I propositionen föreslås ett antal förbandsnedläggningar i syfte att skapa en mer rationell och kostnadseffektiv grundorganisation. I vissa fall finns det dock anledning att ifrågasätta om de föreslagna åtgärderna leder till avsett syfte. Ett exempel på detta är förslaget att lägga ner Ing I i Södertälje, ett av arméns modernaste och mest välbelägna etablissemang. Det är mycket knapphändigt motiverat. Föredraganden hänvisar till ett minskat behov av ingenjörssoldater i krigsorganisationen liksom till att ingenjörssoldater i ökad utsträckning bör utbildas på brigadförband. Det framgår dock inte varför en total nedläggning av etablissemanget därmed är det bästa sättet att utnyttja försvarsmaktens resurser. Den operativa effekten att det skulle saknas ingenjörsutbildning i Mellansverige och med anknytning till huvudstadsområdet redovisas inte.
När regeringen 1991 föreslog nedläggning av Ing 1 och avveckling av Almnäsanläggningarna på ungefär motsvarande grund avvisades detta av riksdagen med hänvisning till det försvarsbeslut som nu skall tagas. Det har dock inte sedan dess framkommit något som gjort förslaget bättre underbyggt.
Från berörda militära myndigheter har det anförts betydliga farhågor för en allvarlig försvagning av möjligheterna att försvara huvudstadsområdet mot kupp eller angrepp med kort militär förvarning. Man har pekat på den centrala betydelsen av och de speciella krav som måste ställas på ingenjörsstyrkorna i huvudstadsområdet bl.a. med hänsyn till de landskapsmässiga förhållandena, Arlandas centrala betydelse och storstadsförhållandena i allmänhet. Man har också framhållit behovet av en militärbas nära Stockholm, men söder om Mälaren. Dessa problemfrågor finns inte med i riksdagens beslutsunderlag.
Också det ekonomiska i att lämna etablissemanget vid Almnäs kan ifrågasättas. En utflyttning från Almnäs förutsätter en rad nyinvesteringar. Det gäller P 10:s anläggning i Strängnäs, Ing 2 i Eksjö och I 1 i Kungsängen som alla skall ta emot verksamhet från Ing 1. Avsikten är att dessa merkostnader skall uppvägas av att Almnäsanläggningen frigörs. Detta förutsätter dock i sin tur att de befintliga byggnaderna vid Almnäs kan användas för andra ändamål utan alltför genomgripande ombyggnader. Det är dock f.n. oklart om och hur detta skulle vara möjligt. Det är inte självklart att det inom överskådlig tid går att lokalisera en ny verksamhet till Almnäs, och varje annan verksamhet skulle sannolikt kräva stora och kostnadskrävande om- och kanske nybyggnader.
Det ekonomiskt mest fördelaktiga är rimligen att utnyttja Almnäsanläggningen för fortsatt militär utbildningsverksamhet. Almnäs är en av försvarets modernaste utbildningsanläggningar. Det kan visa sig svårt att utnyttja anläggningen för andra ändamål utan betydande kapitalförluster. Chefen för Östra militärområdet har visat olika vägar till ett maximalt utnyttjande av Almnäs. Det bygger på att den del av ingenjörsutbildningen som inte med fördel kan samordnas med brigadutbildning blir kvar vid Ing I vid Almnäs. Det är den mest omfattande och mest specialiserade delen av Ing I:s utbildningsverksamhet. Likaså skulle FN-skolan och fältarbetsskolan bli kvar. Dessutom skulle FN- kontingenternas liksom ingenjörsutbildningens administrativa ledning förläggas till Almnäs. Vidare skulle Almnäs användas för utbildning av territorialförsvarsvärnpliktiga. Ett annat intressant alternativ som diskuterats är en flyttning av hemvärnsutbildningen från Vellinge som därmed skulle kunna frigöras för att bli en utomordentligt attraktiv konferensanläggning.
Ett bibehållande av Almnäsetablissemanget för militära ändamål kan ge operativa fördelar med hänsyn till närheten till huvudstadsområdet. Också utbildningsmässigt är Almnäsanläggningen välplacerad med hänsyn till Stockholmsregionens speciella förutsättningar både för ingenjörsstyrkor och territorialförsvarsutbildning. Ur värnpliktssocial synpunkt är naturligtvis Almnäsanläggningen också mycket välbelägen med sitt stora närbelägna rekryteringsområde. Det innebär också minskade resekostnader.
Sammanfattningsvis anser vi att förslaget om en nedläggning av Ing 1 och en avveckling av etablissemanget vid Almnäs visar så stora tveksamheter ur såväl operativ och verksamhetsmässig som ekonomisk synpunkt att det bör avvisas av riksdagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1991/92:102 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna att Ing 1 skall bibehållas som myndighet och etablissemanget vid Almnäs också fortsättningsvis skall utnyttjas för militär verksamhet.
Stockholm den l6 mars l992 Pär Granstedt (c)