Kustflottan lever sitt eget liv i fredstid. I samband med
kris och incident skall denna fredsorganisation delas upp på
befintliga marinkommandon.
Den nya inriktningen av försvaret grundas på tanken att
krigsförbandsorientera förband, det vill säga lydnads- och
ansvarsförhållandet för förbanden skall vara desamma i
fred och krig. Då är det enligt min mening nödvändigt att
diskutera Kustflottans status i fredstid.
Genom att i enlighet med VI-90-andan underställa
Kustflottan respektive marinkommandochef skapas redan i
fredstid den organisation som blir aktuell vid incident eller
kris.
En sådan förändring leder till en effektivare organisation
och därmed till minskat krångel. Ekonomiska besparingar
uppnås.
Genom att på så sätt förstärka den marina regionala
ledningen fattas besluten i närheten av medborgarna. Det
leder med all säkerhet till ökad tilltro hos medborgarna att
landet kan försvaras.
Det får också till följd att intresset för det frivilliga
försvaret förstärks. Det gedigna arbete som frivilliga
försvarskrafter utför i många olika delar av vårt land måste
utnyttjas och stimuleras.
Genom att krigsförbandsorientera Kustflottan sker en
kraftsamling till aktuella marinkommandon. Det innebär
exempelvis att i kombination med en modern utveckling av
flygvapnet betydelsefulla åtgärder vidtages för att skapa
stabilitet i Östersjöområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att redan i fredstid
krigsförbandsorientera kustflottan.
Stockholm den 22 januari 1992
Karl-Gösta Svenson (m)