Motion till riksdagen
1991/92:Fö20
av Pär Granstedt (c)

med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93


I propositionen föreslås ett antal förbandsnedläggningar
i syfte att skapa en mer rationell och kostnadseffektiv
grundorganisation. I vissa fall finns det dock anledning att
ifrågasätta om de föreslagna åtgärderna leder till avsett
syfte. Ett exempel på detta är förslaget att lägga ner Ing I i
Södertälje, ett av arméns modernaste och mest välbelägna
etablissemang. Det är mycket knapphändigt motiverat.
Föredraganden hänvisar till ett minskat behov av
ingenjörssoldater i krigsorganisationen liksom till att
ingenjörssoldater i ökad utsträckning bör utbildas på
brigadförband. Det framgår dock inte varför en total
nedläggning av etablissemanget därmed är det bästa sättet
att utnyttja försvarsmaktens resurser. Den operativa
effekten att det skulle saknas ingenjörsutbildning i
Mellansverige och med anknytning till huvudstadsområdet
redovisas inte.
När regeringen 1991 föreslog nedläggning av Ing 1 och
avveckling av Almnäsanläggningarna på ungefär
motsvarande grund avvisades detta av riksdagen med
hänvisning till det försvarsbeslut som nu skall tagas. Det har
dock inte sedan dess framkommit något som gjort förslaget
bättre underbyggt.
Från berörda militära myndigheter har det anförts
betydliga farhågor för en allvarlig försvagning av
möjligheterna att försvara huvudstadsområdet mot kupp
eller angrepp med kort militär förvarning. Man har pekat på
den centrala betydelsen av och de speciella krav som måste
ställas på ingenjörsstyrkorna i huvudstadsområdet bl.a.
med hänsyn till de landskapsmässiga förhållandena,
Arlandas centrala betydelse och storstadsförhållandena i
allmänhet. Man har också framhållit behovet av en
militärbas nära Stockholm, men söder om Mälaren. Dessa
problemfrågor finns inte med i riksdagens beslutsunderlag.
Också det ekonomiska i att lämna etablissemanget vid
Almnäs kan ifrågasättas. En utflyttning från Almnäs
förutsätter en rad nyinvesteringar. Det gäller P 10:s
anläggning i Strängnäs, Ing 2 i Eksjö och I 1 i Kungsängen
som alla skall ta emot verksamhet från Ing 1. Avsikten är att
dessa merkostnader skall uppvägas av att
Almnäsanläggningen frigörs. Detta förutsätter dock i sin tur
att de befintliga byggnaderna vid Almnäs kan användas för
andra ändamål utan alltför genomgripande ombyggnader.
Det är dock f.n. oklart om och hur detta skulle vara möjligt.
Det är inte självklart att det inom överskådlig tid går att
lokalisera en ny verksamhet till Almnäs, och varje annan
verksamhet skulle sannolikt kräva stora och
kostnadskrävande om- och kanske nybyggnader.
Det ekonomiskt mest fördelaktiga är rimligen att
utnyttja Almnäsanläggningen för fortsatt militär
utbildningsverksamhet. Almnäs är en av försvarets
modernaste utbildningsanläggningar. Det kan visa sig svårt
att utnyttja anläggningen för andra ändamål utan
betydande kapitalförluster. Chefen för Östra
militärområdet har visat olika vägar till ett maximalt
utnyttjande av Almnäs. Det bygger på att den del av
ingenjörsutbildningen som inte med fördel kan samordnas
med brigadutbildning blir kvar vid Ing I vid Almnäs. Det är
den mest omfattande och mest specialiserade delen av Ing
I:s utbildningsverksamhet. Likaså skulle FN-skolan och
fältarbetsskolan bli kvar. Dessutom skulle FN-
kontingenternas liksom ingenjörsutbildningens
administrativa ledning förläggas till Almnäs. Vidare skulle
Almnäs användas för utbildning av
territorialförsvarsvärnpliktiga. Ett annat intressant
alternativ som diskuterats är en flyttning av
hemvärnsutbildningen från Vellinge som därmed skulle
kunna frigöras för att bli en utomordentligt attraktiv
konferensanläggning.
Ett bibehållande av Almnäsetablissemanget för militära
ändamål kan ge operativa fördelar med hänsyn till närheten
till huvudstadsområdet. Också utbildningsmässigt är
Almnäsanläggningen välplacerad med hänsyn till
Stockholmsregionens speciella förutsättningar både för
ingenjörsstyrkor och territorialförsvarsutbildning. Ur
värnpliktssocial synpunkt är naturligtvis
Almnäsanläggningen också mycket välbelägen med sitt
stora närbelägna rekryteringsområde. Det innebär också
minskade resekostnader.
Sammanfattningsvis anser vi att förslaget om en
nedläggning av Ing 1 och en avveckling av etablissemanget
vid Almnäs visar så stora tveksamheter ur såväl operativ
och verksamhetsmässig som ekonomisk synpunkt att det
bör avvisas av riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på regeringens proposition
1991/92:102 i berörd del som sin mening ger regeringen till
känna att Ing 1 skall bibehållas som myndighet och
etablissemanget vid Almnäs också fortsättningsvis skall
utnyttjas för militär verksamhet.

Stockholm den l6 mars l992

Pär Granstedt (c)