Vattenkraften är i dag ianspråktagen över den produktion på 66 TWh som beslutats av riksdagen (beräknat på vattenföringsdata från SMHI 1920-1990). Västernorrlands län tillhör ett av de mest exploaterade länen i Sverige när det gäller vattenkraftsutbyggnad. 95% av länets forssträckor har byggts ut och nu hotas även de sista 5 procenten av torrläggningar och/eller överdämningar trots unika naturvärden. I det norrländska landskapet är så många arter bundna till strömmande vatten att utbyggnaden av de sista procenten därför blir ett stort hot mot den biologiska mångfalden. I ett europeiskt perspektiv hyser också lokalbefolkningen förhoppningar till att även det turistiska värdet av de kvarvarande strömmarna avsevärt kommer att öka.
Tyvärr anser utbyggnadsintressenterna inte att naturresursen strömmande vatten har något värde förrän vattnet rinner genom turbinbladen i ett kraftverk. Med den bakgrunden fortsätter således vattenkraftintressenterna att projektera kraftverk i de sista åar och älvsträckor som klarat sig undan utbyggnad. Dessa ofta mindre utbyggnadsprojekt som ger ett förhållandevis litet energitillskott hotar således att utplåna återstoden av ett helt ekosystem, strömmande vatten, med avsevärda konsekvenser för växter och djur anpassade till denna miljö. De hotar också de människor som lever i skogsbygden och som i generationer brukat naturresurserna utan att förbruka dem.
I bygderna bildas lokala älvräddarorganisationer som värnar om sin hembygd, sitt arv och sina barn. För dessa människor innebär ett bevarande av älvsträckorna en ljusare framtid där argumenten bevarande av natur, skönhetsvärden, fiske och servicenivå är grundstenarna. Örnsköldsviks kommun har, efter noggranna undersökningar och studier av utter, flodpärlmussla m.m., tagit beslut mot utbyggnad av Gide älv.
Länsstyrelsen i Västernorrland har likaså tagit beslut på att motsätta sig ytterligare utbyggnad, med motivering att skydda utterbestånd i Gide älv, Moälven, (som redan har skydd såsom varande riksintresse) och övre delen av Nätra älv med biflöden. Därmed har ett helt kärnområde möjlighet till skydd från Västerbottengränsen till Ångermanälven.
Naturvårdsverket har även denna gång tagit beslut, som motsätter sig ytterligare utbyggnad, för att bevara det kärnområde som utterstammen i länet fordrar. Detta är helt i linje med Bernkonventionen och är speciellt viktigt då utterstammen är väldigt trängd i hela Europa.
De nya ansökningar om vattenkraftsutbyggnad som lämnas in i dag har i huvudsak andra ekonomiska bevekelsegrunder än tidigare. I dag kan dessa vara att t.ex. utnyttja s.k. investeringsfonder som måste tas i anspråk inom en femårsperiod. Denna i grunden felaktiga bevekelsegrund eller andra kortsiktiga vinstintressen får aldrig ligga till grund för beslut att förstöra de sista forsarna i en bygd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om en omarbetning av 3 kap. 6 § NRL så att Gideälven uppströms Björna kraftverk undantas från vattenkraftsutbyggnad.
Stockholm den 27 januari 1992 Sigge Godin (fp)