Det som har kallats Sveriges förnämsta industriprojekt
genom tiderna fortsätter. Vänsterpartiet anser att de skäl
som anfördes inför riksdagsbeslutet 1982 var ohållbara
redan vid den tiden. Svenskt försvar har aldrig behövt JAS.
De säkerhetspolitiska förändringarna i Europa har stärkt
denna inställning. Industripolitiska motiv för
samhällsbeställningar av tekniskt avancerade projekt
kommer att finnas även i framtiden. Sådana bör självfallet
gälla nyttigheter som tillgodoser civila behov.
JAS-projektet bör avbrytas snarast. I praktiken kan
detta ske när delserie I levererats. Vänsterpartiet anser att
allt arbete inför delserie II skall avslutas omgående.
Säkerhetspolitisk grund för minskat militärt försvar
De senaste åren har inneburit stora förändringar i den
internationella miljön. För Sveriges del har det
säkerhetspolitiska läget förbättrats grundligt och
långsiktigt. Pågående, och möjliga framtida, konflikter
inom Europa och tidigare Sovjetunionens område ändrar
inte denna bild. Den vidgade klyftan mellan rika och fattiga
länder, liksom militär upprustning i en rad länder i tredje
världen, är en källa till väpnade konfikter som rimligen kan
komma att påverka även oss. Gulf-kriget kan ses som ett
exempel på detta. Svenskt militärt försvar har däremot
ingen funktion i sådana lägen, varken för att hindra att
konflikter uppkommer, eller för att vi ska kunna skydda oss
för verkningarna av dem. Sveriges förmåga att delta i FNs
fredsbevarande styrkor påverkas inte. Den kan bibehållas
intill gränsen för total avrustning.
Det riktas inga militära hot mot Sverige. Att minska den
militära andelen i vårt totalförsvar är då rationellt och i
samklang med de positiva förändringarna i omvärlden. Den
kapacitetshöjning som JAS-systemet innebär i det militära
försvaret behövs helt enkelt inte.
Sysselsättning och teknisk kompetens
Ofta hörs argumentet att landet behöver JAS av
sysselsättningsskäl. Det är inte sant. Flera internationella
studier visar att krigsmaterielindustrin, med sitt stora
kapital behov och sin specialisering, ger färre arbeten än
snart sagt varje annan investering. Att en stor mängd s. k.
spin-off-effekter uppkommer anförs också som värdefullt.
Sådana finns vid varje tillverkning med stort inslag av
grundforskning och tekniskt utvecklingsarbete, och är
naturligtvis inte något specifikt för krigsmateriel industrin.
Koppling mellan militära och civila delar är vanlig inom
den internationella flygindustrin. Det finns få stora
tillverkare av civila flygplan som inte också har haft ett
militärt program. Besked om annulleringar, senareläggning
eller minskning av militära projekt är nu vanliga. En trolig
utveckling är att flygindustrin i många länder kommer att
rationalisera. Flera företag kommer att slås ut. Svensk
flygindustri är framgångsrik på den civila marknaden och
klarar sig utan samhällsstöd i form av militära beställningar.
Industrin i Sverige behöver inte tillverka krigsmateriel
för att utvecklas och överleva. Däremot behöver den
kvalificerade uppdrag i form av stora,
systemsammanhållande projekt. I många fall finns inte
intresse från marknaden. Det är heller inte marknaden som
har beställt JAS. Samhällsbeställningar inom t. ex.
miljöteknik, energiproduktion och kollektiva
transportsystem ger sysselsättning, tillgodoser eftersatta
behov och säkrar teknisk industri på ett bättre sätt än JAS-
projektet. Export av sådana nyttigheter skulle dessutom
inte, till skillnad från krigsmaterielexport, behöva särskilt
tillstånd.
Ekonomiska argument
Anslagen till militärt försvar minskar i Europa och i
övriga länder som är intressanta i vår säkerhetspolitiska
analys. Realt sett minskande försvarsanslag blir en logisk
följd även för vår del. I en krympande försvarsekomomi
finns det inte plats för ett så dyrt system som JAS.
Välfärdssystemet urholkas. Regeringen fullföljer sina
hot att minska de offentliga utgifterna. Kvalitén skärs ner på
praktiskt taget alla områden. Att samtidigt anslå flera
miljarder kronor varje budgetår under decennier framåt till
nya vapensystem är enligt vår syn exempel på en djupt
felaktig resursfördelning. Argumentet att det inte går att
byta kvalificerat tekniskt forskningsarbete och industriell
kapacitet mot insatser inom t. ex. vård, utbildning och
kultur håller bara i ett kort perspektiv. På sikt är det fråga
om vilket samhälle vi vill ha, och åt vilket håll vi vill att
människors skaparkraft skall riktas. I det perspektivet har
varje krona en alternativ användning.
Vi har inte råd med JAS. Det gäller såväl försvaret som
samhällsekonomin i stort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avveckla JAS-projektet efter
det att delserie I färdigställts.
Stockholm den 24 januari 1992
Jan Jennehag (v)
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Johan Lönnroth (v)