En historisk vändpunkt har inträffat i Europa. Det kalla
kriget är över. En totalt förändrad situation råder nu i
Europa. Warszawapakten liksom Sovjetunionen är upplöst.
Alla de f.d. sovjetiska trupperna dras bort från Europa.
Mycket kraftig konventionell nedrustning pågår; också
kärnvapen nedrustas kraftigt. Något militärt hot kan inte
längre redovisas mot Sverige. Land efter land stoppar nu
sina stora militärprojekt.
Det största nedrustningsavtalet någonsin om
konventionella vapen skrevs under i Paris i november l990.
Ensidig nedrustning genomförs därtill i de flesta länderna i
Europa. Endast Sverige förutom Turkiet aviserar höjda
försvarskostnader.
I praktiken är ett överraskande anfall från f.d. Sovjet
inte längre möjligt mot Västeuropa.
Också kärnvapnen nedrustas. Genom START-avtalet
sommaren 1991 överenskom Sovjet och USA om en
minskning av de strategiska kärnvapnen med 30 %. De har
därefter båda deklarerat att de skall minska eller dra
tillbaka taktiska kärnvapen, inklusive marina taktiska
kärnvapen. De nya republikerna i f.d. Sovjet har utfäst sig
att följa START-avtalet och utfästelserna om taktiska
kärnvapen.
En ny säkerhetsordning för Europa baserad på
gemensam säkerhet i stället för avskräckning
undertecknades i Paris i november l990. Alla länder i
Europa, USA och Canada förband sig att i framtiden lösa
konflikter på fredlig väg. Sakligt samarbete och ömsesidig
förståelse ersätter nu den tidigare misstänksamheten.
Förutsättningarna för fredlig konfliktlösning och kraftig
nedrustning är därmed unika.
Sveriges säkerhetspolitiska läge har därmed starkt
förbättrats.
Det kalla krigets slut gör det möjligt att frigöra enorma
resurser -- pengar, människor och materiel, som fortfarande
är nerplöjda i överdimensionerade militärapparater. Lika
viktigt är att det kan frigöra många människors tankar som
har fjättrats av steril konfrontation.
Det finns en risk att etniska och nationella
motsättningar, fattigdom, protektionism och handelskrig
skapar en hotande oordning i Europa. Men den kan inte
mötas med militära metoder. Ekonomisk utveckling och
mänskliga rättigheter blir i stället instrumenten.
Sverige har länge spelat en aktiv och pådrivande roll i
internationella nedrustningsförhandlingar. När Europa i
övrigt förbereder sig för och aktivt nedrustar måste
självklart också Sverige ta konsekvenserna av detta.
När JAS-beslutet togs under den borgerliga regeringen
l982 sa socialdemokratin nej; förslaget vilade på bristfälligt
underlag. Socialdemokratin krävde att utöver vad som från
tekniska, ekonomiska och kommersiella synpunkter skulle
ingå i ett avtal som är godtagbart från statsmakterna, borde
följande villkor gälla för JAS:Inga löften om framtida
anslagsökningar för försvarsmakten får ske,JAS skall
hålla sig inom 24,9 miljarder kronor i prisläge februari 1981,
fram till sekelskiftet,Om allvarliga problem uppstår
måste staten ha rätt att avbryta projektet. Industrin måste
ta en inte oväsentlig ekonomisk risk,Något nytt projekt
för utveckling av flygplan är inte aktuellt efter JAS.
Industrin måste därför inrikta sig mot i huvudsak civil
produktion,Skulle det vara möjligt med hänsyn till den
militärpolitiska situationen i vår omvärld att genomföra en
nedrustning får också JAS givetvis omprövas.
I den socialdemokratiska propositionen l983 åberopades
på nytt dessa förutsättningar.
När riksdagen beslöt att satsa på JAS-projektet l982
beskrevs det som ett litet, billigt svenskt alternativ till dyra
utländska stridsflygplan. Sedan dess har kostnaderna ökat
drastiskt såväl på grund av förseningar som haveri.
Industrigruppen har begärt ett 50 % högre pris än tidigare
avtalat för att bygga planen 3l till l40, dvs. delserie 2. Men i
avtalet mellan staten och industrigruppen från l982 finns ett
''takpris'' som inte får överskridas för delserie 2.
JAS-projektet var redan från början ifrågasatt, inte
minst av kostnadsskäl. Det socialdemokratiska
kvinnoförbundet, ungdomsförbundet och de kristna
socialdemokraterna har från början vänt sig emot JAS och
varnat för att JAS skulle bli en gökunge i försvarets bo.
JAS har inte uppfyllt villkoren i kontraktet i fråga om
utformning, prestanda, utprovning eller tidsramar och har
vida överstigit de kostnadsramar som givits. En slutsumma
på minst 60 miljarder kronor -- enligt vissa försvarspolitiskt
sakkunniga snarare 200 miljarder kronor -- bedöms
projektet komma att kosta.
I den första delserien skall industrigruppen leverera 30
plan till ett fast pris. Huruvida detta kommer att kunna ske
i enlighet med uppgjort kontrakt återstår att se. För den
andra delserien om ll0 plan har ännu inga beslut fattats av
riksdagen.
Enligt försvarspropositionen 1991 är förseningarna i
typarbetet avsevärda och kostnadsökningarna betydande
för delserie två. Utskottet konstaterade att förseningen är
allvarlig och leder till stora kostnadsökningar. Enligt
utskottet var det oklart hur fördyringarna skall fördelas
mellan leverantör och kund vid en ev produktion efter de
första 30 planen.
Vi menar att riksdagen nu måtte besluta att delserie två
av JAS inte beställs.
Runt om i världen stoppas nu en rad stora militära
projekt.
Den 7 januari l991 stoppade den amerikanska
regeringen det största flygplansprojektet någonsin,
attackplanet Al2 som beräknats kosta 57 miljarder dollar.
Försvarsminister Dick Cheney angav bl.a. som skäl att
industrin inte klarat vare sig utformning, utveckling,
produktion och sammansättning eller prov av planen inom
vad som stipulerats i kontraktet. Också Tyskland har
beslutat att stoppa sitt planerade flygplansprojekt.
Kan USA och Tyskland stoppa sina flygplansprojekt
med hänvisning bl.a. till den nya säkerhetspolitiska
situationen så borde också Sverige kunna göra det.
Fortsatt stora investeringar i form av fullföljandet av
JAS-projektet begränsar därtill den politiska
handlingsfriheten och försvårar en anpassning av
säkerhetspolitiken.
Sveriges flygvapen består i dag till huvuddelen av
Viggenplan, som kan användas under lång tid framöver.
Den senaste jakt-Viggen levererades i juni l990. Sverige har
jämfört med de flesta länder i Europa ett mycket starkt
flygvapen. På samma sätt som Viggens teknik nu förs in i
Draken, som på det sättet livstidsförlängs, borde Viggen
kunna livstidsförlängas genom att den nyare teknik som
JAS-planet har, förs in vid den pågående modifieringen av
Viggenplanen.
Flera länder väljer i dag att livstidsförlänga de plan de
har i stället för att köpa eller producera nya. En sådan
diskussion bör vi också kunna föra i Sverige. Med tanke på
såväl den mycket kraftiga fördyringen som förseningen av
JAS bör möjligheten att i stället förlänga Viggensystemen
utredas.
Genom de satsningar som staten gjort på civil
flygindustri är i dag SAAB marknadsledande i Europa på
mindre passagerarplan och har 2/3 av marknaden. Den
civila flygsektorn har inneliggande order på över 30
miljarder kronor och sysselsätter 3 600 personer. Enligt
SAAB är nu den civila flygindustrin så stor (55 %) och
väletablerad att den kan överleva utan stöd från den
militära flygtillverkningen.
Till detta kommer att det inte kan anses försvarsbart att
fortsätta med ett miljardslukande JAS-projekt i ett läge, när
det generella välfärdssystemet kraftigt försämras och när
kvalitén skärs ner inom barnomsorg, äldreomsorg,
vuxenutbildning och sjukvård.
Beslut om fortsatt stora vapenprojekt skulle ge en
felaktig signal till omvärlden att Sverige inte litar på freds-
och avspänningsprocessen och inte heller tänker delta i den.
Signalen från Sverige bör i stället vara att inte för lång tid
framöver låsa fast stora resurser i ett militärprojekt, som
tillkommit under det kalla krigets period.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar säga nej till delserie två av JAS-
projektet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
livstidsförlängning av Viggen-systemet utreds.
Stockholm den 23 januari l992
Maj Britt Theorin (s)
Margareta Winberg (s)
Torgny Larsson (s)
Berndt Ekholm (s)
Kent Carlsson (s)
Ulrica Messing (s)