Den nyvunna internationella säkerheten vilar på bräcklig grund. Det visar inte minst de aktuella kriserna i Sovjet och Baltikum och kriget i Persiska viken. Vad som än händer kommer området i södra Östersjön att under lång tid vara av säkerhetspolitiskt intresse. Sydsverige är dessutom ett attraktivt område för alla de stater som behöver kust för t.ex. handelstransporter. Planeringen i dag görs för många årtionden framöver och ingen kan förutsäga hur världen då ser ut och vilka hotbilder som finns då. Det är därför med oro som befolkningen i Skåne betraktar framförda hot om nedläggningar och omflyttningar av militära förband och ledningsorgan i regionen.
Förmågan att genomföra ett trovärdigt luft- och markförsvar av Skåne måste behållas och utvecklas i nästa försvarsbeslut. Samtidigt måste försvarsmaktens organisation anpassas dels till ändrade säkerhetspolitiska förutsättningar i närtid, dels till den kärva samhällsekonomi som för närvarande råder.
Nyckelbegrepp i försvarsdebatten är handlingsfrihet och flexibilitet. Den försvarsstruktur som eftersträvas måste ge optimal värnkraft per satsad försvarskrona. Kärnmodellen med tillväxtförmåga tillgodoser dessa krav.
För arméns del utgörs grunden av modernt utrustade brigader med hög utbildningsmässig kvalitet och hög gripbarhet omedelbart efter mobilisering. Dessa brigadförband kompletteras med ''modulförband'' som i fredstid enbart bemannas med nyckelpersonal samt ett begränsat antal värnpliktiga jämte det antal förbandsinstruktörer som oundgängligen behövs för att ge dessa värnpliktiga en militär grundutbildning. Dessa nedväxlade förband kan vid behov successivt växlas upp till fullständiga brigader.
''Skånska Pansarkåren'' är en regional tillämpning av kärnmodellen med tillväxtförmåga. Konkret innebär modellen följande:
För att erhålla samstämmighet mellan krigs- och fredsorganisationen bör fördelningschefen, som leder brigadförbanden i krig, även leda den övergripande verksamheten i fredstid. En ny myndighet ''Skånska Pansarkåren'' med fördelningschefen som myndighetschef får det övergripande ansvaret för krigsplanläggning, krigsförbandsproduktion och administration i Skåne. Personalen vid de tre skånska pansarregementena P 2, P 6 och P 7 sammanförs till en gemensam personalkår.
I Skåne produceras en modern pansarbrigad och två modulförband. Myndigheten ''Skånska Pansarkåren'' får organiseras på den ort där den fullständiga pansarbrigaden ska produceras. Militär expertis får avgöra om detta ska bli Hässleholm, Kristianstad eller Revinge.
A 3 bör stanna kvar i Kristianstad, där betingelserna för artilleriutbildning är goda, bl.a. genom närheten till övnings- och skjutfält samt genom möjligheterna att öva i ''skarp'' terräng. För övrigt är en flyttning av A 3 till Hässleholm ett svårbegripligt ekonomiskt slöseri utan motsvarande nytta för försvarskraften. Om P 6 i Kristianstad omorganiseras som ''modulförband'' kan med fördel och enligt gällande riksdagsbeslut samlokalisering ske med A 3.
De två fo-staberna organiseras i Revinge för fo 11 och i Kristianstad för fo 14. Hemvärns- och frivilligavdelningar organiseras på de orter där de finns i dag.
Underhållsutbildning, volymmässigt anpassad till antalet förband bör bibehålles inom ramen för Skånska Trängbataljonen och samlokaliseras med P 2 i Hässleholm.
Pansartruppernas stridsskola bör flyttas (från Skövde) till Skåne för samlokalisering med någon av de utbildningsplattformar för pansarutbildning som organiseras där.
Upprättande av en utbildningsplattform för luftburet pansarvärnsvapen bör ske i Skåne och samlokaliseras med lämpligt förband.
På flygsidan bör F 10 i Ängelholm med sina tre divisioner J 35J bibehållas för luftförsvar av södra Sverige av flera vägande skäl. Genom modifieringen av J 35 Draken finns nu ett betydande antal flygplan med mycket låga underhållskostnader. Drakensystemet har också ett arv av robotar som inte kan nyttjas i Viggen. 35-systemet kan också vidmakthållas till ringa utbildningskostnad, genom att man kan nyttja redan befintliga förare, även reservare. Här finns alltså en möjlighet att till betydligt lägre kostnad än man normalt har för jaktdivisioner uppehålla en luftförsvarskapacitet.
Inom flygvapnet kan utbildningsförbanden helt samorganiseras med flygkommandona. I Skåne kan så ske genom att föra in F 5 i Ljungbyhed inom myndigheten F 10. En extra fördel -- beredskapsmässigt och ekonomiskt -- nås naturligtvis om lärare vid Ljungbyhed ingår i krigsdivisioner vid F 10.
Malmö marina bevakningsområde (BoMö) måste bibehållas för övervakningsverksamheten till sjöss och bör därvid vara underställt milobefälhavaren.
Milostaben för ett sammanslaget milo Syd/milo Väst måste organiseras i Kristianstad.
I samband med regeringens försvarsproposition i februari 1992 finns det anledning att ingående granska om man tillgodosett berättigade skånska försvarsintressen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
Stockholm den 23 januari 1992 Bengt Harding Olson (fp)