Aldrig förr har Skåne stått inför större planerade och
genomgripande investeringar än just nu. Det handlar om
mycket mer än fasta förbindelser över Öresund, även om
detta projekt dominerar.
Järnvägsnätet i Skåne skall rustas upp. Västkustbanan
skall byggas ut till dubbelspår. En tunnel genom
Hallandsåsen är på väg att förverkligas. En riksbangård
planeras för att kunna möta de krav på effektiviseringar
som godstrafiken kräver.
Kontinenttrafiken växer och kräver utbyggnader för att
i första hand trafiken med gods skall kunna utvecklas.
Närmast i tur torde stå en utbyggnad av hamnen i Trelleborg
och dess tillfartsvägar, eftersom godsvolymen kräver detta.
För bland annat en bättre kollektivtrafik behövs
citytunneln i Malmö. På olika håll i Skåne skall därutöver
ett antal moderniseringar och effektiviseringar av såväl
landsvägar som järnvägar ske. Järnvägen mellan Ystad och
Malmö skall elektrifieras. Ett nytt kommunalförbund, som
omfattar hela Malmöhus län är bildat. Detta förbund skall
administrera kollektivtrafiken i länet. Inom Kristianstads
län finns denna ordning sedan ett antal år tillbaka. De
omfattande planerna på förbättringar av såväl spårbunden
kollektiv trafik som sådan med bussar kan nu genomföras
på ett rationellare sätt.
Ett omfattande planeringsproblem
Dessa förändringar innehåller många omfattande och
skiftande problem, som alla måste lösas eller elimineras
genom planering. I planeringen och genomförandet är
många inblandade. Enbart det omfattande bro-
tunnelprojektet med anslutande lands- och järnvägar ger
stora konsekvenser i alla Skånes 33 kommuner. De
besvärligaste problemen med etableringen av fasta
förbindelser över Öresund, de finns på land. Jämförelsevis
är ''vattendelen'' enklare. Skåne står således inför en
omfattande uppgift på samhällsplaneringens område.
Uppgiften är komplicerad. Många är på olika sätt
involverade. I någon mening kan alla skåningar ha intressen
att bevaka. Intressena är splittrade. Den effektiva lösningen
innebär bland annat en bra koordinering av de olika
delförloppen. Den huvuduppgift som planeringen skall lösa
är att skapa ett bra Skåne. Att på nuvarande stadium dra
slutsatsen att detta inte är en enkel uppgift, det torde
flertalet kunna göra utan några reservationer.
Samhällsplaneringen med PBL och NRL
Planeringsprocessen för användningen av mark och
vatten styrs i huvudsak av plan- och bygglagen (PBL) och
lagen om naturresurshushållning (NRL). Karaktären på
dessa lagar är att de präglas av demokratiska inslag och att
det är kommunerna som är spelförare i
planeringsprocessen.
Kretsen av sakägare är i dessa fall mycket stor. Det är
många som därtill kan komma att ha synpunkter på de
frågor som är aktuella. De statliga intressena företräds i
detta sammanhang av länsstyrelserna. De har enligt PBL
och NRL att göra en sammanvägning och redovisa de
samlade statliga intressena.
Projekten drivs av olika huvudmän med olika
utgångspunkter och mål för arbetet. De övriga med
intressen att bevaka är till antalet omfattande. De har
dessutom inte sällan motstående uppfattningar i sak. Av
praktiska eller andra skäl är ibland de i och för sig
sammanhållna projekten delade i olika skeden och
delprojekt. Dessa delprojekt kan drivas som formellt
självständiga projekt. Sammantaget leder detta till att det
är svårt att hålla en aktuell och samlad överblick.
Det finns goda skäl att utgå från att det planeringssystem
som skall hantera processen kommer att utsättas för stora
påfrestningar. Inte bara genom att volymen av projekt
under en viss tid kommer att vara onormalt hög. Många av
problemen är speciellt besvärliga och skall lösas med stöd
av ett underlag som ännu inte är komplett. Arbetet med
översiktsplanerna enligt PBL är i dess första omgång inte
slutförd i Skåne. Av givna skäl, eftersom PBL-tiden är
relativt färsk, saknas också erfarenheter av att arbeta med
sådana komplexa planeringsproblem som det nu är fråga
om.
Saknaden av en komplett första omgång av
översiktsplanering skall i och för sig inte överdrivas.
Mellankommunala planeringsproblem är alltid svåra att
lösa. De är dock svårare att lösa så länge denna brist
kvarstår. Speciellt besvärande är det att Lunds kommun
ännu inte har en översiktsplan enligt PBL med hänsyn till
dess geografiska läge.
Planeringen enligt PBL/NRL, som i grunden är en
utpräglad demokratisk process, ger även stort utrymme för
diskussioner och överläggningar. Eftersom konflikterna
mellan olika intressen när det gäller markanvändingen är
stora, kan det förutsättas att många av besluten kommer att
överklagas. Detta leder till betydande förlängningar av
ledtiderna.
Ytterst kan det komma att tvinga fram kraftiga,
korrigerande ingrepp i senare skeden av planeringsfasen.
Den önskade koordineringen kan därmed kanske inte
komma till stånd. Förändringarna, som i sig inte behöver
vara negativa, leder emellertid vanligen sammantaget till
förluster genom det sätt på vilka de genomföres.
Överblick och omvärldskontakt
Mot denna bakgrund är det naturligt att söka en lösning
som innebär att problemet ''samlad överblick'' löses. Det är
klart olämpligt och hämmande att kunskapen om ''vad som
pågår'' och ''vem som gör vad'' etc. inte finns samlad på ett
ställe. Skåne i dess helhet är mer eller mindre berört. En för
hela Skåne samlad översikt av ''läget'' bör därför tas fram
och hållas aktuell. Som ovan beskrivits har länsstyrelserna
bland annat uppgiften att i planeringsprocessen för
användningen av mark och vatten svara för de samlade
statliga intressena. Omständigheterna i Skåne talar för att
de bägge länsstyrelserna bör ha ett nära samarbeta i denna
uppgift.
Under de närmaste åren kommer ett stort tillskott i
volymen av arbetsuppgifter för länsstyrelserna i Skåne, som
skall klaras av utöver ordinarie verksamhet. Det är
tveksamt om dimensioneringen och fördelningen av
resurserna hos länsstyrelserna är sådan, att arbetet kan
bedrivas med hänsyn tagen till en allmänt god
resurshushållnng på ett önskvärt och rationellt sätt.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en översyn av
länsstyrelserna i Skåne. Syftet skall vara att klarlägga
behoven av resurser m.m. så att de på ett rationellt sätt skall
kunna möta kraven på överblick och administrativ kapacitet
m.m., så att de förbättringar av infrastrukturen i Skåne som
nu planeras kan genomföras effektivt.
I detta sammanhang bör särskilt noteras möjligheten att
skapa en mellan de bägge länsstyrelserna gemensam
planeringsenhet, som i första hand skulle ha uppgiften att
svara för dessa tunga, länsövergripande planeringsfrågor
som nämnts ovan.
Den översyn som vi här förordar bör komma till stånd
utan tidsutdräkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dimensioneringen och
fördelningen av resurserna m.m. hos länsstyrelserna i
Kristianstads och Malmöhus län för att klara planerings-
och andra administrativa uppgifter inför den förestående
upprustningen av infrastrukturen i Skåne.
Stockholm den 21 januari 1992
Per Olof Håkansson (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Anita Jönsson (s)
Maja Bäckström (s)