Kommunerna fick fr o m 1987 07 01 överta ansvaret för
civilförsvaret. Det är nu hög tid för dem att organisera
kommunala driftvärn.
Det kommunala driftvärnet skall ha till uppgift att i
krisoch krigslägen säkerställa att kommuninvånarna bl a
har tillgång till friskt vatten genom att försvara de tekniska
förvaltningarnas anläggningar vad avser funktion och
skydd.
I hotbilden mot vårt land ingår under det s k
skymningsläget ett sabotageskede där en motståndare
eftersträvar att genom sabotage och likvidation av
nyckelpersonal starta ett samhällskaos. Syftet är också att
därigenom försvåra en allmän mobilisering.
De statliga verken som t ex Statens Järnvägar,
Postverket, Televerket, Vattenfall m fl -- även de stora
byggföretagen som ingår i byggnads- och
reparationsberedskap (BRB) -- har skyddsnavar under
beredskapstillstånd och krig. De utbildar driftvärn i fredstid
på betald arbetstid. Dessa driftvärn har till uppgift att
skydda skyddsföremål i den storskaliga infrastrukturen
(samhällsbyggnaden), vad avser kommunikation,
energiförsörjning mm.
Vi anser att hemvärnet som organiserades 1940 bör
tillföras kommunala driftvärn med anledning av den
samhällsutveckling som skett sedan dess.
Samhällsförhållandena skiljer sig mycket markant från
förhållandena under andra världskrigets dagar. Vi har byggt
ett samhälle där våra större tätortsbildningar omöjliggör
utrymning av den typ som då var både planerad och möjlig
att genomföra. Kommuninvånarna är av samhällstekniska
skäl låsta till sitt boende även i en krigssituation.
Det var ett betydelsefullt steg att kommunerna tillfördes
ansvaret för civilförsvaret. Tillkomsten av
hemskyddsorganisationen kan till en del ge
kommuninvånarna en känsla av trygghet. Vad som
dessutom erfordras är att kommunerna genom kommunala
driftvärn kan garantera att kommunal service även under
sabotageinverkan i kris- eller krigsläge kan ges
kommuninvånarna och är riskfri att utnyttja.
Varken hemvärnet i övrigt, polisen eller
försvarsplutoner (motsvarande) klarar att utöver ordinarie
uppgifter skydda dessa kommunala anläggningar.
Personalen ingående i dessa organisationer/förband känner
heller inte till de kommunala anläggningarnas uppbyggnad
och/eller funktion. Det är endast kommunens egna
anställda som känner till var de svaga punkterna finns och
därmed bäst kan skydda sina anläggningar. Dessa anställda
har som regel fullgjort värnpliktsutbildning och finns på
plats vid anläggningen. De lämpar sig därför mycket väl för
att ingå som driftvärnsmän i ett kommunalt driftvärn.
Ett kommunalt driftvärn som organiseras och verkar
inom hemvärnets ram och vid sidan av kommunens
räddningstjänst, kan ge kommuninvånarna den
grundtrygghet som erfordras för att man med förtroende
ska kunna leva i kommunen även under kris- och krigsläge.
Som vi ser det är det också viktigt för vårt
värnpliktssystems funktion att familjefäder/motsvarande
som inkallas i olika beredskapsskeden vet om att familjen
kan leva tryggt och att kommunal service fungerar. Detta
för att säkerställa att han vid inkallelse inställer sig vid sitt
krigsförband utan tidsutdräkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att
organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda
viktiga kommunala anläggningar.
Stockholm den 22 januari 1992
Lennart Brunander (c)
Lars Sundin (fp)