Mycket i Nordens och Sveriges historia kretsar kring
deras fästningar. Det gäller inte minst fästningarna i västra
Skandinavien. Från Akershus fästning i Norge, byggd
omkring år 1300, till Varbergs fästning i Halland uppförd på
1200-talet, finns sammanlagt 7 fästningar, som i dag inte har
några större militärpolitiska värden, men väl turistiska. I
Bohuslän är Carlstens fästning i Marstrand och Bohus
fästning i Kungälv uppskattade och välbesökta mål för både
turister och besökare boende i närregionen.
Som fallet är med många kulturhistoriska byggnader i
landet, uppvisar även fästningarna olika grader av förfall.
Det är en kombination av olämpliga lagningsmetoder (t ex
cementbruk i stället för kalkbruk), allmänt slitage och
påverkan av väder och vind, som gör att en del av dessa
anläggningar snarast måste ses över innan skadorna blir
alltför allvarliga.
Förhållandet har observerats av
fortifikationsförvaltningen som i en rapport till
försvarsstaben varnat för ökande grad av förfall om inte
snara åtgärder sätts in. Bakom rapporten ligger också att
försvaret inte har råd att underhålla fästningarna. Dessa är
för övrigt statliga byggnadsminnen varav följer ansvar för
riksantikvarieämbetet om uppsikt och vård av
anläggningarna.
Iakttagelsen om tillståndet för historiska
försvarsanläggningar gäller i lika grad för många mindre
byggnader, kyrkor, etc, som i tider av ekonomisk snålblåst
får sitt underhåll eftersatt.
Min bedömning är att uppgifter måste tas in landet över
för att ansvariga myndigheter skall få en samlad bild av vad
som behöver göras snabbt samt vilka åtgärder som kan
verka under ett längre tidsperspektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av underhåll av
historiska minnesmärken.