med anledning av prop. 1991/92:160 Övergång från hyresrätt till bostadsrätt, m.m.
Bakgrund
Propositionen föreslår bl.a. att en bostadsrättsförening
får besluta att förvärva en hyresfastighet för ombildning till
bostadsrätt, om mer än hälften av hyresgästerna i de
uthyrda lägenheterna går med på beslutet.
Även hyresgäster i fastigheter som ägs av allmännyttiga
bostadsföretag eller andra fastigheter i allmän ägo föreslås
få rätt att göra en intresseanmälan och omfattas av lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt. Vidare föreslås att skyldigheten enligt den
lagen att hembjuda hyresfastigheten till hyresgästerna skall
gälla också när en kommun vill förvärva fastigheten.
Motiven till propositionen sägs vara att underlätta för
hyresgäster att gå över från hyresrätt till bostadsrätt.
Propositionen bygger bl.a. på en promemoria från
bostadsdepartementet av den 6 november 1991.
Bostadsrättens för- och nackdelar
Fördelen med bostadsrätt jämfört med hyresrätt är bl.a.
att det personliga engagemanget ofta ökar och att
boendekostnaderna åtminstone på sikt i de flesta fall
minskar jämfört med andra boendeformer.
Nackdelen är bl.a. att det medför ökad segregation, att
alla boende inte klarar ombildningen ekonomiskt, att
bostadsrätt erbjuder en lägre servicenivå till de boende.
Vänsterpartiets förslag
Det är positivt att det finns olika former av boende på
marknaden. Det medför t.ex. att rörligheten och
valfriheten ökar vilket ger ett större utbud och ökad
flexibilitet inom bostadssektorn. Det är också positivt att
utvecklingen medger ett ökat personligt engagemang i
boendet. Detta kan ske på många olika sätt även inom
hyresrättsformen.
Viktigt är dock att balansen mellan olika
upplåtelseformer upprätthålls. De boendes olika krav på
sitt boende måste motsvaras av utbudet.
Rent principiellt bör de boende ges förutsättningar att
själva välja den boendeform som de önskar. I praktiken
finns dock stora svårigheter för många att överhuvudtaget
få tillgång till en bostad, det gäller t.ex. invandrare,
ungdomar med knappa ekonomiska resurser, en del
grupper av pensionärer. Problemen skiftar ockå starkt
beroende på var i landet man vill bosätta sig. För
Vänsterpartiets del är den sociala bostadspolitiken
avgörande, dvs. att människors ekonomiska status inte ska
få styra var och hur de bor. Ändringar inom lagstiftningen
inom bostadssektorn bör därför noga prövas utifrån dessa
perspektiv.
För att motverka segregation i boendet är det t.ex.
viktigt att olika former av upplåtelser blandas i samma
område. En kommun kan också ges rätt och möjlighet att
köpa bostadsrätter för vidare uthyrning till bostadssökande.
Till det propositionen behandlar kan följande anföras:
Att t.ex. ombildningslagen även ska gälla när
hyresgäster vill överta en offentligt ägd hyresfastighet är
rimligt, vilket även alla remissinstanser instämmer i.
Förslaget om att enkel majoritet (50%) av hyresgästerna
ska gå med på förvärv av hyresfastighet för ombildning till
bostadsrätt, istället för en kvalificerad majoritet (här 67%)
möts av blandade reaktioner från remissinstanserna.
För att klara de åtaganden och nya villkor som krävs vid
en ombildning är det en fördel om så många som möjligt av
hyresgästerna är positiva till förslaget. Att endast kräva
50% räcker inte. I praktiken kan det bl.a. leda till att
hyresgäster utsätts för påtryckningar, att ekonomiska och
praktiska svårigheter vid bl.a. fastighetsskötseln uppstår,
att rättssäkerheten påverkas negativt. Äldre som bott länge
i en hyresfastighet kan ha föga intresse och möjligheter att
plötsligt behöva ändra sina boendevillkor.
Propositionen eller promemorian från
bostadsdepartementet redovisar inga egentliga anledningar
till att enkel majoritet ska räcka. Det finns heller inga
sådana uttalade krav från hyresgäster eller hyresgästernas
organisationer.
Det finns dock varianter som gör att frågan blir mer
komplicerad, t.ex. kan samma fastighet bli både hyresrätt
och bostadsrätt, vilket gör att frågan noga bör följas i
framtiden. Vänsterpartiet yrkar avslag på denna del av
propositionen
Förslaget om att kommunerna inte ska ha rätt att köpa
en hyresfastighet trots att intresseanmälan föreligger kan ej
accepteras. Precis som 1984 när denna regel infördes bör
kommunerna ha huvudansvaret för bostadsförsörjningen.
Ett villkor för att det ska fungera är att kommunerna har
möjlighet att förvärva fastigheter. Det är i stort sett endast
kommunen som kan och bör reglera t.ex. förhållandet
mellan antalet hyreslägenheter/bostadsrätter. Regeringens
ändringsförslag kan av dessa skäl inte bifallas.
Någon anledning att i dagsläget ta bort rättigheten för
medlemsorganisationer som t.ex. HSB att förbehålla sig
rätt att återköpa eller lösa bostadsrätt finns inte. Det
hindrar några av de värsta avarterna av bostadsspekulation.
I en framtid kan problemet minska när HSB m.fl.
förmodligen kommer att ta ut ett mer marknadsanpassat
pris av förstagångsköparen.
Regeringen föreslår också att det inte skall införas några
utvidgade möjligheter att ingripa mot fastighetsägare som
underlåter att hyra ut bostadslägenheter -- detta trots att
riksdagen bl.a. uttalat att dessa möjligheter bör öka.
I propositionen anges inga rimliga skäl till detta förslag
annat än att det är omständligt och effekten är okänd.
Vänsterpartiet anser att alla möjligheter som finns som är
kostnadseffektiva för att få fram fler lägenheter och öka
rörligheten bör vidtas. Regeringens åsikt i detta tycks
enbart grundas på en dogmatisk ideologi som ej tar hänsyn
till praktiken. Vänsterpartiet yrkar avslag på detta,
samtidigt som vi vill påpeka att det fortfarande är minst lika
angeläget som 1991 att ingripande bör övervägas mot
fastighetsägare i alla fall där man kan misstänka att
lägenheter undanhålls bostadssökande.
Regeringen föreslår även att skyldigheten att anmäla
lediga lägenheter, som blivit lediga till följd av en rättslig
prövning, till kommunala bostadsförmedlingar ska
upphöra.
Även detta är i strid med tidigare beslut i riksdagen och
rimmar illa med bl.a. viljan att öka rörligheten, minska
segregationen och öka människors valmöjligheter.
Den kommunala bostadsförmedlingen gör i de flesta
kommuner en stor nytta både ur praktisk och
fördelningspolitisk synvinkel. De borgerliga partiernas
försök att nu på olika sätt avskaffa de kommunala
bostadsförmedlingarna -- trots en fungerande och
uppskattad verksamhet -- ser vi som en del av de borgerligas
försök att ge upp alla sociala ambitioner inom den svenska
bostadspolitiken. Vi yrkar avslag på denna del av
propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1991/92:160 om att det skall vara tillräckligt med enkel
majoritet av hyresgästerna för att beslut skall tas om förvärv
(och intresseanmälan) av hyresfastighet för ombildning till
bostadsrätt,
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1991/92:160 om att slopa en kommuns rätt att enligt
ombildningslagen köpa en hyresfastighet trots att
hyresgästerna har gjort en intresseanmälan,
3. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1991/92:160 om att slopa bostadsrättsföreningars rätt till
återköps- eller lösningsförbehåll,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte införa ytterligare
möjligheter att vidta sanktioner mot fastighetsägare som
underlåter att hyra ut bostadslägenheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det inte skall finnas skyldighet
att underrätta den kommunala bostadsförmedlingen när en
lägenhet blivit ledig till följd av en rättslig prövning.