen bör därför uttala att nyinköp av
ubåtar avvisas och att inga utvecklingspengar bör ges till
ubåt 2000.
Mot bakgrund av den förändrade militära situationen i
Östersjöområdet kan sex robotbåtar läggas i depå och
behöver således inte moderniseras.
Detta innebär en besparing på minst 2 miljarder kronor.
Robotar
Det finns andra system som är bättre anpassade till de
eventuella hot Sverige kan ställas inför i framtiden. Ett
utvecklat försvar med tekniskt avancerade robotar har
många fördelar jämfört med de gamla vapenplattformarna.
Ett robotförsvar möjliggör ett mer decentraliserat
försvar. Försvarsenheterna kan göras mindre och spridas ut
vilket försvårar för en eventuell fiende att snabbt slå ut vårt
försvar.
Vi hyser dessutom oro för att regeringens satsning på
vapenplattformar kan komma att tränga ut de mer flexibla
och kostnadseffektiva robotsystemen.
Ett utvecklat svenskt robotförsvar ökar möjligheterna
att försvara oss mot nya högteknologiska vapen.
Vi ställer oss därför i princip positiva till utvecklingen av
luftvärnsroboten Bamse. Det ekonomiska utvecklingsstöd
som regeringen föreslagit får dock inte låsa oss för en
framtida beställning av luftvärnsroboten Bamse. När
beställning av luftvärnsrobotar ska ske måste ekonomi och
tekniska kvalifikationer hos det svenska och andra på den
internationella vapenmarknaden tillgängliga robotsystem
jämföras. Utgångspunkten för en beställning skall vara att
till billigaste kostnad få det mest avancerade robotsystemet.
Detta bör ges regeringen till känna.
Teknikutvecklingsfaktorn
Krigsmaterielinköpen bör kompenseras med inflationen
men inte med ett generellt högre påslag, såsom regeringen
föreslår. Den så kallade teknikutvecklingsfaktorn om 2,8
miljarder kronor under femårsperioden avvisas därför.
Förutom att förslaget är inflationsdrivande och innebär
automatiskt uppräknande av statsutgifterna medför den att
en nödvändig omställning skjuts på framtiden. Regeringens
förslag bör därför avvisas.
JAS
I propositionen redovisas att förseningarna och
fördyringarna är avsevärda för JAS-projektet. Fram till den
l/7 l992 beräknas endast 600 av behövliga 2 200
provflygningar vara genomförda:
Det ekonomiska och tidsmässiga läget inom projektet
hos industrigruppen JAS är ansträngt. De verkliga
upparbetade kostnaderna för typarbetet överstiger de
förkalkylerade kostnaderna samtidigt som betydande
förseningar föreligger. Industrins kostnader för att
genomföra projektet kommer att överskrida förkalkylerad
slutkostnad med miljardbelopp.
Kostnadsbedömningen om 57,8 miljarder kronor i
prisläge februari l99l grundar sig på delserierna 1 och 2, dvs.
l40 flygplan till år 2002 samt utvecklingen av JAS 39B.
Därutöver framhålls i propositionen: ''Fortsatta
flygplansleveranser efter delserie 2 förutsätts.''
Enligt ÖB bör JAS produceras i minst 300 exemplar för
att löna sig. Dvs. det är minst 300 plan och inte bara l40
flygplan som måste beställas, något som riksdagen inte
informerats om och inte beslutat. Vid ett beslut om delserie
II av JAS utan förbehåll binder sig riksdagen således inte
bara för de redovisade 57,8 miljarder kronorna utan för
väsentligt högre kostnader.
Propositionen redovisar också att det enligt föreliggande
offerter krävs ytterligare resurser till JAS, som bl.a. skall
tas via intecknande av medel för perioden 1992--1997 och
via en eventuell export, något som är mycket ovisst.
Enligt propositionen var ca 3 300 personer sysselsatta
med JAS-projektet år 1991. Sysselsättningsskäl får dock
aldrig vara orsak till stora militära satsningar. Men då det
ofta har använts som ett av skälen för fortsatt militär
flygplansproduktion kan det vara på sin plats att redovisa
vad de arbetsmarknadspolitiska kostnaderna skulle vara för
alla de 3 300 anställda vid JAS-projektet om detta avbryts.
Om man godtar regeringens kostnadsberäkning för l40
JAS-plan = ca 60 miljarder kronor, blir kostnaden per
anställd och år l 000 000 kronor.
Väljer man arbetsmarknadsutbildning kostar det per
individ 200 000/år, dvs. 660 milj.kr. för 3 300 personer.
Ett annat argument som använts är de stora spin-off-
effekterna. Det är sannolikt att den militära
flygplansutvecklingen ger en del spin-off-effekter, särskilt
då för den civila flygplansutvecklingen, men generellt sett
är forskarna tämligen eniga om att direkt civil satsning ger
avsevärt större effekter än att gå omvägen över militär
verksamhet.
När JAS-beslutet togs under den borgerliga regeringen
l982 sa socialdemokratin nej; förslaget vilade på bristfälligt
underlag. Socialdemokratin krävde att utöver vad som från
tekniska, ekonomiska och kommersiella synpunkter skulle
ingå i ett avtal som är godtagbart från statsmakterna borde
följande villkor gälla för JAS:Inga löften om framtida
anslagsökningar för försvarsmakten får ske.JAS skall
hålla sig inom 24,9 miljarder kronor i prisläge febr l98l, fram
till sekelskiftet.Om allvarliga problem uppstår måste
staten ha rätt att avbryta projektet. Industrin måste ta en
inte oväsentlig ekonomisk risk.Något nytt projekt för
utveckling av flygplan är inte aktuellt efter JAS. Industrin
måste därför inrikta sig mot i huvudsak civil produktion.
Skulle det vara möjligt med hänsyn till den militärpolitiska
situationen i vår omvärld att genomföra en nedrustning får
också JAS givetvis omprövas.
I den socialdemokratiska propositionen l983, då JAS
accepterades, skedde det med åberopande av dessa
förutsättningar.
När riksdagen beslöt att satsa på JAS-projektet l982
beskrevs det som ett litet, billigt svenskt alternativ till dyra
utländska stridsflygplan. Sedan dess har kostnaderna ökat
drastiskt. Industrigruppen har begärt ett 50 % högre pris än
tidigare avtalat för att bygga delserie 2. Men i avtalet mellan
staten och industrigruppen från l982 finns ett ''takpris'' som
inte får överskridas för delserie 2. Den första delserien om
30 plan skall enligt avtalet levereras till ett fast pris. Om
detta kommer att ske i enlighet med uppgjort kontrakt
återstår att se.
Industrigruppen JAS har inte uppfyllt villkoren i
kontraktet och projektet har redan vida överstigit de
kostnadsramar som avtalats.
Också när det gäller detta stora militära projekt innebär
regeringens politik att Sverige tar beslut som starkt skiljer
sig från världen i övrigt. I flera länder avbryts sådana
projekt med hänvisning till den nya säkerhetspolitiska
situationen. I stället livstidsförlängs de flygsystem man har.
USA, Tyskland och Israel är länder som stoppat stora nya
flygplansprojekt.
Sveriges flygvapen, som är ett av Europas största och
starkaste, består i dag huvudsakligen av Viggenplan, som
enligt teknisk expertis kan förlängas och användas långt
fram på 2000-talet. På samma sätt som Viggens teknik nu
förs in i Draken, borde Viggen kunna livstidsförlängas
genom att den nyare teknik som JAS-planet har, införs vid
den pågående modifieringen av Viggenplanen. Den sista
Viggen levererades så sent som sommaren l990. Vi
ifrågasätter behovet av att nu köpa nya plan utöver de 30
JAS-plan som redan beställts.
Vi finner det såväl samhällsekonomiskt som
försvarsekonomiskt oacceptabelt att återigen skrota fullt
användbara flygplan. Enligt DN-debatt l2/l2 l990 hävdar en
av riksdagens kunnigaste försvarspolitiker att om vi ''avstår
från att återigen skrota fullt användbara maskiner sjunker
behovet av JAS-flygplan fram till sekelskiftet från de l40
flygplanen till omkring 80. Därefter behövs en fortsatt
tillförsel av omkring l2 plan per år i stället för l8.''
Vi hävdar att denna tillförsel inte behövs. Genom att
avstå från att skrota fullt användbara flygplan och inte
ersätta dem med nya, dröjer det ända till år 20l5 innan
Sveriges flygvapen är nere i l20 plan. Det motsvarar det
antal plan som Norge, Österrike och Finland tillsammans
har. Lägger man till de redan beställda 30 JAS-planen,
behövs inga ytterligare nya plan förrän några år senare.
I stället bör det utredas vad en livstidsförlängning av
Viggen innebär i form av kostnader och livslängd. Detta bör
ges regeringen till känna.
Genom de satsningar som staten gjort på civil
flygindustri är idag SAAB marknadsledande i Europa på
mindre passagerarplan och har 2/3-delar av marknaden.
Den civila flygsektorn har inneliggande order på över 30
miljarder kronor och sysselsätter över hälften av SAAB:s
anställda. Enligt SAAB är nu den civila flygindustrin så stor
(55 %) och väletablerad att den kan överleva utan stöd från
den militära flygtillverkningen.
Till detta kommer att det inte kan anses försvarbart att
fortsätta med ett miljardslukande JAS-projekt i ett läge, när
det generella välfärdssystemet kraftigt försämras och när
kvalitén skärs ner inom barnomsorg, äldreomsorg,
vuxenutbildning och sjukvård.
Beslut om fortsatt stora vapenprojekt skulle ge en
felaktig signal till omvärlden att Sverige inte tänker delta i
den freds- och avspänningsprocess som pågår. Signalen från
Sverige bör i stället vara att inte låsa fast stora resurser för
lång tid framöver i ett militärprojekt, som tillkommit under
det kalla krigets period.
Vi säger inte nej till ett flygvapen. Ett kvalificerat sådant
finns till långt fram på 2000-talet, som vi också redovisat i
motionen. Men vi säger nej till ett miljardslukande
flygprojekt, som varken säkerhetspolitiskt eller
samhällsekonomiskt kan motiveras.
Vi säger därför nej till delserie två av JAS.
Vapenexport
Som framgår av propositionen är
krigsmaterielexportutredningens betänkande för
närvarande föremål för övervägande inom
regeringskansliet. Regeringen avser att senare i år
återkomma till riksdagen med förslag till ny lag på
krigsmaterielområdet. Mot bakgrund härav vill vi nu nöja
oss med att markera vår principiella hållning, men avser att
återkomma med en eventuell motion då proposition
föreligger.
Lagen om utförsel av krigsmateriel bör skärpas.
Erfarenheterna från exempelvis händelserna i Jugoslavien
och Mellersta Östern bekräftar behovet av såväl kraftig
skärpning av svensk lagstiftning som internationell kontroll
av all vapenöverföring.
Vidare bör svensk försvarsindustri försäkra sig om att
svensk lagstiftning kan efterlevas vid försvarsindustriellt
samarbete med andra länder. Villkoren för detta bör
lagfästas.
Regeringen bör i sin kommande proposition till
riksdagen framlägga förslag härom.
Civilförsvaret
Säkerhet och försvar är inte enbart en fråga om militär
styrka. Vi har i motionens inledning pekat på vikten av ett
aktivt utrikespolitiskt agerande. En annan viktig del i
totalförsvaret för att värna vårt oberoende är civilförsvaret.
Propositionen är här mycket svag. Regeringens politik går
ut på att begränsa det civila försvarets uppgifter. Det är
anmärkningsvärt mot bakgrund av de kunskaper om det
civila samhällets sårbarhet som vunnits under 1980-talet.
Civilförsvaret måste stärkas för att kunna möta civila hot
och katastrofer.
Hela kommunaliseringen av civilförsvaret äventyras av
regeringens bristande intresse. Kommunerna åläggs
uppgifter utan rimlig kompensation. Ledningscentralerna
ska få 80 % i statsbidrag, men till exempel
reservaggregaten, där behovet uppskattas till 1 miljard
kronor, får endast 90 miljoner kronor i stöd. Tillspetsat kan
det uttryckas som att regeringen satsar på ledning men inte
folkets överlevnad. Det behövs en rejäl satsning på
kommunernas praktiskt civila beredskap.
Bristen i propositionen måste omedelbart rättas till.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med
förslag till förbättringar och vidareutveckling av det civila
försvaret. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett ytterligare tecken på regeringens prioriteringar är att
frivilligorganisationerna på den militära sidan får ett
kraftigt ökat stöd (F7-anslaget). Detta trots att
organisationerna minskar i medlemsantal och verksamhet.
Fredsorganisationerna däremot har till och med fått ett
minskat anslag (Utrikesdep F3-anslag). Det finns inga skäl
att behandla de militära frivilligorganisationerna
annorlunda.
Arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenser
Regeringens proposition innebär en neddragning av
fredsorganisationen. Detta kommer naturligtvis att få
arbetsmarknadspolitiska konsekvenser. Såväl civilanställda
som militärt anställda kommer att mista sina arbeten.
Dessutom är det inte osannolikt att ytterligare ett antal
näringar som baseras på den militära närvaron också
kommer att drabbas. Vårt förslag grundar sig på
neddragning av ytterligare tre brigader samt en mer
begränsad försvarsindustriell produktion varför problemen
kan antas bli än större.
Vår principiella utgångspunkt är dock att det aldrig får
vara arbetsmarknadspolitiska skäl som styr
försvarspolitiken. Ytterligare ett skäl till detta är att de
arbetstillfällen som skapas av militär verksamhet är extremt
dyra. Om man i stället satsar samma mängd resurser på civil
produktion av varor och tjänster får man ut ett betydligt
större antal jobb.
Det är av största vikt att orter med ett starkt beroende av
militär verksamhet ges ett kraftigt stöd för omstrukturering.
Om detta finns inga förslag i propositionen. Inte heller vid
presentationen av propositionen uppvisades något program
för omställningsåtgärder i de regioner som drabbas hårdast.
Vår tolkning är att regeringen här står utan idéer eller
lösningar.
Vi anser det nödvändigt att i dagens lågkonjunktur ge ett
generellt stöd till de regioner som drabbas av
regementsnedläggningar. Beredskap bör också finnas att
med arbetsmarknads- och näringspolitiska åtgärder kunna
utveckla näringslivsstrukturen på de orter och i de regioner
som framöver kan påverkas av neddragningarna i
försvarsorganisationen.
Resurserna för detta bör kanaliseras på sedvanligt sätt
via AMS, utvecklingsfonder, lokala utvecklingsbolag,
kommuner, landsting etc. Detta bör ges regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen beslutar om en oförändrad ekonomisk
ram för det militära försvaret l992--1997,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraftigt förstärkta civila
satsningar för att minska instabiliteten och den sociala oron
i de östeuropeiska staterna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur militära resurser kan
användas för att rädda och återställa miljön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till FN:s nya uppgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av omstrukturering av
det militära försvarets fredsorganisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för inköp av nya
stridsvagnar, en besparing på 6--9 miljarder kronor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för nya inköp av ubåtar och
stopp för stöd till utveckling av nya ubåtstyper samt att sex
robotbåtar läggs i depå och ej moderniseras, en besparing
på minst 2 miljarder kronor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av robotförsvar,
9. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om
automatisk uppräkning av anslaget till krigsmateriel utöver
inflation om 2,8 miljarder kronor,
l0. att riksdagen beslutar säga nej till delserie två av JAS-
projektet, dvs. att denna delserie ej skall upphandlas,
ll. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
utredning om livstidsförlängning av Viggen,
l2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt vapenexportlagstiftning
och regler vid försvarsindustriellt samarbete,
l3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra och
vidareutveckla det civila försvaret,
l4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att underlätta
omställningsprocessen inom den militära
fredsorganisationen.
Stockholm den l6 mars l992
Margareta Winberg (s)
Maj Britt Theorin (s)
Torgny Larsson (s)
Berndt Ekholm (s)
Kent Carlsson (s)
Martin Nilsson (s)