Vattenkraften har gett oss tillgång till avsevärda
mängder billig elenergi som varit av stor betydelse för
Sveriges utveckling till en modern industrination. Men
otyglade älvar och fria forsar får inte bara betraktas som
energireserver. Vi måste också värna och vårda deras
artrikedom och skönhetsvärden. Vi måste ta vara på allt de
betyder för naturvård och kulturhistoria. Vi måste inse och
värdesätta deras betydelse för samer och fritidsfiskare.
Under lång tid har exploateringsintressena fått väga
tyngst i besluten om älvarnas framtid. Vi har i dag använt
70% av våra större vattendrag för kraftproduktion. Nu finns
det bara fyra stora, outbyggda älvar kvar: Torne, Kalix, Pite
älvar samt Vindelälven.
Därför är det nu både rimligt och nödvändigt att ge
bevarandeintressena en helt annan tyngd än tidigare. De
orörda älvarna är inga förbrukningsartiklar som vi kan ha
eller mista. De är inte vår egendom utan en nationell
tillgång som det är vårt uppdrag att förvalta -- för oss själva
och för kommande generationer.
Naturvård är en fråga om solidaritet med kommande
generationer. När krav framförs om att älvarna skall byggas
ut ökar hoten mot några av Europas sista vildmarker. De
tillhör inte bara vår nation och vår generation. Vår orörda
natur är alla människors och framtida generationers
egendom.
Framgångar och hot
Under senare år har arbetet för att rädda de orörda
älvarna gett en del viktiga resultat. Riksdagsmajoriteten
avvisade 1985 regeringens förslag om att genomföra s.k.
förstudier beträffande de fyra orörda huvudälvarna i
Norrland. Fem år efter Birgit Friggebos första förslag om
lagskydd skrevs några av våra värdefullaste vattendrag in i
naturresurslagen -- däribland omstridda vattendrag som
Råneälven, Edängeforsen, Ammerån. Nyligen utvidgades
lagen till att även omfatta Emån.
Vi ser positivt på den nuvarande regeringens ambitioner
att öka skyddet för värdefull natur. Men hoten mot älvarna
finns kvar så länge lagstiftningen inte är förändrad på ett
tillfredsställande sätt.
Industriförbundet driver på för en omfattande
kraftutbyggnad. LO arbetar för att en eller flera orörda
huvudälvar skall offras, bl.a. av sysselsättningsskäl.
Arbetslösheten är i dag ett av Sveriges största problem.
Vi avvisar ändå sysselsättningsargumentet för en fortsatt
utbyggnad av vattenkraften. För det första är effekterna
kortvariga. När kraftverken är färdiga och vattenrallarna
ger sig i väg har fasta jobb i rennäring, turism, jord- och
skogsbruk försvunnit. Erfarenheterna tyder på att jobben
på längre sikt blir färre, inte fler. För det andra är priset för
de kortsiktiga jobben för högt.
Vår generation har inte rätt att för all framtid offra
oersättliga naturvärden för att tillfälligt lösa
sysselsättningsproblemen.
Skadeverkningar av vattenkraftutbyggnad
Vattenkraften är ingen miljö- och naturvänlig
energikälla. Kraftutbyggnad medför tvärtom stora skador
på den omgivande naturen, på fisket, på rennäringen, på
jord- och skogsbruket och på kulturminnesvården.
Naturen
Den ständiga transporten av näringsämnen gör att den
biologiska produktionen i älvarna är stor. På en
kvadratmeter i en fors finns tiotusentals djur av ett
hundratal olika arter. Den leder till att produktionen av fisk
i strömmande vatten är två-tre gånger högre än i sjöar.
Den näringsrika miljön längs älven leder också till att
växtlighet och djurliv vid stränderna är mycket rikare än i
omkringliggande natur.
De skador som vattenkraftutbyggnaden medför kan inte
repareras. Vattenkraftens utplåning av växt- och djurliv i
sjöar och vattendrag är enligt Naturskyddsföreningen än
mer omfattande än vad försurningen åstadkommit.
Exploatering av de återstående älvarna skulle innebära
att våra sista större vildmarker försvinner. Just vildmarken
gör dessa områden ovärderliga för naturvård och turism och
helt unika i ett europeiskt sammanhang.
Fisket
De bottendjur som försvinner vid kraftutbyggnad är
viktig föda för många fiskarter. Dessutom torrläggs eller
överdäms fiskarnas lekplatser. Laxens och laxöringens
vandringar skärs av eller försvåras.
Fritidsfisket påverkas starkt av kraftutbyggnad. De allra
flesta fritidsfiskarna vill fiska i strömmande vatten, och
fisket är en av de vanligaste orsakerna till att människor
turistar i Norrland.
Det kan visserligen finnas rikligt med fisk också i
utbyggda älvar men dessa arter är i allmänhet av mindre
värde. Det har förekommit många försök att kompensera
bortfallet av strömfiske, t.ex. genom fiskodling, men ett av
många problem är att odlingen kan leda till att
fiskbestånden drabbas av inavel och efter hand degenererar.
De outbyggda älvarna har ovärderlig betydelse för fisket
genom reproduktionen av arter som fiskas i Östersjön och
för att skydda fiskstammar med bevarad genetisk variation.
Den vildlekande laxen är en naturlig genbank för avelsfisk,
utan vilken odling av lax inte skulle bli rimlig. Att på
konstlad väg -- med enbart odlad lax -- upprätthålla
Östersjöns laxstam är omöjligt.
Rennäringen
Älvdalarna har stor betydelse för renskötseln. På vintern
kan en isbelagd älv användas vid flyttning av renarna.
Eftersom snötäcket är tunt i dalgångarna smälter snön
snabbare. Det gör älvdalarna lämpliga både som vårbetes-
och kalvningsland.
Den vattenkraftutbyggnad som redan genomförts har
medfört att samernas möjligheter att bedriva renskötsel och
därmed bevara sin kultur starkt försvårats. De flesta
samebyar har redan i dag drabbats av svåra skador genom
kraftutbyggnad.
Kulturminnen
De äldsta daterade boplatsfynden i Norrland är 6 000--
7 000 år gamla. Fångstkulturen var framför allt knuten till
älvdalar och sjösystem. En utbyggnad av vattenkraften är
självfallet ett hot mot alla lämningar från den samiska
kulturen i fjällområdena.
De hotade älvarna
I detta avsnitt skall vi -- utan anspråk på fullständighet --
ge några exempel på de värden som i dag inte omfattas av
erforderlig skyddslagstiftning.
Voxnan uppströms Edsbyn
Voxnan är ett av de finaste vattendrag med
vildmarkskaraktär vi har kvar i Sverige. Den har ett
utomordentligt fint fiske efter harr och är ett populärt
kanotvatten.
Tidigare har Hylströmmen i Voxnan förts till de
vattendrag som är skyddade i naturresurslagen men det är
angeläget att hela den övre delen av Voxnan skyddas.
Länsstyrelsen har föreslagit att hela älven uppströms
Edsbyn skall göras till naturreservat. Ett interimistiskt
reservat föreligger redan. Vid älven har man bl.a. hittat
flera mycket sällsynta växter. Här finns också en fast stam
av den hotade uttern.
Voxnan har mycket stor betydelse för turismen. Den
ligger bl.a. lättillgängligt för många människor i
Mellansverige. Förutom tidigare planer på att bygga ut
Hylströmmen finns också planer på minikraftverk, bl.a. i
Storlugnet, vilket skulle få stora konsekvenser för naturen
och fisket på ett av de finaste avsnitten i älven. Bl.a. skulle
en lång sträcka på flera kilometer rensas och flera kilometer
dämmas upp.
Hårkan
Hårkan är ett biflöde till Indalsälven och åtnjuter till
vissa delar skydd. Vi anser dock att hela Hårkan bör
omfattas av fullgott skydd i lagen. Utbyggnaden -- de bägge
projekten Hotagsströmmen och Edsoxforsen -- beräknades
av vattenkraftberedningen ge sammanlagt 113 GWh per år.
Utbyggnad avstyrktes inför behandlingen av
vattenkraftsplanen bl.a. av de berörda kommunerna,
fiskeristyrelsen, naturvårdsverket, planverket och
vetenskapsakademien. Skäl som anfördes var älvsträckans
läge nära Östersund, dess lättillgänglighet, dess betydelse
för fisket och för kulturminnesvården.
Området är rikt på fornlämningar bl.a. i form av
fångstgropar och stenåldersboplatser. Inom området finns
nästan 500 registrerade fångstgropar. Älven är vidare av
riksintresse för fritidsfisket och är ett av de få kvarvarande
tillhållen för uttern.
Meåforsen
Meåforsen är den sista outbyggda forssträckan i
Ångermanälven. Projektet beräknades av
vattenkraftberedningen ge 42 GWh per år.
På 1970-talet ansågs forsen ha låga bevarandevärden
men har senare när ytterligare fakta blivit kända kommit att
värderas högre av naturvården. Det avstyrktes när
vattenkraftsplanen behandlades av den berörda kommunen
Sollefteå, länsstyrelsen, fiskeristyrelsen, naturvårdsverket
och vetenskapsakademien.
Älvsträckan anses framför allt ha stor betydelse för
fisket och turismen i regionen, eftersom den är den enda
större sträcka i hela Ångermanland som kan erbjuda fiske i
strömmande vatten. Beståndet av harr anses t.ex. mycket
värdefullt.
Jaurekaska
Detta är den sista outbyggda sträckan av Stora Lule älv.
Den ligger mellan Vietas kraftverk och Stora Lulevattnet
som är reglerat. Strömmen nedanför sjön Langas heter
Jaurekaska. Sjön Langas har mycket stor betydelse för
bofasta yrkesfiskare och för samerna i området. Sjön ger
nämligen ett mycket gott fiske efter röding och sik. Här
finns också en omfattande fisketurism. Sjön ligger delvis
inom Stora sjöfallets nationalpark. En utbyggnad skulle
totalförstöra fisket i sjön och torrlägga forsen.
Gideälven
Kvarvarande outbyggda delen av Gideälven mellan
Björna och Skinnmuddselet är av mycket stort värde ur
rekreations- och turistsynpunkt. Älven har till stor del
vildmarkskaraktär men är ändå lättillgänglig från de
folkrika kustkommunerna.
Gideälven innehåller en unik harrstam med stort
genetiskt värde, där återfinns även rikligt med öring. I älven
finns även en fast stam av utter.
Utmed Gideälven finns flera geovetenskapligt
högklassiga objekt, bl.a. Lockstafältet. Vackert inskurna
meanderbågar och övergivna meanderplan av olika ålder.
Kynne älv
Kynne älv är en synnerligen vacker och värdefull älv i
Bohuslän. Den har en stor fallhöjd och visar en både artrik
fauna och flora liksom ett stort urval av olika unika
biotoper.
Variationerna i miljön ger tillsammans med den ovanligt
höga fallhöjden en mycket ovanlig och spännande
naturmiljö, som är ytterst sällsynt i den delen av landet.
Kynne älv är ett av de ytterst få helt outbyggda vattendrag
som finns kvar i södra Sverige.
Åbyälven
Älven är till största delen helt orörd och mycket rik på
forssträckor. Dess goda bestånd av harr och öring samt en
unik laxstam som har goda möjligheter att utvecklas gör
älven extra värdefull. Åbyälven ingår i projekt
Västerbottenslax, där stora investeringar gjorts för att
utnyttja hela älven till laxreproduktion. Utter och
flodpärlmussla förekommer på flera håll.
Våtmarker finns längs hela älven, vilket ger utrymme för
ett rikt och varierande djurliv. En torrläggning som ev
utbyggnad skulle resultera i skulle föra med sig omfattande
skador på ett stort antal sällsynta växtbiotoper.
Området kring Åbyälven är betydelsefull kulturmiljö
med förankring i äldre samisk kultur. Längs stränderna har
hundratals stenåldersboplatser registrerats. Även från
vikingatiden finns talrika fynd. En utbyggnad skulle
medföra en fullständig förändring av denna mycket gamla
kulturhistoriska miljö. Åbyälven rinner genom de båda
samebyarna Östra och Västra Kikkejaurs betesmarker och
älven är av synnerlig betydelse för rennäringen.
Förslag
Riksdagen bör uttala att den tidigare beslutade
utbyggnadsnivån -- 66 TWh per år -- skall vara det slutliga
riktvärdet för den svenska vattenkraftsproduktionen. Det
bör påpekas att ombyggnader och effektiviseringar
självfallet skall tillåtas, där det kan ske utan skador.
Vattenkraftsberedningen visade att ett högre
utbyggnadsmål kommer att kräva ingrepp i skyddade älvar.
Vidare bör naturresurslagen kompletteras så att följande
älvar och älvsträckor skyddas:Voxnan uppströms
EdsbynHårkan i IndalsälvenMeåforsen i Faxälven
(biflod till Ångermanälven)Luleälven sträckan mellan
Vietas och Stora LulevattnetGideälvenKynne älv
Åbyälven
I andra motioner har vi uppmärksammat frågan om hur
de unika natur- och kulturmiljöerna i Sverige skall bevaras
och förvaltas. I samband med Vattenfalls bolagisering
framförde vi i en motion (1991/92:N7) förslaget att statens
naturskyddade vattenområden skall överföras till en ideell
stiftelse som har som syfte att bevara och förvalta de unika
miljöerna.
Vi anser att regeringen bör ägna dessa frågor befogad
uppmärksamhet och återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med vad i motionen anförts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen om
hushållning med naturresurser m.m. att Voxnan uppströms
Edsbyn, Hårkan, Meåforsen, Luleälven, sträckan mellan
Vietas och Stora Lulevattnet, Gideälven, Kynne älv och
Åbyälven skyddas.
Stockholm den 27 januari 1992
Lennart Fremling (fp)
Sigge Godin (fp)
Hans Lindblad (fp)
Ulla Orring (fp)
Kenth Skårvik (fp)