Följderna för dem som drabbas av fukt- och mögelskador i sina hus är ofta dramatiska och omfattande. Åtgärdskostnaderna för den enskilde är för det mesta oöverstigliga. Vidare har de senare årens debatt om sjuka hus inneburit, att oron för följderna av att bo i ett skadat hus är stor och svårbemästrad. Köpare är till övervägande del unga människor och många av dem hyser stor oro för sina barns hälsotillstånd. Vidare är den unga familjens ekonomiska situation ofta sådan att det inte finns något alternativ än att bo kvar i det skadade huset.
Nu föreslår den borgerliga regeringen i budgetpropositionen att fonden för fukt- och mögelskador avvecklas. Detta anser jag vara fel eftersom fonden fortfarande fyller en viktig funktion. Under 1991 inkom 643 ärenden till fonden -- en ökning med ca 50 ärenden jämfört med 1990 och några tecken på att antalet ansökningar skulle minska finns inte.
De bostadshus som drabbas av fukt och mögel representerar stora värden, inte bara för den enskilde. I och med att skadan har upptäckts är fastigheten inte möjlig att sälja utan stora förluster för såväl fastighetsägare som långivare. Den del av åtgärdskostnaden som fastighetsägaren inte själv kan finansiera belastar således samhället i någon form. Tillåts husen förfalla helt i brist på tillgängliga medel är kapitalförstöringen ett faktum.
I dag finns inte någon lagstiftning eller något garantisystem som skyddar den enskilde från följderna av en fukt- eller mögelskada i småhus byggda med statliga lån före 1983. Visserligen svarar säljaren av ett småhus för fel i huset enligt jordabalkens regler, men detta innebär bara att kostnaderna för att avhjälpa skadorna ''i bästa fall'' övervältras från en konsument till en annan och inte innebär någon lösning totalt sett. De garantisystem som nu införts sträcker sig inte tillräckligt långt fram i tiden och skulle även om så vore fallet behöva finansieras kollektivt. Även om utökat produktansvar, längre garanti- och preskriptionstider m.m. införs kvarstår faktum att de typiska skadorna uppträder sent och att de hittills till stor del har varit en följd av bristfälliga byggnormer och otillräcklig kontroll.
Jag anser att fonden för fukt- och mögelskador ska finnas kvar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fonden för fukt- och mögelskador.
Stockholm den 27 januari 1992 Lisbeth Staaf-Igelström (s)