Under hösten 1990 fick vi bevittna hur historiens största
nedrustningsavtal undertecknades i Paris under ESK-
mötet. Europas länder har i och med Parisavtalet befriats
från en mycket stor mängd vapen. För de f.d.
Warszawapaktsländerna handlar det om en halvering av
styrkorna. Detta är dessutom bara första steget. Redan
veckan efter det att avtalet var i hamn inleddes nya
förhandlingar om fortsatt nedrustning. Under hela 1991 har
vi dessutom sett hur många länder i Europa, vissa länder i
Tredje världen samt USA på eget initiativ minskat i sina
militära utgifter.
Det är viktigt att Sverige visar Europa att vi också tror
på avspänningen och nedrustningen och att vi tror på ESK-
överenskommelsen i Paris. Sverige måste nu, i likhet med
de flesta länder i Europa, sänka sina militärutgifter. Därför
måste förslag om ökade militärutgifter under de kommande
åren tillbakavisas.
Det finns inte längre några hotbilder som motiverar ett
bibehållet svenskt försvar på nuvarande nivå. Till att börja
med bör JAS-projektet avvecklas.
Det finns en rad starka särskilda skäl för att ifrågasätta
en fortsättning av JAS-projektet.
1. Avspänningen i Europa gör att inga nya plan behövs.
Avspänningen har lett till att nedrustningsavtal tecknats
som i praktiken halverar det forna Sovjetunionens styrkor i
Europa. Utöver dessa avtal genomför en rad länder i
Europa unilaterala nedrustningssteg.
Vid det stora ESK-mötet i Paris kunde alla Europas
länder samt Kanada och USA förenas i ''Parisdeklarationen
för ett nytt Europa''. ESK-processen har institutionaliserats
som det nya Europas konfliktlösningscenter. Inom ESK
kommer att i framtiden hållas täta möten mellan alla
Europas regeringar. Det finns inte längre någon
stormaktsmotsättning och ingen aggressiv stormakt på vår
kontinent.
NATO har vid sitt senaste toppmöte övergett sitt gamla
tänkande. Den nya säkerhetspolitiska doktrinen i NATO
går ut på att öka samarbetet och integrationen i Europa
även inom den militära sektorn. Huvudmålet är i dag
samverkan för fortsatt nedrustning.
Denna utveckling har naturligtvis starkt förbättrat
Sveriges säkerhetspolitiska läge. Det finns inga militära hot
av betydelse mot vårt land, som motiverar ett kraftigt
utbyggt och nytt luftförsvar.
2. Det är för överskådlig tid tillräckligt att bibehålla vårt
luftförsvar genom att man istället moderniserar Viggen.
Flygvapnet har ett stort antal Viggen-flygplan som kan
användas under 15--20 år till. Detta luftförsvar torde vara
tillräckligt under en överskådlig framtid. Sverige har
jämfört med de flesta länder i Europa ett mycket starkt
flygvapen. Vi har ett mycket större flygvapen än Finland,
Schweiz, Österrike och Irland för att jämföra med de övriga
neutrala staterna i Europa. Det finns således utrymme för
en successiv minskning, inte en ökning, av det svenska
flygvapnet.
3. JAS-projektet riskerar att bli en gökunge i det svenska
försvaret.
Det finns i dag ingen som med säkerhet kan ge garantier
om när JAS-flygplanet kommer att kunna flyga med full
kapacitet och med full pålitlighet. Det finns inte heller
fullgoda garantier för vad slutnotan kommer att gå på.
Detta är skälet till att FMV hittills inte velat skriva på avtal
med IG-JAS om en andra delserie. Om
kostnadsutvecklingen fortsätter som hittills riskerar JAS-
projektet att medföra en svår belastning på försvarets
budget. JAS-satsningen kritiseras också för att bli en
gökunge av ledande företrädare för svensk försvarsindustri.
Så har t.ex. Swedish Ordonance's VD kritiserat ''den heliga
kon JAS'' som hotar övrig svensk försvarsindustri.
4. Vi har inte råd med JAS.
Ytterligare ett skäl till varför det inte längre kan anses
försvarbart att fortsätta med JAS-satsningen är att vi helt
enkelt inte har råd med denna militära
mångmiljardsatsning. Man kan inte fortsätta att satsa på
militärflygplan för flera miljarder kronor varje budgetår
under 1990-talet och samtidigt försämra välfärdssystemet.
Nu skärs kvalitén ned i välfärden inom så fundamentala
områden som sjukvård, utbildning och äldreomsorg.
Förutom dessa fyra avgörande skäl mot en fortsatt
satsning på JAS-projektet finns det ytterligare några
aspekter att framföra.Det har nu visat sig att Sveriges
flygindustri kan överleva utan militärflyget. SAAB är i dag
marknadsledande i Europa på civilflyg för mellan 30--60
passagerare med två tredjedelar av marknaden. Man
sysselsätter 3 600
personer inom den civila flygsektorn och har
inneliggande order till ett värde av 30 miljarder kronor. I
dag utgörs hela 55 procent av SAABs flygdivision av civil
tillverkning. SAABs koncernchef Georg Karnsund har sagt
att den civila flygindustrin nu är så stor, och så etablerad, att
den kan överleva utan stöd från den militära
flygtillverkningen. JAS-resurserna bör istället användas till
att utveckla den civila verksamheten vid SAAB.En
fortsättning av JAS-projektet vore ett oförsvarligt slöseri
med skattemedel. JAS-projektet kommer att bli vår tids
Wasa, en jättesatsning som aldrig kommer att användas i
krig för att försvara vårt land.Dessutom vore ett
fullföljande av JAS-projektet en felaktig signal till
omvärlden, en signal om att Sverige inte litar på
avspänningen och på möjligheterna att bygga ett fredligt
och integrerat Europa. Vi borde nu lägga ned JAS-
projektet och istället satsa resurser och kraft på att stödja
en fortsatt avspänning och nedrustning i Europa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att JAS-projektet avvecklas
såvitt avser delserie II.
Stockholm den 17 januari 1992
Hans Göran Franck (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Gunnar Thollander (s)
Lena Klevenås (s)