En bra bostad är en social rättighet jämförbar med rätten
till vård, omsorg och utbildning. Vänsterpartiets
målsättning är att verka för att tillgodose allas rätt till en
bostad efter behov och till en rimlig kostnad.
Bakgrund och sammanfattning
Den svenska bostadspolitiken har varit och är mycket
framgångsrik. Den används ofta som ett föredöme i
internationell bostadsdebatt. Svenskarna har idag en
mycket hög bostadsnivå. Bostäderna har i huvudsak hög
materiell standard och är modernt utrustade. Tillgång och
kvalitet kan med andra ord betecknas som god. Men hög
hyra/bostadskostnad gör att många hushåll med låga
inkomster inte kan utnyttja utbudet.
Vid uppbyggandet av den nuvarande bostadsstandarden
har statens ekonomiska stimulans, via ett omfattande
subventionssystem, haft avgörande betydelse.
Subventionerna har ökat för varje år, men enligt
vänsterpartiets uppfattning har de inte i tillräcklig
utsträckning stärkt svaga grupper på bostadsmarknaden.
Vänsterpartiets bedömning är att en genomsnittlig
höjning av bostadsstandarden inte behövs. Däremot
förespråkar vi en omfördelning av bostadsstödet. Detta
är helt i linje med vänsterpartiets miljöpolitik och
internationella/nationella solidaritetspolitik.
För att åstadkomma en bostadsfinansieringsform som är
långsiktigt hållbar förespråkar vänsterpartiet att det
räntelånesystem som en gång beslutats av riksdagen i
december 1990, men rivits upp av den borgerliga
majoriteten i december 1991, genomförs. Ikraftträdandet
föreslås till den 1 januari 1993.
Efter beslut i riksdagen under våren 1992 finns tid för
regeringen att utforma förordningar, samt mindre
justeringar. Räntelånesystemet förutsätts ge betydligt
minskade utgifter för staten. En försiktig bedömning för
första halvåret 1993 är att detta medför besparingar på ca 1
500 000 kronor för staten. Därefter ökar besparingar
ytterligare vid låg inflation och låg ränta.
Räntelånesystemet ersätter systemet med ränteavdrag och
räntebidrag, som alltför mycket gynnat höginkomsttagare.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till sänkta
räntebidrag, investeringsbidrag m.m. och anvisar förslag
som leder till att upprätthålla nödvändig bostadsproduktion
och sysselsättning inom byggbranschen.
Sammanfattningvis leder vänsterpartiets förslag till lägre
utgifter för staten, ökat boendeinflytande, lägre
byggkostnader och därmed till lägre hyror.
Problem
Trots den framgångsrika svenska bostadspolitiken
återstår betydande problem. För att upprätthålla och
utveckla den svenska modellen bör bl.a. detta
uppmärksammas:
Problemet med segregation i boendet är inte lika
allvarligt i Sverige som i andra jämförbara länder men utgör
ändå ett stort problem.
Storstadsungdom från låginkomsttagarfamiljer,
studenter, inflyttade till tätorter, flyktingar, invandrare,
äldre är grupper vars situation på bostadsmarknaden
speciellt måste uppmärksammas.
Miljonprogramområdena i våra större tätorter måste
även i fortsättningen tilldelas generösa resurser för en
nödvändig omdaning på de boendes villkor. Detta kan
också påverka det rådande arbetsmarknadsläget gynnsamt.
Andra problem inom bostadssektorn är starkt ökade
kostnader för nyproducerade lägenheter, uppkomst av
svarta marknader, orättfärdiga skillnader i hyra mellan
olika årgångar av lägenheter, svårigheter att upprätthålla
bruksvärdesprincipen. Slutligen är det svårt för enskilda
människor att förstå systemen/marknaden och handla
därefter.
Vänsterpartiet anser att samhällets åtgärder måste
koncentreras på att utjämna skillnaderna i
bostadskonsumtionen. Det betyder att de generella
bostadssubventionerna på lång sikt kan minska. Det riktade
bostadsstödet till hushåll med låga inkomster kan dock
behöva ökas, t.ex. bostadsbidrag till boende med svag
ekonomi såsom ungdomar, pensionärer med låg pension,
m.fl.
Den borgerliga regeringens åtgärder är typexempel på
hur det inte ska gå till beträffande förutsägbarhet,
fördelningspolitik och möjlighet till långsiktig planering.
Utvecklingen av den goda svenska bostadspolitiken måste
ske långsiktigt, välplanerat och utifrån ovannämnda sociala
och ekologiska mål. Den borgerliga yxhuggspolitiken hotar
allt detta.
Kris i byggandet
Ett särskilt problem i dagens bygg- och bostadsmarknad
utgör de stora svängningarna mellan över- och
underproduktion. Efter flera års överhettning på
byggmarknaden, med höga byggkostnader till följd, är vi nu
överraskande snabbt inne i en period av lågkonjuktur och
kris på fastighetsmarknaden.
För närvarande är ca 21 000 byggnadsarbetare, eller 15 %
av landets hela byggnadsarbetarkår arbetslös. På vissa
orter är siffran ännu högre. Mycket pekar på att siffran
stiger till 25 %
mot slutet av året -- om inte kraftfulla åtgärder sätts
in. Åtgärder måste sättas in för att motverka krisen. Hittills
har regeringens förslag till åtgärder till stor del verkat i
motsatt riktning.
En viss nedgång i byggandet -- särskilt av kontor -- är en
anpassning till en rimligare nivå än den som rått under år av
högkonjunktur. Men för att snabbt vända den alarmerande
nedåtgående trenden måste tydliga signaler gå ut för att
trygga bostadsförsörjningen och ta tillvara byggbranschens
resurser. Oron för framtidens villkor är för närvarande så
stor att många större bostadsprojekt läggs på is.
Åtgärder på kort sikt 1.
Den borgerliga regeringen föreslår att ca 1,8 miljarder
i räntebidrag för ny- och ombyggnader enligt det nuvarande
provisoriska systemet skall försvinna under 92--93. Dock
preciseras inte hur detta skall ske. Vänsterpartiet motsätter
sig detta förslag.
2. Riksdagens beslut att sänka investeringsbidraget från
9,3 %
till 3,1 %
har redan fått mycket negativa konsekvenser för
viljan att fullfölja planerade byggen. Det är vänsterpartiets
uppfattning att en förlängning av investeringsbidraget på
nuvarande nivå behövs ytterligare ett år för att få igång
åtskilliga byggen. Införs räntelånesystemet kvarstår
investeringsbidraget även i framtiden.
3. Omfattande ROT-program i offentliga lokaler: Medel
till upprustning av skolor har tidigare utgått med till
exempel 213 miljoner kronor till Stockholms län. Dessa
medel som finns i hela landet kan fördubblas och ge mycket
god utdelning. Här behövs en samordning med
arbetslöshetsersättningen -- se vidare vänsterpartiets
ekonomiska motion.
4. Tidigarelägg investeringar i infrastruktur.
5. Fortsatta lån och bidrag till kommunalt förköp av
småhus i skärgårdskommuner.
6. Behåll tilläggslån för reparation och avhjälpande av
byggfel, mögel och radon.
7. Behåll ungdomsbostadsstödet.
8. Förnyelsebidragen aktiveras igen i avvaktan på nytt
stöd till bland annat miljonprogramområdena.
9. Bidraget till konstnärlig utsmyckning bibehålls.
10. Ramen för allmänna samlingslokaler bibehålls.
11. Tillfälliga extra lånemedel till allmännyttiga
bostadsföretag, så att de kan köpa upp
bostadshyresfastigheter, där ägaren kommit på obestånd
eller gått i konkurs, så att hyresgästerna inte råkar illa ut.
12. Återinför ett reformerat förvärvslån för
flerbarnsfamiljer.
Samtliga ovanstående åtgärder behövs för att bryta den
onda cirkeln med få investeringar -- ökad arbetslöshet --
rädsla för nya investeringar -- lågt byggande -- låg
bostadsproduktion.
De statliga bostadssubventionerna m.m.
De statliga subventionerna till bostadsbyggandet har
ökat starkt under de senaste åren. Ökningen är bland annat
ett resultat av hög ränta med omfattande bostadsbyggande
och inflation Källa: Prop. 1990/91:100 bil. 13).
Bostadssubventioner och intäkter av fastighetsskatt
och hyreshusavgift åren 1983--1990. Miljarder kr., löpande
priser
t5,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb,p3g,2wb 1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
1990
Bakgrunden till bostadssubventionerna har bl.a. varit att
garantera alla invånare möjlighet till en god bostadstandard
till en rimlig kostnad. T.ex. bor 23 %
av ensamstående och 50 %
av tvåpersonershushållen i egnahem. 70 %
av barnfamiljerna bor i egna hem. Antal rumsenheter
(rum och kök) uppgår till 17 miljoner eller nära två per
invånare. Varje invånare har i snitt tillgång till 45
kvadratmeter.
Ett annat mål har varit att motverka segregation i
boendet, dvs. att människor bosätter sig utifrån ekonomisk
eller social status.
Tittar man på vad boendet (år 1989) kostar i genomsnitt
är hushållens nettoutgift för bostaden -- bruttoutgiften
minskad med bostadsbidrag och skatteeffekt för
egnahemsägare -- följande:
(+/- 3 %)
Egnahemsägare:
23 % av den disponibla inkomsten
Hyresrätt:
19 % ''
Bostadsrätt:
17 % ''
Hushållens utgifter för boendet har under den senaste
20-årsperioden inte förändrats relativt sett. Ser man
däremot på vad det kostar att bo i en nyproducerad lägenhet
är resultatet annorlunda. Skillnaderna i boendekostnader är
oerhört stora mellan nya och gamla bostäder.
Under de senaste decennierna har försök gjorts att
definiera vad som är rimlig kostnad för en bra bostad. 15 till
20% av en genomsnittlig lön före skatt för en
industriarbetare har angetts som ett mått på vad som bör
vara nivån för en normal nybyggd tvåa.
Det är idag svårt att använda måttet ''procent av en
normal industriarbetarlön''. Om det är rimligt eller inte
beror på hur mycket den enskilde får behålla efter skatt och
vilka faktiska möjligheter det finns till valmöjlighet vad
gäller kostnad och standard för den boende. Begreppet
''rimlig kostnad'' måste således ytterligare analyseras och
ses i ett större sammanhang. Det är dock viktigt att ta fram
ett mått. Vi föreslår att regeringen ger Boverket i uppdrag
att göra detta.
Den generella subventioneringen har medfört vissa
nackdelar. Bland problemen som delvis beror på detta kan
nämnas: överföring av kapital från hyresgäster till
egnahemsägare/bostadsrättshavare, dvs från
låginkomsttagare till höginkomsttagare. Detta beror främst
på de stora skatteavdragen.
Begreppet ''bostadssubvention'' kan också diskuteras.
Dessa subventioner betalas av skattebetalarna, dvs. de
boende betalar sitt boende både genom hyra och via
skattsedeln. Via dessa transfereringar av pengar försöker
staten bl.a. göra en omfördelning mellan olika grupper.
Denna omfördelning har dock under många år gynnat fel
grupper ur vänsterpartiets synvinkel, dvs.
höginkomsttagare.
Nytt bostadsfinansieringssystem
Vänsterpartiet föreslår att det en gång beslutade
räntelånesystemet införs. Det garanterar en omfördelning
av kostnaderna över tiden. Bostadssubventioner i form av
ränteavdrag till villaägare avskaffas i och med
räntelånesystemet. Höginkomsttagare har hittills gynnats
på bekostnad av låginkomsttagare via avdragsrätt,
räntebidrag m.m. Det nya systemet ska också öka de
boendes och bostadsökandes valfrihet och inflytande.
Finansieringssystemet måste garantera en nödvändig
och jämn nivå på nyproduktionen. Systemet ska vara
begripligt och förutsebart för gemene man. Till
räntelånesystemet finns en koppling till
investeringsbidragen. Dessa ska finnas kvar på nuvarande
nivå som kompensation till utebliven momsbefrielse.
Självklart kan det finnas behov av att revidera detaljer i
räntelånesystemet. Ett exempel utgör de så kallade
förvärvslånen till flerbarnsfamiljer med låga inkomster och
bostadsbidrag.
Spekulationsfri bostadsförsörjning
Bostaden som social rättighet innebär att
bostadsförsörjningen så långt som möjligt ska befrias från
spekulation i alla led. Det gäller finansiering,
markupplåtelse, byggmaterial, byggande, förmedling,
förvaltning och prissättning.
Samtidigt bör det utvecklas en större känslighet för
marknadens behov och önskemål, dvs. de boendes och
bostadssökandes krav. Sådan marknadsanpassning bör
genomföras via ett kraftigt ökat boinflytande, genom att
beslutsmakten ligger hos de berörda på det lokala planet
och genom att människor i högre grad än idag själva
beslutar över sin egen bostad. Därmed åstadkoms variation
och mångfald.
Utveckling av hyresrätten
Cirka en tredjedel av bostadsbeståndet i Sverige består
av hyresrättslägenheter. Det är viktigt att det finns olika
upplåtelseformer och att hyresrätten blir ett lika attraktivt
boende som ett eget hus eller bostadsrätt. För att
tillhandahålla variation och mångfald är det också angeläget
att inte minska hyresrättens andel av det totala
bostadsbeståndet.
Om andelen hyresrätter minskar finns det risk för att
boende i hyresrätt bara accepteras av den som inte kan
välja, och att fastigheter med hyresrätter enbart bebos av
människor med sociala och/eller ekonomiska problem.
Hyresrättshavarens ställning bör stärkas genom
förstärkt besittningsskydd och bytesrätt. Ändringar bör
göras i hyreslagstiftningen som ökar möjligheterna till
ekonomiskt boinflytande och hyresgäststyrt underhåll.
Betalningsanmärkningar vad gäller hyran ska behandlas
som andra betalningsanmärkningar och inte som anledning
för uppsägning och vräkning.
Hyresrättshavarna ska bestämma och kunna ta initiativ
individuellt när det gäller den egna lägenheten och
kollektivt när det gäller huset.
Den primära förhandlingsskyldigheten bör utvidgas till
ägarbyte, bestämning av förstagångshyra och
underhåll/upprustning/ombyggnad. Det senaste som
komplement till vetorätten enligt bostadssaneringslagen
och tolkningsföreträdet vad gäller varsamhetskravet.
Hyresgästrepresentation bör införas i de allmännyttiga
företagens styrelser. Andrahandsgästers ställning ska
stärkas bl.a. genom överlåtelserätt efter tre år.
Hyresrätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt m.m.
Kooperativ förvaltning i form av bostadsrätt är en bra idé
i sig. Men när handeln frisläpptes blev det efter en tid
omöjligt för flertalet att köpa en bostadsrätt i bristområden.
Kooperativ hyresrätt kan i stället vara ett bra alternativ.
Allmännyttiga bostäder bör inte säljas ut till privata
ägare. Däremot kan hyresgästerna helt eller delvis överta
förvaltningsansvaret inom hyresrättens eller den
kooperativa hyresrättens ram.
Den kooperativa hyresrätten och andra varianter ska
prövas och utvecklas men kontantinsatsen bör maximeras
till så låg nivå som möjligt.
Konkurrens, självbyggeri, m.m. i bostadsproduktionen
Byggkostnader har länge stigit snabbare än
konsumentprisindex. Anledningen till detta är främst starka
monopol och oligopol inom bygg- och
byggmaterialbranschen, samt överhettningen vad gäller
kontorsbyggen. Nu har dock kostnadsökningarna stannat
upp p.g.a. lågkonjunkturen.
Vad gäller byggverksamheten måste åtgärder vidtas mot
alla tendenser till monopol och karteller.
Småföretagsverksamheten bör stimuleras. Det gäller även
byggmaterialproduktionen som mår väl av ökad
internationell konkurrens vilket leder till lägre
byggmaterialpriser och därmed lägre boendekostnader. Det
så kallade konkurrensvillkoret bör behållas för att bevaka
att fri konkurrens råder. Byggreglerna måste kunna
tillämpas smidigt med hänsyn till de boendes och
bostadssökandes krav.
En gammal fin svensk tradition är att helt eller delvis
bygga bostaden på egen hand. Genom självbyggerinsatser
och återbruk av material kan byggkostnaderna hållas nere.
Detta bör stimuleras både vad gäller småhus och
flerbostadshus vid såväl nyproduktion som
underhåll/ombyggnad.
Bosparande
Regeringen har som allmän inställning markerat att
sparande ska löna sig. Vänsterpartiet anser också att det är
önskvärt att bosparandet ökar.
Idag finns särskilt premierat bostadssparande, med extra
bonus för ungdomar 16--25 år. Men det borde vara möjligt
att även stödja bosparande för barn eller vuxna på annat
sätt. Enligt Bofrämjandet finns ett väl utvecklat system i
Tyskland. Riksdagen bör ge Boverket i uppdrag att se hur
ett sådant system kan tillämpas i Sverige.
En lika intressant variant på bosparande utgör
Hyresgäströrelsens förslag att låta hyresgästerna bospara
hos sitt eget bostadsföretag. Avsikten är därmed att både
sänka hyran och/eller förbättra lägenheten. Dessa
tankegångar bör ingå i utredningsdirektiven till Boverkets
utredning.
Behovsprövat boendestöd som komplettering
Vänsterpartiets inställning är att människor bör kunna
hyra sin lägenhet utan individuellt stöd. Men bostadsbidrag
m.m. måste finnas som komplettering till det generella
stödet för att i det individuella fallet täcka skillnaden mellan
hushållets betalningsförmåga och den verkliga hyran.
Bostadsbidragens utformning leder i viss mån till oönskade
marginaleffekter och behovsprövningar som kan upplevas
som kränkande av den personliga integriteten.
Förbättringar och förenklingar i bostadsbidragssystemet
bör övervägas för att komma tillrätta med nackdelarna.
Vänsterpartiet återkommer till denna fråga i samband med
att förslag i vår läggs från regeringen.
Grupper som har svårt att klara sin boendekostnad kan
också kompenseras via ökade barnbidrag, studiestöd, ökad
KBT etc.
Att avskaffa ungdomsbostadsstödet avvisas bestämt.
Ungdomar från låginkomsttagarfamiljer är en grupp vars
situation speciellt behöver uppmärksammas -- särskilt i
storstadsområdena.
Detta stöd utgår till fastighetsägarna via kommunerna
med 200 kronor/ månad för varje anskaffad lägenhet till en
person under 25 år. Ungdomen mottar således inte bidraget
själv. Men det utgör ett bra ekonomiskt stöd på 45 miljoner
till kommuner som skaffar bostäder till ungdomar. Det kan
också användas till att sänka hyran.
Indirekta bostadsskatter
En alltför stor del av regeringens skatteomläggning
finansieras genom ökad skattebelastning på boendet. I
regeringens skattepaket på boendeområdet ingick bl.a.
särskild skatt på de företag som driver fastighetsskötsel i
egen regi. Detta drabbar bl.a. många allmännyttiga och
kooperativa bostadsföretag, och leder till ökade
hyreskostnader. Uttagsskatten har den säregna
konsekvensen att den främst riktar sig mot de
bostadsföretag som drivs utan vinstintresse. Vänsterpartiet
föreslår att uttagsbeskattning avskaffas från den 1 januari
1993. Detta ger ett inkomstbortfall på ca 0,5 mdr för
budgetåret 1992/93.
Fjärrvärme: Momssatsen sätts till 0%. Detta är
motiverat av såväl bostadspolitiska som miljöskäl.
Boendekostnaderna kan pressas ned. För att
momsreduceringen verkligen skall resultera i sänkta hyror
fordras tid för övergångsförhandlingar. Vänsterpartiet
föreslår att 0-skattesatsen skall gälla från den 1 januari
1993. Skattebortfallet kan beräknas till ca 1,8 mdr per helår,
eller ca 0,9 mdr för budgetåret 1992/93.
Nyproduktion, delning och upprustning
Det är svårt att bedöma behovet av bl.a. nya bostäder.
Just nu upplever vi att drygt 20 000 lägenheter står tomma i
hela landet på grund av höga hyror. En dramatisk ökning av
det antalet kan väntas med fortsatt borgerlig politik. Detta
är ett stort slöseri med resurser och höjer kostnaderna
totalt. För den bostadslöse på ''fel'' ort är det naturligtvis
hårt.
Trots att det på sina håll finns ett visst överskott, behövs
ändå totalt en nyproduktion på åtminstone 30 000
lägenheter/år. Enligt bl.a. Boverket föreligger en reell
bostadsbrist, särskilt i större städer/universitetsorter. Ca
100 000 förefaller vara bostadslösa. Den borgerliga
regeringens åtgärder gör nu att byggmarknaden rasar ihop
vilket får mycket allvarliga konsekvenser för landets hela
ekonomi och äventyrar den framtida bostadsförsörjningen.
Nyproduktionen måste kompletteras med ett bättre
utnyttjande av det befintliga beståndet. Det är främst i
egnahem man finner en överstandard vad gäller
bostadsutrymmen.
Genom skärpta krav på underhåll av befintliga hus kan
ombyggnaden av bostäder minskas till sin omfattning.
Miljonprogramområdena bör dock som tidigare framhållits
ges möjlighet att erhålla ett bostadssocialt stöd för
upprustning av miljö och för annan verksamhet.
Det är socialt viktigt att kunna bo kvar där man slagit
rot och har sin trygghet, sitt sociala nätverk. Det är dock
angeläget att underlätta för önskvärd rörlighet.
Till exempel kan man ge stimulans till de som bor för
stort för avspjälkning av en (mindre) lägenhet. Boverket
bör ges i uppdrag att lämna förslag till hur en sådan
stimulans kan utformas.
Vidare vill vi stimulera ombyggnad av kontor till
bostäder (så som initierats i Göteborg) och avkontorisering
av bostäder samt friställande av övernattningslägenheter.
Kommunal bostadsanvisningsskyldighet
Lediga lägenheter bör i största möjliga mån förmedlas av
en organisation med integritet och utan vinstintressen. Det
är idag bara samhälleliga (kommunala)
bostadsförmedlingar som motsvarar det kravet. Försöken
att komma överens om bostadsanvisningsverksamheten har
misslyckats eller blivit mycket otillräckliga. Boverket har
visat att många större kommuner helt saknar
bostadsförmedling.
En ny lag om bostadsanvisningsskyldighet behövs.
Anvisningsskyldigheten ska vara påhittig och fantasifull.
Den ska även omfatta byten och andrahandsupplåtelser.
Fastighetsägaren ges skyldighet att acceptera anvisad
hyresgäst.
Bruksvärdeshyran
En social bostadspolitik förutsätter en kombination av
hyresreglering och kvarboenderätt (besittningsskydd).
Bruksvärdeshyressystemet som innebär att
självkostnadshyran hos allmännyttan är maxhyra för
likvärdiga lägenheter är bra i princip men bör skärpas,
utvidgas till lokaler och ges en tillämpning där åldersfaktorn
betyder mindre.
Vårt krav är som tidigare: ta bort påtaglighetsrekvisitet
dvs. den regel som gör att privata fastighetsägare alltid kan
ta ut lite mer hyra än allmännyttiga. Kostnader för bilplats,
telefon, tidningsprenumeration och kabel-TV-installation
får inte ses som en del av hyran.
Däremot anser vi det rimligt att som bland annat
hyresgäströrelsen har accepterat att hyran varierar på grund
av ett flertal faktorer; närhet till service och natur,
kommunikationsmöjligheter, bullerstörningar etc.
Sjuka hus
Under senare år har alltför många fall av byggfusk,
olämpliga material och konstruktioner samt bristfällig
ventilation uppdagats. Det har varit svårt att utkräva ansvar
av dem som felat. De boende har kommit i kläm. De medel
som finns för att bidra till ombyggnader av mögelskadade
hus eller hus med hög radonhalt bör finnas kvar.
Vi har föreslagit en bomiljölag, produktkontroll och en
byggfuskavgift. Våra krav på byggherrens och
entreprenörens ansvar har delvis tillgodosetts med den
tioåriga byggnadsgaratin som ska införas. Lagen om
byggnadsgaranti bör snarast träda i kraft, inte ytterligare
skjutas på framtiden som regeringen önskar. Detta är ett
område som måste följas upp noga för att undvika framtida
misstag.
Byggregler
Byggreglerna måste ses över utifrån grundläggande krav
på kvalitet, boinflytande, varsamhet, resurshushållning,
handikappanpassning och ekologi. Kraven måste ständigt
skärpas så även bygg- och boendesektorn utvecklas och blir
en del av ett ekologiskt anpassat samhälle. Staten ska stötta
och driva på FoU- verksamhet och snabbt se till att
experiment i fullskala även finns för större flerfamiljshus.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar införa det tidigare beslutade
räntelånesystemet rörande bostadsfinansiering från 1
januari 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder på kort sikt för att lindra
bygg- och bostadskrisen,
3. att riksdagen beslutar att återställa
investeringsbidraget till tidigare nivå, 9,3
%,
4. att riksdagen till Investeringsbidrag för
bostadsbyggande för budgetåret 1992/93 anvisar 160
000
000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka hyresrättshavarens
ställning,
6. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i
uppdrag att ta fram ett förslag om bosparande enligt vad i
motionen anförts,1
7. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i
uppdrag att lämna förslag om stöd till avspjälkning av
mindre lägenheter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny lag om
bostadsanvisningsskyldighet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att noga följa och utvärdera
problematiken kring sjuka hus.
Stockholm den 26 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Eva Zetterberg (v)