I miljörapporten ''State of the World -91'', som tagits
fram av World Watch Institute, slås fast att militären är en
av världens största miljöförstörare. Militären befinner sig ''i
krig med miljön''. Mot bakgrund av detta är det märkligt att
den svenska militärens roll som miljöförstörare har
uppmärksammats så lite. Några av de allvarligaste
problemen gäller utsläpp från militära flygplan, avfall vid
övningsskjutning, buller samt de problem som
sammanhänger med destruktion av ammunition.
Flygbränsle
Försvaret förbrukar ca 25 % av allt flygbränsle i landet
och svarar därmed för en mycket stor del av flygets samlade
utsläpp. Trots detta undantas det militära flyget från de
miljöavgifter för utsläppta avgaser som gäller civilflyget.
Detta är inte rimligt. Regelsystemet bör stimulera till
minskade utsläpp även från militärflyget.
Av det samlade spill på mellan 800 och 900 ton som
årligen uppstår vid hantering och transporter av flygbränsle
står militären för hela 90 % (enligt en studie vid Institutet
för vatten- och luftvårdsforskning).
Metaller
Övningsskjutningar leder till utsläpp av sprängämnen
och metallskrot i naturen. Metaller som koppar och bly
släpps ut i stora mängder. Hur mycket som släpps ut årligen
redovisas inte. Sådana uppgifter borde vara möjliga att ta
fram, eftersom det finns noggranna uppgifter över
ammunitionsförbrukningen. Vid studier som gjorts vid den
norska försvarskommissionen 1991, visade det sig att så
mycket som en tredjedel av hela Norges blyutsläpp härrör
från militära skjutövningar.
Buller
Vid militärens flygningar uppstår ett mycket kraftigt
buller. Detta är ett problem som kommer att förvärras
ytterligare när JAS-flygplanet tas i drift. (JAS bullrar mer
än Viggen.) Om JAS-planen placeras ut på flottiljerna
kommer enligt modellstudier över 70.000 människor att
hamna inom bullerstörda områden. Som exempel kan
nämnas att hela Uppsala och stora delar av Luleå kommer
att drabbas av buller som vida överstiger de gränsvärden
som gäller vid nyproduktion av bostäder.
Destruktion
Öppen destruktion av gammal ammunition sker främst
på Trängslets skjutfält i Älvdalen. Av den ammunition som
i fjol destruerades i Sverige genom sprängning kom ca
hälften från Tyskland. I Tyskland är det, av miljöskäl, svårt
att destruera ammunition. Ingen svensk myndighet har
kontroll över vad destrueringen av hundratals ton
ammunition i Älvdalen får för miljökonsekvenser. På
naturvårdsverket i Stockholm uppger man att man inte vet
vilka egentliga miljökonsekvenser verksamheten för med
sig. Klart är att bullerproblemen uppmärksammats.
Destruktion av ammunition är nödvändig -- och positiv
då orsakerna är militär nedrustning och förstöring av
överflödiga vapen -- men man måste se till att denna
verksamhet sker under miljömässigt acceptabla former.
Inom Swedish Ordnance planeras nu för en ny modern
destruktionsanläggning som kan vara klar att tas i drift inom
ett par, tre år. Fram till att denna nya anläggning är klar bör
destruktion av i vart fall utländsk ammunition stoppas.
Öppen destruktion genom sprängning bör inte tillåtas alls.
Utredning nödvändig
Militärens miljöförstöring måste dokumenteras på ett
genomgripande sätt. Regeringen måste ta initiativ till att en
utredning lik den man gjort i Norge genomförs. En
grundläggande genomgång bör göras av de
miljökonsekvenser som den svenska militära verksamheten
för med sig. Utredningen bör också komma med konkreta
förslag som syftar till att minska den pågående
miljöförstöringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning med syfte att
kartlägga militärens miljöförstöring,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att också den militära
flygverksamheten skall erlägga miljöavgifter,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avvakta med destruktion av
importerad ammunition till dess att en ur miljösynpunkt
säker anläggning står klar samt att omedelbart stoppa all
öppen destruktion.
Stockholm den 22 januari 1992
Gudrun Schyman (v)
Jan Jennehag (v)
Bertil Måbrink (v)
Björn Samuelson (v)
Bengt Hurtig (v)