Behåll Lv 6 och LvTS i Göteborg
I de planeringsdirektiv försvarsministern under hösten lämnade till överbefälhavaren (ÖB) fanns tydlig markering om att luftförsvarsförmågan skulle prioriteras. Det var därför mycket anmärkningsvärt att ÖB i den kompletterande programplanen lade förslag som skulle ge ett luftförsvar i obalans. Detta gäller såväl omsättningen av luftvärnssystem som föreslagen förändring av luftvärnets grundorganisation.
Det är därför mycket oförklarligt och olyckligt att regeringen i sin proposition vidhållit CA/ÖBs förslag om en förflyttning av Lv 6 i Göteborg till Halmstad och Luftvärnets Tekniska Skola i Göteborg till Östersund.
Göteborgsområdet är ett av landets ur totalförsvarssynvinkel viktigaste strategiska/operativa områden. Områdets närhet till västgötabaserna är ett operativt viktigt förhållande.
Lv 6 kan genom sin nuvarande placering svara mot de högst prioriterade uppgifterna i MBV operativa riktlinjer, nämligen just att snabbt luftskydda Göteborgsområdet och västgötabaserna.
För Göteborgsområdet gäller detta även före mobilisering (dvs. i det högst prioriterade krigsfallet ''strategiskt överfall''), då Lv 6 i nuvarande fredsorganisation kan sätta in luftvärnsförband för att lösa krigsuppgifter. Dessa förband sätts upp av enheter ur pågående grundutbildning alt. repetitionsövning eller av befäl i tjänst.
En tredjedel av luftvärnets totala produktion sker i dag på Lv 6 vars utbildningsanläggningar möjliggör en rationell utbildning.
Genom en samgruppering av LvTS och ett lvregemente skapas gynnsammast möjliga utbildningssituation för såväl värnpliktiga som officerare i teknisk tjänst vid luftvärnet. Samutnyttjande av lärarpersonal, materiel och speciallokaler ger hög och kostnadseffektiv produktion.
Genom en samgruppering av Lv 6 med LvTS och MVG kan också underhåll och materialutnyttjande ske mycket kostnadseffektivt.
Utbildningen i teknisk tjänst vid luftvärnet är mycket materielkrävande, vilket erfordrar lån av krigsmateriel ur mobiliseringsförråd. Omfattningen av desa lån är så stor att återställandet av materielen i samband med mobilisering från ett LvTS i Östersund, på grund av de långa transportsträckorna, i hög grad skulle äventyra mobiliseringen vid en rad luftvärnsförband även i södra och mellersta Sverige.
Eftersom Göteborgsområdet, trots ett vikande arbetsmarknadsläge, är attraktivt kommer förflyttningen av den tekniska skolan till Östersund att medföra ett sannolikt stort bortfall av yrkesofficerare i teknisk tjänst. Huvuddelen av den tekniska personalen vid skolan har redan nu, dvs. några månader efter flyttningsförslagets offentliggörande, erbjudanden om civilt arbete i Göteborg.
Erfarenheterna från den civila sektorn visar att en kompetensuppbyggnad av en ny eller flyttad verksamhet av motsvarande storlek och komplexitet tar 10--15 år. Detta i sin tur kommer att ge en tidsförskjutning på bortåt fem år tills Robotsystem 90 kan ges full krigsanvändbarhet.
Vid befintligt luftvärnssystem Rb 77 (HAWK) sker under 90-talet omsättning av teknikerpersonal, vilket innebär krav på grundutbildning av värnpliktiga tekniker. Lärarpersonalen för denna verksamhet består av fem yrkesofficerare, som nu finns på LvTS. Slutar huvuddelen av dessa äventyras Rb 77-förbandens användbarhet efter mobilisering.
Ett mycket fruktbart samarbete med Ericssons kommer att försvåras. I dag sker samverkan såväl vad gäller marknadsföring för utländska kunder, rekrytering av personal som teknisk kunskap och fördjupning för LvTS personal.
Under planeringen av BAMSE-systemet har Ericssons en väsentlig roll. I motsvarande sammanhang har Ericssons tidigare utnyttjat samarbetsmöjligheterna med såväl Lv 6 som LvTS. Allt talar för att denna möjlighet bör utnyttjas även i det stora och väsentliga BAMSE-projektet.
I en för försvarsmakten mycket osäker omvandlingstid är flyttningen från Göteborg mycket olycklig. I ett framtida försvarsbeslut kan den nu föreslagna arméstrukturen med 16 brigader mycket väl komma att ifrågasättas och förändras. Att då nu göra en förflyttning av ett luftvärnsförband för samlokalisering med ett infanteriförband verkar oövertänkt och minskar handlingsfriheten i framtiden.
De påstådda besparingseffekterna av att flytta Lv 6 till Halmstad och LvTS till Östersund kan uppnås på annat sätt. Infanteriregementena i Västsverige (I 15 och I 16 efter InfOHS beslutade flyttning till Linköping) har vardera utbildningskapacitet för två infbrigader. Samlokalisering av infanteriutbildning torde ge klart ökade besparingar bl.a. genom minskat behov av investeringar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om flyttning av Lv 6 och luftvärnets tekniska skola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de två västsvenska infanteribrigaderna bör sammanföras till endera I 15 eller I 16 så att ett av dessa regementen kan avvecklas.
Stockholm den 13 mars 1992 Erling Bager (fp) Kenth Skårvik (fp) Rune Thorén (c) Elving Andersson (c)