I propositionen föreslås ett antal förbandsnedläggningar för att skapa en mer rationell och kostnadseffektiv grundorganisation inom försvaret. Bland annat föreslås att Ing 1 i Södertälje läggs ned och att Almnäsetablissementet avvecklas.
Man kan på goda grunder fråga sig om dessa åtgärder verkligen ger det resultat som åsyftas i propositionen. Ing 1 är nämligen ett av arméns modernaste, välutrustade och mest välbelägna anläggningar. En nedläggning och flyttning av verksamheten förutsätter omfattande nyinvesteringar på andra håll. Det gäller P 10s anläggning i Strängnäs, Ing 2 i Eksjö och I 1 i Kungsängen. Det är mycket tveksamt om dessa kostnader kan komma att uppvägas av de resurser som frigörs vid en avveckling av Almnäs. Motiveringen i propositionen är också mycket knapphändig och man kan därför enligt min mening starkt ifrågasätta förslaget från såväl verksamhetsmässig som ekonomisk synpunkt.
Samtidigt kan dock konstateras att det finns en majoritet i riksdagen för en nedläggning av Ing 1. Tyvärr är det föga troligt att den majoriteten kommer att ändra uppfattning under riksdagsbehandlingen. I det läget är det enligt min mening nödvändigt att särskilt framhålla statsmakternas ansvar för att de anställda vid Ing 1 erbjuds en likvärdig sysselsättning och att civil verksamhet etableras på Almnäsområdet.
De militära myndigheterna måste således åläggas att aktivt och i nära samarbete med Södertälje kommun medverka till att alternativ sysselsättning lokaliseras till Almnäs. Det är också viktigt att Almnäsområdet inte belastas med några kvarvarande militära övningsområden, som kan hindra det rörliga friluftslivet och försvåra etablering av civila verksamheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Ing 1 och avveckling av Almnäsetablissementet.
Stockholm den 16 mars 1992 Sören Lekberg (s)