Det finns i dag i Sverige 2 300 allmänna
samlingslokalanläggningar. Dessa ägs av det lokala
föreningslivet på orten genom en särskild
samlingslokalförening. Dessa samlingslokalföreningar är
medlemmar i de fyra riksorganisationerna --
Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation, Folkparkernas Centralorganisation samt
Riksföreningen Våra Gårdar.
Allmänna samlingslokaler har av dessa organisationer i
mer än hundra år ställts till föreningslivets och enskilda
människors förfogande för en fri debatt, för ett obundet
föreningsliv samt för ett fritt kulturliv. Lokalerna har varit
tillgängliga för alla utan hinder av åsikt eller målsättning.
Samlingslokalorganisationerna har alltid hävdat att deras
lokaler ''opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor
skall upplåtas åt envar inom orten verksam organisation
eller sammanslutning av invånare''. I mitten av seklet
infördes även en sådan regel som förutsättning för att
statligt stöd skulle kunna ges till byggande eller upprustning
av en föreningsägd allmän samlingslokal.
50 miljoner besök
De fyra samlingslokalorganisationerna kan i dag
sammantaget redovisa mer än 50 milj.
besök per år i lokalerna. I anläggningarna anordnas
varje år närmare en miljon verksamhetstillfällen,
studiecirkelträffar, teater, danser, barn- och
ungdomsverksamheter av de mest skilda slag. I samarbete
med kommuner drivs fritidsgårdar,
barnomsorgsverksamheter, pensionärsverksamheter m.m.
Samlingslokalorganisationerna är i det närmaste ensamma
om att bedriva filmverksamhet på mindre orter och i
glesbygd. Verksamheterna i samlingslokalanläggningarna
är en grundbult i landets kultur- och nöjesliv.
Den genomsnittliga samlingslokalanläggningen är
mindre än 500 m2
stor. Den förvaltas genom ideella
arbetsinsatser från medlemmarna. De enskilda
verksamheterna i lokalerna anordnas av det lokala
föreningslivet. Anläggningens skötsel finansieras av
medlemsavgifter, genom uthyrning av lokaler,
inträdesavgifter vid evenemang samt ett mindre kommunalt
anslag.
Större anläggningar har anställd personal och i
allmänhet uppdragsersättningar och kommunala garantier
för vissa av verksamheterna, främst barn- och
ungdomsverksamheterna.
Samlingslokalanläggningarna är fördelade i stort sett
jämnt över landet. Dock är denna typ av lokaler starkt
underrepresenterad i de tre storstadsregionerna. Detta
gäller framför allt i de bostadsområden som byggdes under
1960- och 1970-talen. Även i glesbygdsorter finns ett behov
av flera samlingslokalanläggningar.
Det bildas emellertid successivt allt flera
samlingslokalföreningar i landet. Detta sker främst i mindre
samhällen i glesbygd och i tätorternas nyare
bostadsområden, där det ofta finns brister i miljön.
I glesbygd
I de mindre samhällena grundar sig det ökande intresset
för anordnande av allmänna samlingslokaler i föreningsregi
på främst två behov.
Lokalerna behövs för föreningslivets fortlevnad. I
lokalerna skall invånarna i sina föreningar kunna skapa ett
aktivt kulturliv och därmed höja livskvaliteten i
närsamhället. Man vill skapa identitet för bygden och en
bättre kulturmiljö för såväl unga som äldre. Inte minst
viktigt är att bibehålla ett nöjesliv på hemmaplan.
I dessa samhällen, hotade eller redan drabbade av
arbetsplatsnedläggningar och befolkningsutflyttning, har
servicen i olika avseenden försämrats. Ett lågt invånarantal
har inneburit att underlaget för en rimlig social service
dragits undan. Det är administrativt och ekonomiskt svårt
att upprätthålla en god äldreomsorg och sjukvård på nära
håll. Underlaget för bra barnomsorg skapar problem.
Underlaget för kommersiell service har också i många fall
dragits undan.
I tätort
Föreningslivet i tätorternas bostadsområden, kanske
främst i de tre storstadsområdena, har under senare år
genom en aktiv planering och bildande av
samlingslokalföreningar, påvisat ett mycket stort behov av
allmänna samlingslokaler i sina närområden.
Den deltagandedemokratiska utvecklingen i denna typ
av bostadsområden inger oro. Invånarnas engagemang i
politiska partier och andra slag av idéorganisationer
minskar. Valdeltagandet har minskat under hela 1980-talet.
I dessa områden är också möjligheterna till att utöva eller
att uppleva kulturaktiviteter små.
Engagemang och ansvar
I en pågående eftervalsdebatt har stor oro uttalats från
samtliga politiska partier över utvecklingen. Man har från
flera håll i debatten framfört att bättre demokratisk
utveckling i denna typ av bostadsområden först och främst
kräver ett rikt och varierat föreningsliv. Då krävs också
tillgång till ändamålsenliga samlingslokaler i föreningsregi.
Här kan medlemmarna ta ett eget ansvar för förvaltning och
verksamheter. Möjligheten till engagemang och ansvar och
möjligheten att fatta egna beslut kring kulturverksamheter
och andra aktiviteter ger förutsättningar för ett vidare
engagemang i samhällsfrågor. I storstadsregionerna finns
mindre än en tiondel av landets föreningsägda
samlingslokalanläggningar.
I många förorter och stadsdelar saknas bra lokaler för
traktens behov. Planeringen har ofta inneburit att
samlingslokaler byggts i centrum och att kompletterande
lokaler inte byggts i anslutning till nya bostadsområden.
Därför är det angeläget att skapa bra lokalförutsättningar
för föreningar och kulturaktiviteter också på dessa orter.
Samnyttjande av allmänna samlingslokaler
Många av de nu aktuella samlingslokalprojekten är s.k.
samnyttjandeprojekt. Samlingslokalen utvecklas till
servicecentrum i sin bygd. Det gemensamma nyttjandet
innebär att man samlokaliserar olika verksamheter som
t.ex. barnomsorg, fritidshemsverksamhet,
distriktssköterskemottagning, gymnastiksal och matsal för
skolan, hemtjänstlokaler, postkontor osv. till
samlingslokalen.
När man utvecklar närservicen och skapar lokaler för
lokala initiativ är det framför allt kvinnor och ungdomar
som får arbete. Det underlättar för äldre och handikappade
att bo kvar i sin bygd.
Det säger sig självt att denna typ av anläggningar får en
mycket stor betydelse för att tillgodose servicebehovet på
den aktuella orten och utgör därför en viktig resurs i den
regionala infrastrukturen.
De fyra samlingslokalorganisationerna bedriver
tillsammans ett projekt för att stimulera till en sådan
utveckling.
Samlingslokalen -- en resurs för utveckling
I samband med den svenska landsbygdskampanjen
''Hela Sverige skall leva'' samlades studiecirklar och
utvecklingsgrupper över hela landet för att diskutera sin
bygd och dess utvecklingsmöjligheter. I ett brett samarbete
mellan olika grupper föddes nya idéer och nytt hopp för
utsatta bygder och regioner.
Många av de grupper som arbetade med sin bygds
utveckling inom ramen för landsbygdskampanjen kom fram
till att en viktig förutsättning som behövdes för den egna
bygdens utveckling var tillgången till en bra samlingslokal.
En väl fungerande allmän samlingslokal är ofta nödvändig
för att större grupper skall kunna samlas och därmed också
en förutsättning för delaktighet i samhällsutvecklingen och
en förutsättning för att ortsbornas engagemang i den egna
bygdens utveckling skall kunna tas tillvara. Även som bas
för kulturlivet spelar samlingslokalerna en viktig roll. Ett
aktivt kulturliv betyder mycket för en orts
utvecklingsmöjligheter. Samlingslokaler är också ett
samlingsställe för social gemenskap.
Fortfarande är möjligheterna till kulturdeltagande
ojämlikt fördelade över landet. Det har tidigare i motionen
konstaterats att tätorternas bostadsområden med
miljöbrister har dåliga resurser för att tillgodose behovet av
kulturverksamheter. Men många småorter i glesbygd är
också dåligt försedda med levande kultur. Enligt vår mening
måste det bli möjligt för alla människor oavsett bostadsort
att få möjlighet att delta i ett rikt kulturliv. I detta avseende
är de kulturpolitiska mål som riksdagen ställde upp år 1974
långt ifrån tillgodosedda.
De regionalpolitiska anslagen i kulturpolitiken måste
således ökas inte minst genom att tillgången till allmänna
samlingslokaler fås att bättre svara mot behoven i
glesbygden.
Samhällsnyttan
De ovan sammanfattade verksamheterna inom
samlingslokalorganisationerna och de målsättningar som
gäller för anordnande av allmänna samlingslokaler anser vi
kommer att bli allt viktigare för samhällsutvecklingen under
1990-talet. Det råder en bred enighet i samhällsdebatten,
att framtidens samhälle i allt högre grad måste bygga på
människors vilja att tillsammans ta ansvar för såväl egna
som andras förhållanden. De exempel på
invandrarfientlighet som visat sig under senare tid och som
förefaller öka i antal, stryker ytterligare under behovet av
en sådan utveckling. Därför måste utrymmet för
medborgarnas aktiva deltagande och ansvarstagande
väsentligt öka inom en rad samhällsområden såsom social
omsorg, fritids- och kulturverksamheter, hälsovård, boende
m.fl. En sådan utveckling måste stimuleras ytterligare så att
föreningsliv och folkrörelser ges möjligheter att öka sitt
ansvar.
Utifrån detta synsätt blir tillgången till allmänna
samlingslokaler en central fråga när 1990-talets samhälle
skall formas. Statens och kommunernas stöd till lokalerna
är att se som en investering för demokrati och engagemang.
Det är därför angeläget att det statliga stödet kan hållas på
minst den nivå som gäller för innevarande budgetår, alltså
52 miljoner. För nästa budgetår anger budgetpropositionen
ett anslag på 46 miljoner.
Vi vill sammanfatta denna idé i följande punkter:Det
demokratiska samhället förutsätter att människor är
delaktiga och tar ansvar. Detta sker bl.a. genom att
människorna själva genom sina föreningar svarar för sina
lokaler och sina verksamheter i dem.I det lokala
föreningslivet och i samverkan med andra stimuleras den
enskilda människan till ansvar och engagemang av de
konkreta arbetsuppgifter som ägande och förvaltning av
allmänna samlingslokaler utgör.Genom att en
samlingslokalförening, som i huvudsak utgörs av
föreningslivet i närområdet, sköter sin egen lokal kan en
långsiktig och i hela bygden förankrad planering av skötsel
och verksamheter göras.Genom medlemskap i det
föreningsliv, som utgör samlingslokalföreningen, har
människorna möjligheter att själva kontrollera och påverka
förvaltningen. Därigenom får flera möjlighet till ett aktivt
deltagande och engagemang i gemensamma angelägenheter
i närområdet. Härigenom skapas förutsättningar för ideellt
arbete och effektivare förvaltning. Kostnaderna blir lägre.
Uppmärksamheten behövs och ett fortsatt stöd från stat,
landsting och kommuner är av stort värde och i vissa
avseenden nödvändigt. I många föreningar har nu en
tilltagande oro kunnat iakttas för att statliga institutioner,
landsting och kommuner skall dra undan sitt stöd eller
avsevärt minska det. Föreningarna har oftast anordnat sina
lokaler i gott samarbete med framför allt kommuner, men
även med statligt stöd. Samlingslokalföreningarna är i
stället värda sitt stöd och uppskattning för sina
verksamheter. De är mycket viktiga inslag i den
demokratiska, kulturella och sociala utvecklingen i
samhället.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vikten av bra tillgång till allmänna samlingslokaler och
betydelsen av samlingslokalföreningarnas arbete.
Stockholm den 27 januari 1992
Göran Magnusson (s)
Berit Oscarsson (s)
Elving Andersson (c)