I motionen föreslås att regeringen ger försvarsdepartementet uppdrag att undersöka möjligheten att använda militära resurser till civila ändamål.
En aktuell fråga är debatten om storleken och nödvändigheten av det svenska försvaret. Att frågan uppstått är väl att betrakta som naturligt då gemene man efter Sovjetunionens sönderfall har svårt att i vår närhet identifiera en fiende som har motiv och nödvändiga resurser att anfalla Sverige. I samband med sådana diskussioner förs ofta tanken fram om ökat användande av militära resurser till civila uppgifter, en tanke som vid analys kanske inte alls är så felaktig om man beaktar att de militära utgifterna upptar en betydande del av samhällets allt knappare resurser. Samtidigt skulle man få starka skäl som ytterligare motiverade försvarsanslagen.
Några förslag till underlag för en fortsatt diskussion i frågan kunde vara att man använde värnpliktiga MP till assistans åt civil polis vid stora idrottsevenemang och därigenom avlastade polisen de extra utgifter i form av övertidsuttag som sådana brukar medföra. Fjällräddningen skulle kunna använda sig i större omfattning av militär personal och av försvarets bandvagnar. Använda sig av civilförsvarets och militär sjukvårdspersonal för utbildning i första hjälp på gymnasienivå vilket säkert kan rädda liv vid olycksfall och större olyckor. Man kan använda sig av värnpliktiga som hjälp vid miljöolyckor och vid brandförsvaret. Det torde finnas en uppsjö av bra uppslag till civilt/militärt sambruk av materiel och resurser i fredstid och därför önskar undertecknad att detta beaktas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att utröna vilka besparingar och vilket tillskott ett utvidgat civilt och militärt sambruk av militära resurser i samhällets tjänst i fredstid skulle kunna medföra.
Stockholm den 21 januari 1992 Robert Jousma (nyd)