Enligt uppgifter i massmedia har användningen av skjutvapen vid våldsbrott ökat i en skrämmande takt. Vi ser också nästan dagligen exempel på hur politiska extremistorganisationer nu beväpnar sig. Detta får naturligtvis allvarliga följder för vårt land.
Det stora flertalet av dessa vapen kommer uppenbarligen från militära vapenförråd. Inbrott och stölder i sådana förråd har på sistone ökat drastiskt. Under tre månader 1991 stals -- enligt uppgift i pressen -- inte mindre än 29 militära vapen. Under de senaste 19 åren har det i genomsnitt stulits 72 sådana vapen per år. Under 1990 ökade siffrorna dramatiskt. 117 vapen stals då ur militära anläggningar runtom i landet.
Man frågar sig hur detta kan få pågå år efter år. Ett av svaren blir att hela vårt mobiliseringssystem bygger på tanken att våra stridskrafter i händelse av krig eller krigsfara skall kunna mobilisera så skyddat som det överhuvudtaget är möjligt. Detta kräver i sin tur ett stort antal utspridda mobiliseringsförråd, ofta på mycket ensliga platser i djupa skogar. Det säger sig självt, att sådana förråd blir svåra att bevaka och följaktligen lätta att ostört ta sig in i för illasinnade personer.
Ett av de senaste inbrotten i ett militärt förråd skedde i oktober 1991. Det var ett ammunitionsförråd i Allerum som plundrades på en stor mängd handgranater, minor och sprängdeg. Majoren Sven Jacobsson på Södra Skånes skånska regemente säger i en kommentar till Dagens Nyheter, att bevakningen av förrådet i Allerum utförts enligt ''gällande bestämmelser''.
Detta inbrott och alla de andra visar med all önskvärd tydlighet, att ''gällande bestämmelser'' inte är tillräckliga. De måste ändras och förbättras. En viktig åtgärd är att själva bevakningen blir bättre och effektivare. Det kan ske antingen genom att militären själv (med hjälp av värnpliktiga t.ex.) förstärker bevakningen eller genom att privata bevakningsbolag anlitas.
En annan åtgärd som måste vidtas är att förvaringen av vapen och ammunition görs säkrare. Förråden måste helt enkelt göras mera stöldsäkra. En annan tänkbar åtgärd är att vapnen förvaras isärtagna med delarna placerade på olika platser. Dessa åtgärder bör kunna vidtas inom befintliga ekonomiska ramar för försvaret.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre bevakning och säkrare förvaring av militära vapen.
Stockholm den 16 januari 1992 Lars Hedfors (s)