1. De säkerhetspolitiska resonemangen
Regeringens beskrivning av det säkerhetspolitiska läget i Europa är ofullständig och inkonsekvent. Man får ett intryck av att regeringen gör sitt yttersta för att konstruera möjliga hotbilder och överdriva möjliga risker i propositionen. Detta framstår än mer anmärkningsvärt som regeringen i de inledande kapitlen på ett flertal ställen beskriver den säkerhetspolitiska situationen i hela Europa som positiv utifrån en svensk säkerhetspolitisk utgångspunkt. Låt oss ta några exempel:''Ryssland är i dag helt inriktat på samråd och samarbete med väst,'' skriver man i propositionen på sidan 13, och fortsätter, ''Ryssland torde både av viljeinriktning och nödvändighet vara inställt på att fullfölja samma slags politik.''På sidan 14: ''NATOs klassiska hotbild, det storskaliga överraskande angreppet mot Centraleuropa, är numera avskriven. Vad mera är, det är mycket svårt att, utifrån det tidsperspektiv som i dag kan överblickas, tänka sig en utveckling genom vilken någon framtida efterträdare till Sovjetunionen skulle kunna återupprätta en sådan potential.''På sidan 16 talar man om NATOs och västs minskade militärutgifter och konstaterar att ''Tendensen att minska både rustningar och stående styrkor -- underbyggd såväl av ett starkt förbättrat internationellt klimat som av växande krav på besparingar -- torde komma att bestå. Ytterligare nedskärningar är att vänta.''I kapitlen om OSS och Central- och Östeuropa (sidorna 19--24) beskrivs den snabba och positiva utvecklingen i framför allt Polen, Ungern och Tjeckoslovakien, länder som alla tecknat associationsavtal med EG. Här säger regeringen att man mycket väl kan tänka sig en utvidgning av EG i en andra fas en bit in på 2000-talet med så många som 10--15 stater till. Man beskriver Röda arméns uttåg ur Centraleuropa och de betydande minskningarna av försvarsutgifterna som, oavsett politisk utveckling, kommer att bli nödvändiga inom OSS och Ryssland. Kring resonemangen om regionala konflikter i framför allt sydöstra Europa skriver regeringen på sidan 24: ''Det är uppenbart, att en regional konflikt i sydöstra Europa inte längre har den allmäneuropeiska sprängkraft som den skulle ha haft under det kalla kriget, eller som den bevisligen hade i seklets början.''Angående Rysslands möjligheter att attackera Sverige från hav eller över land skriver regeringen på sidan 31 i propositionen att möjligheterna att attackera Sverige från Östersjön knappast finns längre, dels p.g.a. att man förlorat Polen och DDR, dels p.g.a. att man inte har flygkapacitet för understöd (attackflyget och bombflyget har placerats i västra Ryssland/Vitryssland/Ukraina). Dessutom säger man att de ryska styrkorna i norra Skandinavien är ''otillräckliga för mer omfattande offensiva operationer''.
Vi anser att regeringen här i grunden för ett resonemang som är positivt och ger hopp om en relativt fredlig europeisk utveckling. Men för att rättfärdiga de höjda militärutgifterna måste regeringen lägga in motargument som man knappast själv kan tro så mycket på.
Så t.ex. skriver man trots tidigare påståenden om att Ryssland är helt inriktat på samarbete med väst: ''Rysslands intressen i södra Östersjön torde i det nya läget främst vara inriktade på att kunna begränsa NATOs/Tysklands offensiva handlingsmöjligheter gentemot ryskt territorium och mot mellersta och norra Östersjön, samt på att bevara möjligheterna till förbindelser och handel västerut.''Eller om hotet i norr: ''För svensk säkerhetspolitik är det ... nödvändigt att inkludera ett långsiktigt scenario där i första hand Ryssland med ny kraft vill göra gällande tunga säkerhetsintressen i vårt närområde.... En sådan stat kommer att förfoga över en, jämfört med de nordiska staternas resurser, mycket stor militär potential i vårt omedelbara närområde.''Eller om Ryssland i allmänhet, där man i samma stycke som den svåra ekonomiska situationen beskrivs lägger till att Rysslands ''ekonomiska tillväxtpotential är betydande''. Om detta är positivt eller negativt enligt bedömarna i den svenska regeringen framgår inte.
En annan invändning som måste göras mot argumenteringen som förs i försvarspropositionen rör resonemangen om den svenska krigsindustrin. Statsminister Carl Bildt skriver i sin inledning: ''Kravet på en självständig försörjningsförmåga i krig och krigshotande kriser består. Vid anskaffningen av materiel för det svenska försvaret är det angeläget att undvika beroendeförhållanden till andra länder som skulle kunna utnyttjas för påtryckningar i en akut kris.''
Detta resonemang saknar relevans i dagens situation. Sverige har ansökt om medlemskap i EG, vi ingår alltmer djupgående samarbete med utländsk industri också vad gäller produktion och utveckling av vapensystem. De länder som vi i dag är beroende av är till helt övervägande del EG-länder och USA, länder som sannolikt inte skulle utsätta Sverige för påtryckningar och blockader. Dessa argument kan inte ses som någonting annat än ett sätt att konstruera argument till stöd för fortsatt miljardunderstöd till den svenska vapenindustrin.
Vad gäller vapenexportfrågan kan man bara konstatera att regeringen går vidare med signaler till omvärlden och krigsindustrin om en kommande liberalisering av de svenska vapenexportlagarna. De resonemang som förs går ut på att underlätta samarbete med utländsk industri. Detta skall ske bl.a. genom att Sverige avsäger sig rätten att i vissa fall besluta hur den delvis svensktillverkade krigsmaterielen skall få exporteras. Detta förslag motsätter vi oss. Även om den framtida, bantade svenska krigsindustrin samarbetar med utländska bolag bör Sverige behålla den slutliga rätten att stoppa export till tredje land. Vi återkommer till detta i samband med att regeringen lägger sin proposition angående en ny krigsmateriellag senare i år.
2. Anslagsnivån
Att i dagens läge öka anslagen till det svenska försvaret är enligt vår mening ett felaktigt beslut. Det skulle innebära att Sverige, tillsammans med Turkiet, blir det enda land i Europa, som nu satsar på mer än marginellt ökade militärutgifter. Mellan 1990 och 1991 minskade NATO sina militära utgifter med 16,2 %. Tyskland gör mycket kraftiga minskningar och inom OSS skärs militärutgifterna och styrkornas numerärer ned kraftigt.
I Sverige presenteras nu en ökning av militärutgifterna med 7,3 miljarder kronor under 5 år som en liten ökning. Dessutom sägs den inte innebära en upprustning utan endast strukturrationalisering av försvaret. Denna beskrivning är inte korrekt. Det handlar de facto om en militär upprustning av i vart fall luftförsvaret (JAS), flottan (nya ubåtar och ytfartyg) och delar av armén (nya stridsvagnar, ammunition och missiler). Dessutom ingår nyinköp av militär elektronik och radar.
Om propositionen bifalls av riksdagen betyder det att Sverige genomför en militär utgiftsökning på 1,5 miljarder om året under 5 år, vilket motsvarar en ungefärlig årlig utgiftsökning med 4,3 %. Detta vore en politik som går i direkt konfrontation med övriga Europa.
Det finns inga skäl att öka försvarsutgifterna, och med relativt begränsade ingrepp kan man stanna inte bara vid en nollnivå utan till och med sänka militärutgifterna.
Vi föreslår följande förändringar:Import av stridsvagnar.
Planer finns nu, och dessa ingår i försvarspropositionens ram, på att importera ca 200 stridsvagnar till en sammanlagd kostnad av mellan 6 och 9 miljarder kronor fram till 1995/96. Bara ett stopp för import av onödiga stridsvagnar som är tänkta att användas i ''andra världskriget i repris'' skulle göra hela ökningen av försvarsutgifterna onödig. Det handlar om import, och alltså inga arbeten i Sverige, vilket underlättar genomförande av ett stopp eller en väsentlig minskning av importen. Det finns redan omfattande utredningsmaterial om den frågan, varför beslut i saken kan fattas redan nu. Vi anser att import av stridsvagnar inte bör genomföras.JAS.
Hittills har staten betalat ut dryga 16 miljarder kronor för JAS. Men fortfarande återstår 40 miljarder kronor att betala för JAS om projektet fullföljs upp till 140 plan. Om man nu stoppar hela projektet och fryser alla betalningar skulle staten/skattebetalarna spara in mångmiljardbelopp även efter det att avvecklingskostnaderna betalts. I en särskild motion i januari 1992 har de närmare skälen för en avveckling av projektet angetts.
Vi anser sålunda att JAS-projektet skall avbrytas så snart som möjligt, senast efter delserie ett (30 plan). Beslut i frågan bör tas av riksdagen.BAMSE och BONUS
Bara utvecklingen av roboten BAMSE och ammunitionen BONUS kostar under femårsperioden över 1 miljard kronor. Då återstår hela kostnaden för eventuell tillverkning, och då handlar det om mångiljardbelopp. Att stoppa dessa dyra utvecklingsprojekt nu vore betydligt enklare än att vänta till FoU-arbetet avslutats om 5 år. Dessutom vore det billigare för samhället.
Vi anser sålunda att utvecklingen av roboten BAMSE och ammunitionen BONUS skall stoppas.Nya ubåtar.
Planerna på att bygga en ny generation ubåtar kan skrinläggas. Ett stopp för nyinköp av ubåtar typ Gotland och stopp av vidareutveckling av den nya ubåt 2000 skulle spara in omkring 2 miljarder kronor i försvarsbudgeten under perioden.
Armén måste bantas och härigenom kan avsevärda besparingar göras. Besparingen för nedläggning av ett regemente beräknas till ca 400 miljoner kr under femårsperioden.
Regeringen förslår att armén skall bestå av 16 brigader. Vi anser att flera förband kan nedläggas enligt en plan för att minska armén till 10 brigader. Det är angeläget att Sverige för en aktiv säkerhetspolitik grundad på alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Som en del av en sådan politik är det viktigt att skapa goda relationer till vår omgivning, särskilt till våra östra grannar unionen OSS och de baltiska staterna. Det betyder ett utökat bistånd till dem. Vi bör också verka för ökat stöd såväl politiskt som ekonomiskt till dessa länder i internationella fora.
Det är sålunda omöjligt att inte bara frysa militärutgifterna, utan även att inom den kommande femårsperioden minska dem i samma takt som nu sker i omvärlden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att de planerade inköpen av nya stridsvagnar stoppas,
2. att riksdagen beslutar att JAS-projektet avbryts så snart som möjligt, dock senast efter delserie 1 (30 plan),
3. att riksdagen beslutar att planerna för en ny ubåtsgeneration, ubåt 2000, avbryts, samt att inga nya beställningar av ubåtar typ Gotland görs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckling av roboten BAMSE och ammunitionen BONUS stoppas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flera förband läggs ned i enlighet med en plan för att minska armén till 10 brigader,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska vapenexportpolitiken förblir restriktiv, och att Sverige behåller kontrollen vad gäller export av krigsmateriel utvecklad genom samarbetsavtal med utländska företag.
Stockholm den 16 mars 1992 Hans Göran Franck (s) Ulla-Britt Åbark (s)