Under våren skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut.
I rådande ekonomiska läge och med hänsyn till den
väsentligt förändrade och minskade hotbilden i vår omvärld
kan vi för första gången i modern tid avstå från stora påslag
till försvaret. När vård och omsorg måste rationaliseras,
vilket skett under en följd av år, är det bra att vi nu kan ställa
liknande krav på den samhällssektor, som drar cirka 35 av
den samlade statsbudgetens 481 miljarder.
Ett försvarsbeslut måste självfallet grundas på en
säkerhetspolitisk bedömning. Bara när denna bedömning
görs likvärdig mellan två orter bör andra bevekelsegrunder
spela någon roll. Den s.k. LEMO-utredningen föreslog i sitt
delbetänkande, rörande organisationen av militärområden,
att Norrlands två MO slås samman. Skälet var besparing. I
ett kortfattat förslag om lokalisering av milostaben
föreslogs Boden. Där angavs också att kostnaderna för de
båda alternativen, Boden och Östersund, i fredstid var
likvärdiga. ÖB har i sitt remissvar på LEMO-utredningen
argumenterat för en fyrmilolösning, det vill säga ett
bibehållande av både Östersund och Boden.
Vi anser att, därest en tremilolösning kommer till stånd
och ekonomiska skäl talar för det, lokaliseringsorten för
milostaben i Norrland bör vara Östersund. Våra skäl är
följande:Enligt militära bedömare torde, vid ett militärt
angrepp mot Sverige, östra Svealand och angränsande
områden vara mest utsatta. Den operativa ledningen kan
härvid med fördel och säkert utövas från en lokalisering i
Norrlands inland. Betydelsen av en tillbakadragen ledning
med god överblick av operationsområdet har av erfarenhet
den senaste tiden visat sig framgångsrik.Det militära
försvaret av Norrland måste bygga på en väl fungerande
totalförsvarssamverkan över hela fältet. En samlokalisering
av militär- och civilbefälhavare i Norrlands inland ger bäst
förutsättningar för hela totalförsvaret i Norrland.
Den säkerhetspolitiska bedömningen talar således enligt
vår mening för Östersund. Härutöver finns ett antal andra
motiv:Östersund har goda förutsättningar för en
långsiktig försörjning av armé-och flygofficerare och
förvaltningsutbildade officerare. Möjlighet att rekrytera
officerare ur marinen bedöms som goda eftersom
Östersund är en attraktiv bostadsort.Genom milostaben
får Förvaltningshögskolan i Östersund tillgång till
kvalificerad personal för utbildningsverksamhet. Denna
koppling mellan milostab och Förvaltningshögskola var av
stor betydelse när riksdagen beslutade att lokalisera skolan
till Östersund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i den nya
militärområdesorganisationen lokalisera milostaben i
Norrland till Östersund.
Stockholm den 24 januari 1992
Margareta Winberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Berit Andnor (s)