Förslaget i LEMO-utredningens betänkande innebär att det endast blir ett militärområde i Norrland. Beträffande lokalisering av milostaben redovisade utredningen endast översiktligt några motiv för sitt ställningstagande. Det angavs att de fredstida kostnaderna för de båda lokaliseringsalternativen Boden och Östersund är ungefär likvärdiga.
Vid ett militärt angrepp mot Sverige torde östra Svealand med angränsande områden (i bl.a. nedre Norrland) inledningsvis vara mest utsatt. En gränsinvasion i norr förutsätter en i tid utdragen och omfattande uppladdning före ett anfall genom Finland. I båda fallen måste militärbefälhavaren i Norrland inledningsvis dels stödja försvaret av de centrala delarna av landet, dels säkerställa uppladdningen i Norrland.
Denna operativa ledning kan med fördel utövas från en lokalisering i Norrlands inland. Förberedelser för och taktisk ledning av försvarsstrid i Norrbotten kan samtidigt ledas av en militärkommandochef i Boden.
Det militära försvaret av Norrland måste byggas på en väl fungerande totalsamverkan över hela fältet. En samlokalisering av militär- och civilbefälhavare i Norrlands inland ger de bästa förutsättningarna för effekten av hela totalförsvaret i Norrland.
Totalförsvarssamverkan i Norrbotten kan därvid ges en enklare och effektivare struktur genom direkt samordning mellan militärkommando och länsstyrelse.
Operativa ledningsskäl samt samverkan inom totalförsvaret talar således för en lokalisering av milostaben till Östersund, om regeringen beslutar att Norrland skall bestå av endast ett militärområde.
När de fredstida kostnaderna för lokaliseringsalternativen i stort är likvärdiga bör andra faktorer vägas in. En avgörande faktor är möjligheterna att långsiktigt bemanna milostaben med allsidigt kompetent personal. Östersunds garnison ger goda förutsättningar för försörjning av armé- och flygofficerare samt förvaltningsutbildad personal. Möjligheterna att rekrytera officerare ur marinen är goda genom att Östersund betraktas som en attraktiv bostadsort.
I sammanhanget bör beaktas fördelen av kopplingen mellan milostab och förvaltningshögskola i Östersund.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av milostab i Norrland.
Stockholm den 27 januari 1992 Ingrid Hemmingsson (m)