De allmännyttiga bostadsföretagen i Sverige har en unik
ställning jämfört med vad som gäller för motsvarande
företag i andra länder. Samhällsägda bostäder är i många
länder detsamma som socialbostäder. I Sverige är
allmännyttan öppen för samtliga medborgare, och den har
tillförsäkrats en relativt stor andel av den totala
bostadssektorn. Kring denna politik har det varit möjligt att
finna breda politiska lösningar.
Kommunernas utbyggnad av allmännyttiga bostäder
under efterkrigstiden har mycket dramatiskt medverkat till
att reformera den svenska bostadsmarknaden. Från ett land
med miserabla bostadsförhållanden, som bl.a. beskrivits i
Lubbe Nordströms Lort-Sverige, har Sverige utvecklats till
ett land med världens högsta genomsnittliga
bostadsstandard.
I dag pågår det som bekant en diskussion om
utförsäljning av allmännyttan. Förespråkarnas argument
varierar. Ibland handlar det om att fördjupa demokratin,
inte sällan handlar det om att förbättra ägarens, dvs.
kommunens ekonomi, och ibland framstår ideologisk
dogmatism som den enda utgångspunkten.
I flera kommuner i Östergötland finns långtgående
utförsäljningsplaner. I Valdemarsvik har man hittills gått
längst. Hela det allmännyttiga bostadsbeståndet har sålts till
en privat fastighetsägare.
Regeringen har tagit en rad initiativ för att underlätta
och stimulera utförsäljningspolitiken. Det skall bl.a. räcka
med ett majoritetsbeslut för att en ombildning skall kunna
genomföras.
Mycket talar alltså för att vi står inför en mycket snabb
och omvälvande förändring av svensk bostadspolitik och
bostadsmarknad. Vi menar att en sådan förändring borde
föregås av en nyanserad och saklig debatt. Särskilt gäller
detta med tanke på att det här handlar om förändringar som
knappast kan återställas om den förda politiken skulle visa
sig leda till oönskade effekter. Bostäder som sålts kan inte
köpas tillbaka.
Med en nyanserad debatt menar vi bl.a. att det är viktigt
att skilja mellan utförsäljning av vissa fastigheter och
utförsäljning av en betydande andel av ett företags
lägenhetsbestånd. Det är självfallet angeläget att försöka
tillmötesgå enskilda hyresgästers och gruppers av
hyresgäster önskemål om upplåtelseform. Samtidigt måste
man vara medveten om att det finns en gräns när
utförsäljningen gör att allmännyttan inte längre kan
upprätthålla sin ställning som försvarare av en solidarisk
bostadspolitik.
Erfarenheterna från Storbritannien borde stämma till
eftertanke. Där har en omfattande utförsäljning
genomförts. Det har lett till en allmän utarmning av
boendet och bostadspolitiken. Utvecklingen har nu gått så
långt att de engelska bostadsförvaltarnas
branschorganisation, Institute of Housing, nyligen har
begärt att få träffa SABO för att kunna kopiera den svenska
modellen för allmännyttiga bostadsföretag.
Det är viktigt att skapa garantier för att vi inte får samma
utveckling här som i Storbritannien. Därför finns det skäl
att skyndsamt ta fram styrinstrument, som förhindrar
utförsäljningar av en sådan omfattning att allmännyttan inte
längre kan fullgöra sina uppgifter.
Vi anser med andra ord att allmännyttan har en viktig
bostadspolitisk funktion att fylla och att den därför måste
bibehållas i en betydande omfattning och som ett
instrument för upprätthållande av jämlikhet och rättvisa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av allmännyttiga
bostadsföretag.
Stockholm den 24 januari 1992
Berit Löfstedt (s)
Lars Stjernkvist (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Inge Carlsson (s)
Viola Furubjelke (s)
Sonia Karlsson (s)
Ingvar Björk (s)