Rennäringen lider av stagnation i Sverige, samtidigt importerar vi renkött från Finland. Det är nationalekonomiskt vansinne, att ha ett gående skafferi i norra Sverige som inte brukas på ett tillfredsställande sätt. Med anledning av Statens Livsmedelsverks författningsakter 1990:6 slakt av tamboskap, och 1990:8 renslakt, är det svårt för de enskilda samebyarna, att på ett godkänt sätt besiktiga, slakta och ta hand om djuren ute i terrängen. Det har också visat sig att det är olönsamt att transportera levande djur till de stora slakterierna.
Det finns anledning att se över möjligheterna, att genom investeringsstöd eller annan stimulansåtgärd skapa förutsättningar för ett antal samebyar att gå ihop för att kunna köpa ett av livsmedelsverket nyligen godkänt mobilt slakteri. Uppskattningsvis skulle 10 stycken mobila slakterier täcka den svenska rennäringens behov.
En satsning på detta skulle kunna ha många gynsamma effekter, såsom att vi slipper importera och blir istället självförsörjande. Vi slipper ge en hel del samer bidrag i olika former. Troligen kan det stimulera bygden till ytterligare småföretagssatsningar. Det skulle vara bra för storstadsregionerna i södra Sverige, att kunna handla kött till ett lågt pris, inte minst de många barnfamiljerna som idag ej har råd att ha kött på matbordet så ofta.
Enligt uppgift ser företrädare för samerna positivt på förslaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över möjligheterna för startstöd eller andra stimulansåtgärder till mobila slakterier.
Stockholm den 24 januari 1992 Max Montalvo (nyd)