Som framgår av revisorernas förslag har frågan om sjuktransporter med civila och militära helikoptrar utretts sedan 1970-talet. Riksdagen har vid olika tillfällen sedan 1985 betonat att det är viktigt att frågan bringas till en lösning. Förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen har sedan 1985 pågått i olika omgångar och i skilda former.
Som också framgår av revisorernas förslag redovisades i 1990 års budgetproposition för statens del ett engångsbelopp på 75 milj.kr. för att öka tillgången på helikoptrar. Som villkor för bidraget föreskrevs motsvarande medverkan från sjukvårdshuvudmännen. Vidare förutsattes att de resurser för sjuktransporter med helikoptrar som i dag finns hos polisen, försvarsmakten och de privata helikopterföretagen skulle kunna utnyttjas även i fortsättningen. Genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som trädde i kraft den 1 januari 1992 har sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter utvidgats till att omfatta även akuta luftburna sjuktransporter.
Eftersom det, enligt revisorerna, visat sig omöjligt att med statliga medel stimulera kommunala eller andra ökningar av helikopterkapaciteten föreslår revisorerna att de statliga medel som avsatts för ändamålet snarast utnyttjas för anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter. Revisorerna anser att anskaffningen bör göras av försvaret eller polisen.
Som riksdagen tidigare vid flera tillfällen anfört är det viktigt att frågan om helikoptrar för sjuktransporter löses. Det är att hälsa med tillfredsställelse att revisorerna uppmärksammat frågan. Vi har i sak ingen annan uppfattning än revisorerna om att de medel -- 75 milj.kr. under en treårsperiod för investeringar i helikoptrar -- som den förra regeringen föreslog skulle utgöra statens andel i avsikt att få till stånd att system med helikoptrar för sjuktransporter snarast bör utnyttjas för ändamålet. Emellertid bör riksdagen redan i samband med behandlingen av revisorernas förslag som sin mening ge regeringen till känna att anskaffningen bör göras av försvaret. Revisorernas förslag att anskaffningen alternativt skulle ankomma på polisen är en mindre väl vald lösning. Som framgår av revisorernas förslag har försvaret ca 25 helikoptrar lämpade för sjuktransporter stationerade på 13 orter. Motsvarande siffror för polisen är sju helikoptrar stationerade på fem orter. I avsikt att undvika en splittrad organisation bör det statliga ansvaret koncentreras. Det är då naturligt att ansvaret ges åt försvaret som ju redan i dag har en regionalt väl utbyggd organisation som på ett bra sätt bör kunna tjäna syftet att få till stånd ett väl fungerande system med helikoptrar för sjuktransporter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det statliga huvudmannaskapet för sjuktransporter med helikoptrar.
Stockholm den 23 januari 1992 Ulrica Messing (s) Åke Selberg (s)