Nästa sekel kommer att bli regionernas. Nationalstaterna kommer i ett framtida Europa att ha allt mindre betydelse. Redan nu ser vi på många håll i Europa framgångsrik regional samverkan tvärs över nationsgränserna. Vår nästan medeltida länsindelning är föga anpassad till det moderna Europa.
Alla studier av framgångsrika regioner visar att tillväxtfaktorerna utgörs av goda universitet för forskning och utbildning, goda kommunikationer -- inte minst vad gäller flyg -- samt goda levnadsbetingelser i form av bostäder, skolor, kulturliv och fritidsutbud.
Norra Europa har för närvarande ingen riktigt konkurrenskraftig region, även om Stockholm- ArlandaUppsala-axeln inger förhoppningar. I det gamla Hansa-området finns dock en betydande utvecklingspotential, om den tas tillvara.
För att få regioner som passar in i det framtida europeiska samarbetsmönstret bör dessa omfatta åtminstone ca en miljon invånare och ha tillgång såväl till minst ett större universitet och en fullvärdig flygplats.
För att dra full nytta av den subsidiaritetsprincip som nu alltmer vinner insteg behövs också regioner av denna storlek.
En tänkbar indelning vore Skåneland, Västra och Östra Götaland, Stockholmsområdet, Västra och Mellersta Svealand samt Nedre och Övre Norrland. Frågan om gränser och antal måste dock studeras närmare för att få ''naturliga'' områden som svarar mot människors kommunikations- och rörelsemönster.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad regional indelning i Sverige.
Stockholm den 21 januari 1992 Bertil Persson (m)